ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20151013

Publicerad 2015-10-13 20:53:00 i Notes,

  • Jag har funderat en del på det här med om man verkligen vill veta vad som kommer att hända och att folk är så fokuserade på att ta reda på det. De två specifika fall jag börjat irritera mig på är väderprognoser och Facebookinbjudningar. Jag vill helst inte veta vad det blir för väder och vilka som kommer på festen. Jag stör mig på när Sara har stenkoll på vad det blir för väder till helgen när vi åker ut till min pappas landställe för att ta det lugnt, redan på torsdagen. Samma irritation känner jag när jag byter några ord med min kollega Sven vid kaffeautomaten och i ren glädje utbrister att dagens joggingrunda var helt otroligt fantastisk i oktoberhöstsolen; varpå min kollega genast tar upp sin telefon och börjar studera lunchvädret för den kommande veckan för att kunna planera in när det passar bäst att gå till gymmet och bäst att jogga. Det är något som stör mig oerhört i det här men det är lite svårt att sätt fingret på vad. Jag tror det är lite som att planera när man ska ta ett skämt eller när man ska ha sex med sin partner. En del av livet BÖR inte schemaläggas men jag har ännu lite svårt att bena ut exakt var gränsen går. Själv vet jag i alla fall att jag föredrar att bli glatt överraskad av vädret. Det gör mig gladare att komma ut och se solen än att i förväg veta att den finns där. Om det inte blir sol gör det mig inget, för jag tycker att det är rätt härligt att vara utomhus i alla fall. Gällande festerna innan Facebook kom så visste man inte hur en kväll skulle bli, det gick inte att optimera vem man skulle träffa på samma sätt och det tycker jag var en bra sak. Jag tror det är så här, men tanke som är “in progress”, livets “nedsida” som städning och arbete får gärna planeras. Men i uppsidan uppskattar jag mer någon sorts spontan process?

 
  • Jag tycker det är konstigt att det är så mycket svårare att gå långsamt än att gå snabbt, rent mental. Om man ska öka steget kan det vara jobbigt för kroppen rent fysiskt men det är inte så att bara för att man går lite snabbare att det blir svårt att föra ett samtal. Så upplever jag att det blir om man försöker gå långsamt. All hjärnenergi måste läggas på att just sakta ner varje steg så det är inte möjligt att samtidigt tänka på något annat. Värsta upplevelsen i denna branschen var när jag jobbade på hemtjänsten. Min vän Sara trodde det var evolutionärt och att det helt enkelt var de långsamma som blev uppätna av rovdjuren medan de som kunde öka steget överlevde. Vad vet jag. Det jag däremot tycker är att om två personer går brevid varandra kommer de två naturligtvis ha två olika mest-bekväma farter, men jag tycker det är mest fair om den som är långsammare ökar takten istället för tvärtom. Det är helt enkelt lättare för den långsammare att anpassa sig; hävdar jag.

 
  • Tuppar kan tydligen komma in i målbrottet. Roligt!

 
  • Gällande DÖ så skrev någon, och jag håller verkligen med, att det fokuseras så mycket på politikens former och inte på innehållet. Varför är det så? Paradise Hotell effekt; det viktigaste är vem som får vara med och vem som inte får det. Är det människans programmering?

 
  • Min kollega Lars hävdar att genier alltid klär sig likadant. Intressant tanke. Undrar vad det beror på? Att de har så mycket som pågår inom dem att ramarna måste vara väldigt väl definierade?

 
  • Det är lite lustigt när saker inträffar som gör att man lär sig något nytt om sig själv. Ofta tror man att man vet hur man kommer att reagera i alla situationer, men så verkar det verkligen inte vara. Jag tackade nyligen nej till att betala hyra svart. Det kändes så otroligt fel att skriva sitt namn på ett kontrakt som inte gäller och sedan betala resten vid sidan om. Egentligen är det ju inte marknadshyran i sig jag har något emot; så det hela är lite märkligt. Men jag kunde inte och det hade jag inte vetat om mig själv innan. När min mamma fyllde år påstod hon att hon var förkyld och därför inte kunde blåsa ut ljusen i tårtan, istället valde hon att låta gästerna göra det. Kändes instinktivt enormt fel! Ofta är nog hur vi definierar rätt och fel mer än ryggmärgsreflex än något genomtänkt.

 
  • Jag undrar om det bara är glada personer som kan vara goda. Jag tror nästan det. De andra kommer att veta att det gör rätt, men jag tror det bara blir en teoretisk konstruktion.

 
  • Är lycka relativ eller finns det något absolut? Annars kan ju en uteliggare vara lika lycklig som Bill Gates? Är lycka bara biologi? Måste nog tänka igenom det här noggrannare vid tillfälle.

 
  • Hur kommer det säg att kinesiska internetshoppar som Aliexpress kan frakta från Kina till Sverige för någon enstaka krona? Bara frakten i Sverige borde vara dyrare?

 
  • Jag var på föredrag med Hans Rosling. Hans tankar och analys är så otroligt genomarbetad. Det är verkligen skillnad på de tankegångar som ofta genomsyrar media och det väl tänkta och sagda. I den här kategorien har vi också “Tänka snabbt och tänka långsamt” av Kahneman. Jag tror det är därför jag intresserar mig så lite för nyheter. Jag är mer intresserade av de genomtänkta analyserna.

 
  • Kanske avsluta med lite kärlek. Jag brukade tycka att det roligaste som fanns var att prata med andra människor, nu för att jag inte får prata med rätt människa, så vill jag inte prata med någon. Konstig mekanism i kroppen. För egentligen borde väl samvaro med andra människor vara något positivt? Om jag är själv känns det bättre för då märker jag inte hur tråkig jag tycker att världen är. Hoppas att detta släpper. Jag känner inte igen mig själv.

 
  • Hur många av de problem som diskuteras i politiken har människor egna erfarenheter av? Extremt få tror jag. Nu diskuteras mycket invandring men hur många har direkt erfarenhet? Jag tror väldigt få.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela