ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Negativa räntor WTF?

Publicerad 2015-10-10 21:56:00 i Längre,

Negativa räntor är en märklig företeelse som kommer sig av att någon bestämt sig för att ha ett inflationsmål på två procent. Så jag frågar mig varför det målet är satt och varför inflation är bättre än deflation? Anledningen till inflationsmålet verkar enligt Riksbankens hemsida vara: A, hög inflation är farligt, B, deflation är ännu värre och C, därför bör vi ha en låg stabil inflation. Att det blev just två procent är troligen en slump till följd av att inflationen i Sverige och vår näromgivning var ungefär två procent när inflationsmålet infördes i början av nittiotalet. Värt att notera är också att Sverige hade haft stora problem med en hög, skenande, inflation. Det var mot den bakgrunden en låg positiv inflation framstod som ett mycket bättre alternativ. På något vis är inflationsmålet också relaterat till att Sverige gav upp den fasta kronkursen 1992. Målet för Riksbanken förändrades från att försvara den svenska kronans värde internationellt, till att just stabilisera den inhemska inflationen runt två procent.

 

Textens huvudfråga är om inflation nödvändigtvis måste vara positiv, men andra närliggande intressanta frågor är varför en låg stabil deflation skulle vara mer skadligt än en låg stabil inflation eller egentligen i grunden varför vi som samhälle har fått för oss att sätta upp mål för inflation överhuvudtaget? Det finns en mängd andra saker som varierar utan att vi för den sakens skull gör någon ansats att reglera det; väder, växelkurser, teknisk utveckling för att nämna några.

 

På Riksbankens hemsida listas fyra anledningar till att hög inflation är skadligt. A, Hög inflation ger högre räntor och minskar investeringsviljan. Här menas inte bara att räntan är hög för att kompensera för att prisnivån förväntas stiga (inflation), utan även att en hög inflation också innebär en volatil och varierad inflation. Riskpremien för att kompensera för osäkerheten runt själva prisökningstakten driver då upp räntorna ytterligare. Om priset på pengar är högt antas investeringsviljan i ekonomin minska och det hotar i sin tur tillväxten. B, Försvårar långsiktig planering och minskar nyinvesteringar. Med en hög och varierad inflation ökar osäkerheten för företagare. Hur mycket kommer kostnaderna att öka? Lönerna? Osäkerheten kan leda till att företagens investeringsvilja minskar och vi är återigen tillbaka i ett scenario där tillväxten hotas. C, Förändringar i prisnivåerna påverkar inkomst och förmögenhetsfördelningen. En hög inflation gynnar dem med lån och missgynnar sparande. D, En hög och varierad inflation skymmer relativförändringar och leder till sämre allokering av ekonomins resurser. Om olja ökar mycket i pris är det en signal att det är lönsamt att gå in oljebranschen, bygga nya oljeriggar och utarbeta teknologi för fracking. Det viktiga här är att en enskild vara, olja, ökar mer i pris än övriga varor i ekonomin, säg jordgubbar. Det är alltså relativt sett mer lönsamt att arbeta för en ökad oljeproduktion än att satsa på att öka samhällets totala jordgubbsodling. Den här sortens resursallokerande prisförändringar är naturligtvis mer synliga i en miljö av stabila priser än i ett hela-prishavet-stormar-scenario där alla priser varierar kraftigt och\eller volatilt.

 

Gemensamt för argumenten ovan (A Högre räntor, B Långsiktig planering , C Inkomst och förmögenhetsfördelning och D, Skymda relativförändringar) är att de i sin essens är argument för varför kraftigt förändrade priser leder till problem för samhälle och ekonomi. Om själva prisökningstakten dessutom inte går att förutse förvärras situationen ytterligare. Men alla beskrivna negativa effekter gäller, så vitt jag kan förstå, även för kraftigt minskade priser; det vill säga deflation. Trots att rubriken på Riksbankens hemsida är “Varför en hög inflation är skadlig?” tycker jag att den fråga som egentligen besvaras är “Varför en låg stabil förändringstakt är att föredra framför en hög och varierad?” Distinktionen är viktig eftersom hela syftet med min undersökning är att förstå om inflation måste vara positiv. I argumenten som ges för varför vi bör undvika kraftig inflation, finns inga ledtrådar att besvara min huvudfråga. Snarare indikeras, tycker jag, att deflation och inflation lider av samma problembild.

 

Det första jag hörde när jag började utreda problematiken runt deflation, var att det med fallande priser finns en överhängande risk för minskad och uppskjuten konsumtion. Helt enkelt, varför köpa något idag som är billigare imorgon? En sänkt efterfrågan riskerar i sin tur att leda till negativa ekonomiska spiraler när företag inte längre kan sälja sina varor och tjänster. Som typexempel för den här negativa spiralen anges ofta Japan där det funnits en negativ efterfråge- och deflationsspiral under två decennium  Att efterfrågebortfall leder till allvarliga ekonomiska problem verkar i sig helt rimligt; men att deflation med automatik leder till just detta kände och känner jag mig tveksam till. Om jag är hungrig idag hjälper det inte mycket att lunchen är hälften så dyr imorgon? Om jag ska på dejt ikväll kommer jag att vilja vara fin då och inte om ett år? Att det finns billigare och bättre sätt att distribuera musik än att köpa cd-skivor gör inte att min musikbudget går ner till noll?

 

Det finns god respektive ond deflation. I all enkelhet går resonemanget ut på att deflation alltid orsakas av en förändring i relationen mellan utbud och efterfrågan. Detta kan i sin tur ske av två skäl, antingen minskar hushållen sin konsumtion eller så ökar utbudet genom teknisk och organisatorisk utveckling. Det här är två vitt skilda scenarier med helt olika konsekvenser för ekonomin. Om deflationen är utbudsdriven hotas inte löner, vinster eller efterfrågan. I det offentliga samtalet fokuseras i princip enbart på den negativa efterfrågebortfalls relaterade deflationen, och nästan aldrig på den positiva produktionsdrivna deflation. I Riksbankens rapport “Deflation - en problemöversikt” finns två diagram som mycket pedagogiskt illustrerar hur en efterfrågeminskning krymper ekonomin, medan en utbudsökning tvärtom får den att växa. Trots fallande priser i båda scenarier. Negativ deflation vs positiv. Om deflation är något negativt beror alltså på.

 

Inflation1

 

Inlfation2

Förutom risken för efterfrågebortfall vid deflation, finns ytterligare en rad implikationer/problem med deflation som diskuteras: A, Det är svårt att sänka nominella löner. Om intäktsidan minskar genom fallande priser är det svårt för företagen att justera utgiftssidan i form av sänkta löner. Den möjlighet som då återstår för företagen är personalnedskärningar. Kombinationen av trögrörliga löner och deflation kan leda ekonomin i en nedåtgående spiral. B, Oväntad deflation leder till att förmögenhet omfördelas från låntagare till långivare. Detta är samma resonemang som vid inflation, fast tvärt om. Om lånet tecknats till en given nominell ränta, blir de reala räntebetalningarna högre under den tid som lånet löper. Grundproblemet finns när priserna inte utvecklas som förväntat efter det att ett lånekontrakt upprättats. Även här befaras en dämpad aktivitet i ekonomin, när företags balansräkningar antas urholkas av den ökande skuldbördan. I värsta fall kan företag drivas till konkurs. C, Penningpolitikens effekter på aktiviteten i ekonomin minskar. En oro för att räntan inte kan sänkas under noll. Om ekonomin behöver stimulans även när priserna sjunker, blir Riksbanken maktlös. Det är ju dock den verklighet vi lever i just nu och Riskbanken söker som bekant nya vägar (negativa räntor, obligationlån) för att driva upp konsumtion och inflation.

 

“Parallellen till fallet med stela nominallöner är värd att notera. Medan stela nominallöner hindrar en önskvärd anpassning nedåt av priset på arbetskraft, hindrar nollgränsen för räntan en önskvärd anpassning av det intertemporala priset på konsumtion idag i förhållande till  konsumtion imorgon.”

 

D, Minskade investeringar till följd på ökade krav på realavkastning. Riksbanken skriver att “Ju mer prisnivån väntas falla, desto högre real avkastning krävs för att en investering ska vara lönsam.” Men frågan är om det stämmer. När alla priser faller får du också en högre köpkraft för din vinst, även om den i nominella termer har gått ner.

 

Min ursprungliga frågeställning är om inflation behöver vara positiv. Min slutsats är nej, det behöver den inte. Anledningen till att världens riksbankernas rädsla för deflation tycks vara den stora depressionen på trettiotalet. Priserna sjönk, försäljningen uteblev och resultatet blev konkurser och massarbetslöshet. Efter det har priserna inte tillåtits sjunka någonstans i västvärlden. Under depressionen föll priserna när efterfrågan minskade, det var alltså ett typexempel på den negativa icke-produktionsdrivna varianten av deflation. Pengar gömdes i madrassen och pengamängden i USA bokstavligen krympte. Egentligen är deflationsfrågan inte svårare än min ursprungliga intuitiva förståelse att en nedladdad låt från iTunes bör vara billigare än motsvarande spår på en cd-skiva, eller ännu värre, vinyl. Det är helt enkelt så att teknik och förbättrade arbetsprocesser gör oss mer och mer effektiva och därför bör priser i allmänhet rimligtvis gå ner. Resonemanget är enkelt nog för ett barn att förstå.

 

Eftersom deflation bannlysts från västvärlden har det inte funnits några tillfällen att observera hur sjunkande priser och efterfrågan hänger ihop. Jag skulle tro att en produktionsdriven deflation inte minskar köplusten. Att priset på datorer ständigt går ner må vara en irriterande omständighet vid köp, men förr eller senare tar den som vill ha en dator ändå steget. Våra hem är alla fulla av laptops, paddor, smartphones och läsplattor. Den totala konsumtion av datorer, och datorderivat, verkar inte ha gått ner eller är åtminstone oförändrad, i nominella termer. De ständigt sjunkande priserna till trots.

 

En av de allvarligaste problemen med deflation, antas vara att när priser går ner minskar företagens intäkter och istället för att sänka lönerna måste personal sägas upp. Det är sant att löner är trögrörliga nedåt. Uteblivna förbättringar är ok så länge saker inte försämras (en tanke som utvecklas i den mycket läsvärda boken “Tänka, snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman). Jag tror att en väg runt detta skulle kunna vara att fler människor har anställningsformer med en fast och rörlig lönedel. Det skulle minska illusionen om att företagens vinster alltid är konstanta, och ge arbetsgivarna bättre förutsättningar att kontrollera utgiftssidan av balansräkningen.

 

Men det som verkligen bör ifrågasättas är om företagens vinster faktiskt går ned vid deflation och vad som händer med löntagarnas reala löner? Vid en produktionsdriven deflation, med oförändrad nominell konsumtion, tror jag det är rimligare att anta att företagens vinster är mer eller mindre oförändrade. Vinstmarginalen kanske sjunker, men det kompenseras av en ökad omsättning. Löntagarna får varken sänkta löner eller förlorar sina jobb, utan kan istället njuta av en real löneökning när den oförändrade nominella lönen helt plötsligt räcker längre i relation till fallande levnadsomkostnader. Dessutom är det bara vid deflation som de med statiska inkomster (exempelvis socialbidrag eller ränteintäkter) får tillgång till de produktionsförbättringar som åtnjuts av alla andra. En viktig not att göra ur en rättviseaspekt.

 

Jag börjar nästan tro att en av huvudanledningarna till det positiva inflationsmålet, är att människor ska inbilla sig att de blir rikare och rikare varje år. När lönerna höjs för att kompensera för ökad produktivitet och just det satta inflationsmålet. Det är i så fall inte ett ekonomiskt rationellt argument, utan ett rent mänskligt psykologiskt. George Selgin skriver i sin artikel "A Plea for (Mild) Deflation":

 

“Suppose, for example, that labor productivity grows at an annual rate of 3 percent, while total factor productivity grows at an annual rate of 2 percent. Then the real wage rate, which reflects labor productivity, should also increase at an annual rate of 3 percent. If consumer prices are allowed to decline at a rate equal to the rate of growth of total factor productivity, money wage rates will still increase at a modest 1 percent annual rate. If, in contrast, the authorities insist on stabilizing the CPI, money wage rates must increase 3 percent a year. Generally speaking, money wage rates are less “flexible” than output prices, so a policy of avoiding or limiting wage-rate adjustments by allowing prices to fall is less likely to be a source of labor-market “frictions” and consequent labor misallocation.”

 

Både vid kraftig inflation och deflation påpekas ofta att det uppstår orättvisor mellan de som tar och ger lån. Orsaken är att köpkraften för pengar förändras under lånets löptid men lånets villkor står fast. Vid inflation gynnas låntagaren eftersom räntebetalningen blir successivt lättare att bära. Vid deflation gäller det omvända; relativkostnaden för lånet ökar i och med att priserna sänks. Men återigen är det mycket viktigt att göra skillnad på den goda produktionsdrivna deflationen och den onda efterfrågebortfallsrelaterade. För om prissäkningarna beror på en ökad effektivitet, kommer låntagarnas reala inkomster att öka i takt med att levnadsomkostnader sänks. Låntagarna har helt enkelt råd med ökade reala räntekostnader och hade kunnat gå med på hela arrangemanget redan från start förutsatt “perfect forsight”.

 

Allt sammantaget ser jag inga problem med en låg och stabil deflation. Jag tycker det är hög tid att lägga denna märkliga fas med negativa räntor bakom oss och återgå till positiva, vanliga, räntor i västvärlden. Istället för att se deflation som ett hot, tycker jag vi ska betrakta ständigt fallande priser som en tribut till människans fantastiska, mirakulösa och kontinuerliga uppfinningsrikedom. För det är faktiskt precis så det är. Over and out.

 

Artiklar

http://people.terry.uga.edu/selgin/deflation.html

http://www.cato.org/sites/cato.org/files/serials/files/policy-report/1999/5/cpr-21n3.html

http://www.svd.se/artikel_1556083

 

Inflationsmålet

http://www.riksbank.se/Upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Pressmeddelanden/930115.pdf

 

Bok att läsa in sig på

http://www.amazon.com/exec/obidos/ASIN/0255364024/ref=nosim/firstauction-20/102-2296830-9242503?dev-t=D2Y5TUCCVJ7DGE

 

Riksbanken

http://www.riksbank.se/sv/Penningpolitik/Inflation/Hur-mats-inflation/

http://www.riksbank.se/Upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Rutor_IR/IR03_3_ruta4.pdf

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela