ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20160802

Publicerad 2016-08-03 01:02:00 i Notes,

  • Jag har tidigare tänkt att det måste göras någon reflexmässig ryggmärgskontroll precis när man går ut genom dörren och fick vatten på min kvarn av följande lilla vardagspusselbit. Martinas man Andreas sitter, likt så många andra män, ofta och väntar i soffan under kvinnans färdigpiffarfas (typiskt scenario). Men när det väl är dags att gå är det vanligt att han, till Martinas förvåning, helt plötsligt börjar springa runt och fixa med det allra sista för hans del. Martina frågar sig, helt förståeligt, varför han inte hellre väljer att göra fixet under tiden han väntar på henne? Skenbart effektivare? Men jag hävdar fenomenet är helt i linje med min tes att det faktiskt inte går att göra sista kollen förrän just det sista ögonblicket i hemmet är kommen. Ylva-analys förklarar ännu ett viktigt vardagsfenomen.

  • Jag har identifierat datastrul och trafikproblem som de två kanske mest irriterande och frustrationsgenererande situationerna i vanligt västerländskt liv. Går det att hitta någon gemensam nämnare mellan de två? Jag tänker att det kan vara att man har en inre förväntning om hur lång tid något bör ta, att skicka iväg ett e-mail eller att förflytta sig fysiskt mellan A och B, om något då ligger i vägen för att komma upp i den inre farten upplever vi stort obehag. Det är min tes, men Sarek menar att hon bara blir irriterad över saker hon kan påverka och därför inte låter sådant som köer i trafiken störa det goda humöret. Det låter för mig som tänkande i linje med det kända bibelcitatet av Frans av Assisi (“Gud, ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra, mod till att förändra de saker jag kan och visdom nog att förstå skillnaden mellan de två.”) Men även om jag förstår Sareks input på ett teoretiskt plan, tror jag ändå att jag har rätt. Kanske inte helt oväntat.

  • Sarek menar även att kvinnor måste välja mellan att vara snygga eller duktiga. Jag brukar hävda att kvinnor först och främst måste vara snygga (och omtänksamma), sedan kan de vara smarta, roliga, sportiga och alla andra tänkbara positiva egenskapar i andra och tredje hand. Jag förstår återigen Sareks input och tror att den har visst förklaringsvärde, men främst är det nog sexig och något annat som inte går ihop. Det går, tydligen, inte att vara sexig och duktig. Här måste kvinnor välja. Men snygghet är något annat, kvinnor måste i första hand vara snygga på ett fundamentalt annat sätt än män. Jag undrar om det är genetiskt eller socialt konstruerat? Underbara Clara skrev intressant krönika om snygghetsassymentrin mellan män och kvinnor. Män kan kompensera bortfall i snygghet med något annat som väger upp ett ofördelaktigt yttre. På det stora hela är Claras sätt att resonera helt i linje med hur jag tänker. Jag engagerade mig i princip inte alls i mitt utseende till några år efter tjugo. Det har gjort att jag kan se det här med kvinnors fix och trixande lite utifrån med delvis nya ögon. Jag blir ständigt förvånad över hur mycket tid vanliga kvinnor ägnar åt sitt yttre. En ny favorit är att det på riktigt finns en olja speciellt framtagen för ögonbrynen, för att de ska växa mer. Jag saknar ord. http://www.expressen.se/kronikorer/clara-lidstrom/vi-maste-gora-nagot-at-snygghets-asymmetrin/ https://skincity.se/sv/specials-for-eyebrows

  • Det är lite spännande hur stor skillnaden är mellan aktivt och passivt kunnande. I lindy hop måste männen aktivt komma ihåg steg och kombinationer, när kvinnor bara passivt behöver komma ihåg desamma. När en sekvens börjar kommer minnet tillbaka, även om jag aldrig skulle ha vetat att jag kunde den. Vad är det som avgör skillnaden mellan passivt och aktivt vetande? Det passiva ordförrådet är väl exempelvis minst fem gånger så stort som det aktiva?

  • Lyssnade på filosofiska rummet på temat om det går att skapa någon global moral. De verkade alla överens om att lycka är målet för alla människor, men jag undrar om det verkligen är sant? Till viss del gör vi exempelvis sådant som är bekant, mer än att det gör oss glada eller får oss att må bra. Jämför att barn till alkoholister gärna söker sig till alkoholister. De vet säkert om att det inte gör dem så glada, men de gör det likväl. Jag känner likadant gällande att min pappas kärlek till mig aldrig har varit okomplicerad, säkert eftersom hans kärlek till sig själv inte heller är det, vilket gör att jag tycker det känns helt naturligt när människor jag gillar inte känner likadant för mig eller vill detsamma som jag. Och om nu enda målet i livet var att känna lycka, varför har vi då evolutionärt byggt upp en förmåga i vår hjärna för att känna sorg, smärta, ångest och så vidare. Givetvis fyller även svärtan en funktion! Jag tror det skulle vara olidligt att bara gå omkring och vara lycklig hela tiden. Men jag tar gärna emot input!

  • P1 knowledge. Förälskelse varar tydligen rent kemiskt i hjärnan mellan ett till två år, i snitt alltså 1,5 år, sedan tar den slut och kan med lite tur omvandlas till kärlek. Fysisk attraktion kan vi känna till ett obegränsat antal individer. Kära kan vi bara vara i en åt gången, rent kemiskt. Förälskelse gör att vi inte behöver sova och en massa annat droglikt. Förälskelse är också helt omöjligt att stoppa. Kraften är för stark. Kärlek är en sorts vänskap och vi kan känna kärlek till några olika individer åt gången, även om antalet här är begränsat. Men partner, barn, föräldrar och någon vän ryms inom kärleksramen.

  • På fullaste allvar har jag läst i boken “Story proof” (Hendall Haven) att folkslag som inte kan läsa inte kan tänka abstrakt. Enormt fascinerande. Inte ens de mest intelligenta i illiterata samhällen kan göra slutledningar av typen: A. Alla björnar i Alaska är bruna. B. Björnen Berry bor i Alaska. C: Vilken färg har då björnen Berry? Haven menar att denna fakta öppnar upp för spännande tankar som att vi människor skulle kunna lära oss telepati och allt möjligt. Jag är oändligt fascinerad. Monika M menar att det är i hjärnforskningen saker och ting händer just nu gällande mänsklighetens insikter om världen. Mariana har börjat gå universitetskurs i hur psykisk ohälsa kemiskt ändrar våra hjärnor, vi kan tydligen förlora förmågan att ta beslut. Jag börjar tro att Monika M har rätt och att hjärnfältet är något att hålla koll, och eventuellt läsa in sig, på.

  • Pokemon Go. I love! Största som hänt på sistone enligt mig. Det är verkligen underbart att trots att vi människor alltid fokuserar på fel, Putin, Isis, amerikanska galna presidentkandidater, sker ständigt utveckling som gör människor glada och världen bättre. Som Pokemon Go. Djupt underhållande och bisarrt när godtyckliga platser blir utsedda till sådana här Pokemon-gym eller vad det nu kallas (jag är för gammal för att förstå), och en massa människor samlas på tråkiga torg, i skogen, på amerikanska baser eller kyrkor. Jag ler. Givetvis härligt att autistiska barn kommer ut och rör på sig och att människor i allmänhet får motion. Säkert mycket bra för folkhälsan, men det jag gillar mest är egentligen den mix mellan fakta och fantasi som spelet representerar. Det är just i det gränslandet jag trivs som allra bäst. Förstärkt verklighet kallas det visst. Ferrente boken hade samma upplägg. (Jag lever själv inte helt i verkligheten, inte ens till vardags, vilket kan medföra problem. Men det är också ett ljuvligt sätt att leva.)

  • Varför är det skönt att vifta på fötterna? Jag gör det ständigt när jag aktivt vilar, som på en solstol, och just nu när jag skriver faktiskt. Inte alls lika skönt att snurra på händerna. Tapper tror att det beror på att vi har en massa nervtrådar som slutar i fötterna. Andra förslag?

  • Stor diskussion under Ibizasemestern huruvida livet blir roligare planerat eller oplanerat. Jag har engagerat mig en hel del i frågan tidigare och är till exempel principiellt emot väderprognoser och öppna gästlistor på Facebookinbjudningar. Henrik är mer latino i hur han närmar sig livet och fångar möjligheterna när det ges honom, när hans Sara T hellre vill ha största möjliga mängd information om framtiden för att kunna optimera upplevelserummet. Min poäng är att det inte går att bli glad över glädje som är redan är diskonterad. Det är härligare att gå ut genom dörren och upptäcka att det är en fin dag än att veta om det. Sara T menar att det genom ökad information finns ökade möjligheter att hamna i situationer där man i sin tur kan bli överraskad. Genom att veta att det är bra väder imorgon kan man ställa klockan på gå-upp-i-ottan-läge, och sedan hinna ut till den fina ön Formentera och där bli överväldigad av en massa intryck man aldrig skulle kunna ha föreställt sig. Jag tycker det var en fin invändning mot en av mina favoritteorier ("livet-njuts-bättre-oväntat-teorin"). Men jag hävdar fortfarande att vi inte vill veta (exakt) hur livet blir, då förloras ju poängen helt med fotbollsmatchen?

  • Jag lyssnade på P1 (igen) om en kvinna som hade som diagnos att hon trodde att hon var död. Hon förstod att hon åt och gick på toaletten och så, men var ändå övertygad om att hon var död. När det kliade på huden tolkade hon det som larver och så vidare. Otroligt läskig och märkligt fenom. Men det var något hon sa som fastnade. Hon sa att hon badade minst två gånger per dag för att känna sina konturer. Jag tycker det är något väldigt fint med den ordalydelsen “att känna sina konturer”. Jag älskar exempelvis vind mot huden, på stranden eller som nu på min uteplats. Är det för att jag då känner var jag slutar och världen börjar? Det kanske är det smekningar handlar om också. Att känna sin gränsyta mot en annan människa. Eventuellt går det att lägga på någon sorts själslig dimension med? Vad kan man göra för att känna var ens medvetande slutar och någon annans tar vid? En fin tanke tycker jag. Jag får fundera vidare på det.

  • Trumpkonventet. Jag saknar ord. Så obehagligt. Men likt Andrev Walden och säkert många andra försöker jag förstå. Det är något med klasskonceptet som skapar det här. Måste arbetarklass och stad förakta varandra? (Jag tror förövrigt att jag vill skriva ungefär som Andrew Walden när jag blir stor och Science Weekly från The Guardian borde nog spanas in.) http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/andrevwalden/article23248866.ab -http://www.theamericanconservative.com/dreher/trump-us-politics-poor-whites/

  • Bestående intryck Ibiza: Nice med sandstränder utan småbarn och enormt jobbigt att inte bli sedd på en vecka. Folk klär sig så galet där att en tre meter lång svenska i kort kjol och glittertopp framstår som en nunna. Stärker min tes att det är centralt för identiteten hur många standardavvikelser från gruppen man trivs att befinna sig.

  • Hur kan innergårdarna i Vasastan gå sönder exakt samma år? Kan någon förklara?

  • De som driver världen framåt är ingenjörer på Spotify men i populärkulturen hyllas fortfarande starka män som spränger andra i luften. Hur länge kan den stereoptypen hålla i sig?

  • Jag gillar att komma tillbaka till jobbet och min vardag. Känner man inte så är väl något fel?

  • När man är sjukskriven får man inte lämna Europa. Mycket märkligt. Bör kollas upp. Däremot får man sjukpenning samtidigt som man har full ersättning för semester. Jag förstår inte.

  • Det är något lite intressant med sexualdriften hos sexuellt inaktiva medelålders människor. Om man inte kommer till på länge stängs den av helt (nästan) och det är inte längre något du längtar efter. Men, nota bene, när den väl slås på så exploderar det helt plötsligt. Som att hela behovet under dvalan kommer vid ett tillfälle. Det finns ingen mjukstart eller värma upp. Jag gissar att sexuellt aktiva ligger på en mycket jämnare behovsnivå. Nedan talade till mig på något vis:

  • En definition av kärlek är nog att du samvarierar med den människan. Det är lätt att hjälpa en person du inte samvarierar med, då kan du bära smärta utan att påverkas (psykolog), men i nära relationer är det omöjligt. Det är därför vi poängterar att vi bryr oss om varandra. Det är ett sätt att säga jag älskar dig. Men om du inte kan bära en person du älskars känslovariationer, måste du bryta på ett mycket hårdare vis än om det bara vore en vän. Du kan aldrig vara neutral till en person du samvarierar med. Antingen är du nära, och då känner du, eller så håller du en distans och stänger av kopplingen. Så är det nog lite med mig och min familj. Hoppas att jag blir stark nog att kunna samvariera igen en dag.

  • Jag hörde på ett program om spelmissbruk att beroendepersoner (smo) prioriterar korta belöningar över längre (som skolan). Min diagnos måste nog snarare bli att jag prioriterar långsiktiga mål, ofta helt orimliga, framför kortsiktiga vinster. Vad kallas den diagnosen? En antimissbrukarperson? En brukarperson? Finns det fler som jag där ute?

  • Vattnet i Sverige håller på att ta slut. Nya tider. Att hålla koll på.

  • Det går inte att basera långsiktigt ekonomiskt välstånd på en råvara. Oljans pris har gått ner. Billig arbetskraft tar slut. Det långsiktigt hållbara är att bygga välstånd på mänsklig kreativitet. Från någon kolumnist i DN.

  • Kan man programmera hjärnan till att orka flera livscykler under ett liv? Som produktionslivscyklar? Flera jobb? Flera kärlekar? Nu när vi lever så länge tänker jag?

  • Att förstå saker är nog ett sätt att flörta för mig. Är det det som gör 'att förstå' relevant för mig? För att få människor att förklara saker för mig? Lite oklart.

  • Träffade kvinna som arbetar med att leasa bilar. Känns som en modern form av ägande. Mindre tid åt prylvård. Jag gillar stort.

  • Man känner direkt om man gillar en människa när man står den nära. Även om man inte har pratat. Det märks så väl på lindy hopen. Kvinna på middag som jobbar med kroppsvisiteringar på flygplatssäkerhetskontrollen intygar. Jag undrar hur den här mekanismen går till? Bra metod för att hitta kvinna\man i sitt liv borde i så fall vara att rada upp en stor hög människor och sedan krama om dem en efter en, och sedan efteråt undersöka vidare där kemin kändes rätt. Jag tror det skulle fungera oväntat bra!

  • När man är utomlands och blir tillfrågad om vilken valuta man vill betala i, EUR eller SEK i fallet Ibiza, så ska man välja lokal valuta för då betalar man bara växlingsavgiften för banken i Sverige. Eller liknande. Det är alltså inte kursen som ändras utan valet avgör vilken bank som gör själva växlingen, där det kan finnas associerade kostnader.

  • Vad betyder det att vara existensiellt ensam? Är det att bara vara ensam punkt? Eller att ingen förstår en? Är alla människor existensiellt ensamma?

  • Lyssnade på podcast på P1 som gick ut på att taxibranschen är överjävlig att jobba i och att förarna tjänar 20kr i timmen. Orsaken är främst offentliga upphandlingar från hemtjänsten där kontrakten strikt ges till den som har lägst pris i sin offert. Inget annat spelar roll. Upplägget liknar ett pyramidspel där taxiväxeln är överst (ex Taxi Kurir), under dem finns åkerier som i sin tur har ett tiotal förare knutna till sig var. Chaufförerna är i princip aldrig kollektivanslutna utan jobbar ofta 15h om dagen sju dagar i veckan för att kunna ta ut en lön på runt 18.000 sek efter skatt. Dåliga arbetsvilkor är en diskussion i sig, men det jag framförallt tänker är, vad var det egentligen för fel på Uber Pop?? (Jag känner fortfarande en akut saknad.) Vilkoren för popförarna gissar jag nästan var bättre än den verklighet som tydligen gäller för klassisk taxi idag. Maya, vad säger du? Dessutom intressant att det är just offentlig sektor som driver på de hårda anställningvilkoren via dessa enorma upphandlingar (cirka 2,5 miljarder sek hemtjänsttaxi förra året), inte den privata. Går emot idén att offentlig sektor värnar om den lilla människan osv osv. På ett mänskligt plan fastnade jag för när en taxichaufförer med förtvivlan i rösten berättade att hans son ville bli taxichaufför. Ur pappans perspektiv var det en katastrof, eftersom hans bild är att han offrar sitt liv (15h arbete per dag alla dagar i veckan - han träffade i princip aldrig barnen) för att kunna ge sina små bättre möjligheter än de han själv har. Men barn gör bekant inte som föräldrar säger, utan som de gör. Om föräldrarna trivs med sina liv verkar chanserna öka betydligt att barnen kommer att finna vägar där de gör detsamma. Jag tror tyvärr inte att det går att offra sig för dem man älskar, hur gärna man än vill. Taxipappan i podcasten är en pusselbit på temat. 

  • Barn väljer enligt uppgift (Rasmus brors familj) ofta kamrater att leka med till stor del beroende på hur häftiga leksaker de andra barnen har och ska tydligen vara väldigt öppna med den här logiken. Ebba och Diedrik vibb. Eller när Lolo hade video när vi var små. Hur mycket så här är vi vuxna?

  • Att kunna vara i stunden, är det en sorts ADHD? Jag och Frida. Att välja kniv på Ikea tar den tid det tar. Det finns inget utom det för mig just då.

  • Semesteralgoritm: "känna" att man är ledig. Måste vara längre än det väntade. Det finns en inre klocka för vardag och vecka, därför kan vi känna halvdag och halvvecka. Skillnad mellan fyra och åtta veckor kan vi dock inte ta in. Kanske borde vi ha decenniumvila också? Vart tionde år är man ledig? Jag gillar tanken!

  • Jag blir mer och mer övertygad om att att uppnå mål inte är centralt för välmående, men det är däremot avgörande att ha mål och känna att man rör sig mot dem.

  • Doping är väl egentligen som skönhetsoperationer. Inte så illa om det inte skadar kroppen?

  • Det finns tre skäl som ensamkommande barn kan få uppehållstillstånd i Sverige. Flykting, alternativt skyddsbehövande och övrigt skyddsbehövande. Enligt Amelie är bara en tiondel av barnen flyktingar. Det är bara flyktingar som kan få möjlighet till anhöriginvandring. Jag vill gärna lära mig mer om invadringsregler och förfaranden vid tillfälle. Det är djupt obehagligt att människor runt mig börjar bli så öppet främlingsfientliga. Att kulturer möts är i grunden något bra. Det är så vi utvecklas. Hemtjänst och mat skulle inte fungera i Sverige utan utlandsfödda. Sedan har man humanitärt ansvar också, även om ingen kan hjälpa alla. Mariana berättar att det finns en grupp som är extra problematisk och det är de marockanska gatubarn som tydligen lever helt utanför alla system i Sverige. Att läsa in sig på, snart. http://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Efter-beslut/Om-du-far-stanna/Skyddsstatus.html http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/utlanningslag-2005716_sfs-2005-716

  • Det här med att fyra 35-åriga kvinnor inte kan sätta sig och dricka ett glas på fredagen efter jobbet utan att bli påtvingade musik i nattklubbsdecibel. Har "bakgrunds"musiken blivit hetsigare eller är det bara jag som blivit mer känslig? Aka tant. (Jämför vi-blir-mer-ljuskänsliga-med-åren-tesen.) Vad är det som händer? Vem vill ha det så här? När skapar vi Facebook-upproret?

  • Ett västädat hem är så osannolikt roingivande, gärna med blommor. Jag rekommenderar varmt grovstäd från något bra företag! Städning är en kompetens. Inte bara en maktobalans mellan den som städar och de som bor. Men någonstans finns en gräns? Man borde skriva ut storstädning till utbrända personer. Det är i hemmet vi samlar kraft.

  • Man kan korrigera för kyla med kläder, men inte värme. Nu börjar utomhussäsongen! Inre optimal hudtemperatur. Jag älskar!

  • Skillnad på trötthet och sömnighet. Trötthet betyder att du behöver ändra uppgift, sömnighet att du behöver sova (Vila : om den sköna konsten att varva ner - Marie Söderström). När jag rasar ihop på gatan, så kanske det mer beror på att något känns riktigt, riktigt fel, behöver ändras, än att jag är sömnig? Som psykiskt sjuk känner jag att det är stora problem med mitt trötthetsreglage.

  • Jag vill ha en skärgårdsö med pendlingsavstånd till stan. Katarina flyttar 1h från Stockholm. Hur långt kan man pendla per dag? Toleransen går hela tiden upp? Hur ordnar jag min skärgårdö? Det måste gå! Hashtag långsiktighetsknarkaren.

  • Hej då! :)

     

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela