ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20160815

Publicerad 2016-08-15 18:44:00 i Notes,

  • Har tittat på “Last Chance U” i helgen. En dramadokumentär på Netflix om ett gäng svarta tonårskillar som försöker lyckas inom amerikansk fotboll. Scenen är en byhåla någonstans i Missisippi (Scooba). Det är alltid spännande att dyka in i en annan värld, och den här produktionen gör det riktigt bra, men det som fångar mig särskilt är klassperspektivet och förmågan, eller oförmågan, att påverka sin egen situation och framtid. Ollis pappa kommer till husvagnen där Olli bor när Olli är fem år gammal, skjuter mamman, går sedan ut i skogen och dödar sig själv. Kvar blir Olli utan föräldrar och med en upplevd skuld till sina halvsyskon. Karaktärerna i serien är svarta, tjocka, har enorma guldkedjor, kan inte komma i tid till lektionerna (trots att deras fotbollskarriärer hänger på det), hårda, svaga, talangfulla, glada, roliga, fantastiska på att dansa, köper trådlösa hörlurar istället för pennor, drömmer om att bli rika, vågar inte misslyckas. En verklighet som på många sätt är olik min och därför intressant. Men det finns också likheter. Vilka mina utmaningar är, samt vikten av att möta dem på rätt sätt, slår mig med ovanlig tydlighet i ljuset av ungdomarnas liv där uppsidan är lika hög som avgrunden djup. Lite som att jobba på hemtjänsten. Hursomhelst. Det är fina personskildringar som rekommenderas varmt. Den amerikanska underklassen är också aktuell eftersom den är själva basen till Donald Trumps kandidatur. Hur kan det komma sig att de ser honom som vägen framåt? Jag behöver också reda ut min egen relation till underklass, både i USA och Sverige. Jag är nästan rädd för den. Inte fattigdom i sig (det finns inget vettigt att köpa för pengar), utan mer för den håglöshet och kanske fördumning jag associerar med gruppen. Jag kan fortfarande känna rysningar i ryggraden när jag tänker på det ständiga klagandet (över odugliga äkta män, schemaläggningen, hur omöjligt det var att åka på en bra semester) hos mina kollegor på hemtjänsten. De såg så sällan möjligheter och så ofta problem. Om det finns någon rädsla inom mig för andra kulturer, och det känner vi nog alla mer eller mindre gissar jag, är det inget mot vad jag känner för white trash. Jag inser att detta inte är särskilt politiskt korrekt att skriva. Och givetvis tycker jag inte personligen illa om någon enskild fattig människa. Men det finns något i den här rädslan som jag tror kan förklara Trumps framgångar och därför blir känslan viktig att analysera? En sorts klassrasism? Går den åt andra hållet med? Vad kan vi göra åt det? 
  • Ett förslag till UPS:s utvecklingsavdelning är att spåra min telefons GPS-signal och komma och leverera paketen till mig där jag råkar befinna mig klockan 14.00 en tisdag. Jag pallar inte nuvarande härva av vansinneslånga spårningsnummer, e-mail som påpekar att jag inte är hemma dagtid och supportsamtal till utlandet. 
  • Av de som jobbar i city under industrisemestern tar cirka 25% ledigt på fredagen om man ska tolka beläggningen på cykelställen.
  • Är kvoten mellan sökande efter makt och ren övertygelse annorlunda mellan Isis och Margot Wallström? Båda söker uppenbarligen båda. Kanske är staplarna högre på båda punkter för Isis? (“Kakan är större”) 
  • Jösses vad människor tenderar att inte förstå mig och mina motiv. Våra hjärnor försöker alltid att bygga ihop historier som består av karaktär, mål och handlingar. Vi tolkar handlingar utifrån de mål vi tillskriver andra och bedömmer karaktär därefter (pålitlig, vänlig, smart osv). Men den här processen riskerar att slå helt fel när människor uppenbarligen inte förstår vad jag vill. Jag vet inte hur ofta jag hört, gillar du att vara i naturen, det trodde jag aldrig. Jaha, jobbar du med data, vad oväntat. Eller nu senast, men verkligen, vill du alltså ha barn, så förvånande. Vad är det jag gör för fel? Är det för att jag inte passar in i någon smidig stereotyp? Eller för att jag egentligen inte vet vad jag vill? Eller är det för att jag inte förväntas vilja ha barn för att jag är för gammal för det? Att omgivningen rationaliserar mitt liv åt mig? I do not know. Blir nästan irriterad. Men jag antar mitt fel, som vanligt.
  • Tinderman har som input till brahet-sker-långsamt-men-dåliga-grejer-momentant-teorin, att det helt enkelt är enklare att riva ner än att bygga upp. Typ att spränga ett hus går snabbt men att bygga det tar tid. Ridleys tanke var annars att det hade med toppstyrning och evolutionära processer att göra. Tycker dock Tindermannen har en poäng och ska försöka få in det i mina resonemang.
  • När man sover på nya platser är det främst ljuden man behöver vänja sig vid. Alla platser har så olika ljud. Flintbacken en sort (lyftkranar), Roslagsgatan en annan (vattenrör) och Dianavägen en tredje (Lidingöbro). Det är svårt att sova innan man vant sig vid ljuden.
  • Att röja och inventera är två olika saker. När jag säger att jag älskar att rensa är det många som tror att det bara handlar om att få mer utrymme i skåpen, men det är precis lika viktigt att veta vad man har. Folk borde inventera sina hem mer istället för att bara köpa nytt. Kanske kan datorerna hjälpa oss här?
  • Paypal har galet många säkerhetsregler. För att skicka och ta emot mail krävs koder. Jag kan inte överföra från mobil (för dålig säkerhet), inte över VPN och inte stora belopp utan passverifiering. Lite imponerande, även om jag inte får ut mina pengar. 
  • Tonåringar är de som kräver minst yta vid en fest. Små barn rör på sig mycket och kaosar. Vuxna behöver sitta ner och ha mat. Tonåringar är perfekta. Bara att stänga in i ett hörn. Underbar SMO-analys. 
  • Enligt SMO:s pappa så grattar man till hundra år även på iranska. Varför har alla kulturer fastnat för denna siffra? När vi lever längre och längre, ska vi ändra till tusen år då??
  • Min ögonbrynskvinna hejar på Erdogan och säger att medierna ljuger. Så svårt att veta vad som är sant. Går inte att förstå mellanöstern utan Aram. När ska han starta en blogg?
  • Funderade lite till på den här intelligenta barn diskussionen. Hörde ytterligare ett program om saken på P1. Det är något intressant det här med att de som anses smarta ofta är dåliga på sociala relationer. Varför är det så? Föräldrarna till de intelligenta barnen verkar ofta förstå det som att deras barn ligger så långt före de andra rent kognitivt och att det är därför de uppfattas som udda, men jag vet inte. Orsakssambandet kanske går åt andra hållet? Att de människor som har dålig social kompetens väljer att fokusera mer på annat än människor? Eller att läraktighet handlar mer om intresse än ren iq (vad det nu är). Det var någon mamma i smartabarnprogrammet som sa att hon behöver mata sina små med dokumentärer på samma sätt som andra barn behöver mellanmål. Det är ett behov jag kan relatera till. Men detta måste ju mer spegla intresse än begåvning? För egen del är jag långt ifrån säker på att jag är mer begåvad än andra, men jag tror jag tänker mer och att jag delvis intresserar mig för andra frågor än vad som är vanligt. Till exempel behöver ämnet inte påverka mitt liv direkt för att jag ska tycka att det är intressant. Kendall Haven menar att bäbisar upp till 18 månader lär enbart för glädjen av att lära utan något behov för relevans. Jag kanske fastnade där? Mamma är orimligt nyfiken (“Atlanten är jättestor, visste du det Ylva?” “Och munkarna sov i celler isolerade med korkek, kan du tänka dig, korkek!! Här får du ett pennskrin av korkek”) Peter vill studera saker i sin detalj och hitta den absolut bästa löpskon till Åsa. Båda visar en ovanlig fascination för världen vilket för mig är två sidor av samma intressemynt. Gällande mig är det mest slående hur jag ständigt fascineras av det irrelevanta, som huruvida ägg är godare när de spontankokas än om de kokas på tid. Roger förstår inte hur jag kan tycka att tankar som denna (om ägggodhet) är det finaste som finns i livet. Jag känner återigen avgrunden mellan mig och massan. 
  • Mottagaren av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2016 är Meg Rosoff. Jag hörde en intervju med henne. Hon började skriva först vid 40-års ålder, när hon citat “Slutade att försöka göra saker på det lätta sättet, eftersom det lätta sättet aldrig kommer att fungera för henne”. Inte sedan Lotta Lundgrens “Var dag bör innehålla god mat och god konversation, sedan är allt annat bonus”, har jag hört ett citat som talat så mycket till mig. Enligt Meg gällde det både arbete och privatliv.
  • Funderade lite på hur bananflugorna hittar fram till gammal frukt. Inne i city finns det ju inte överdrivet mycket djurliv annars. Undrade om det var som med mögel att det finns små sporer i luften, och det visade sig stämma ungefär. Bananflygor flyger runt precis överallt och kan lukta sig till sött med stor skicklighet. Sedan lägger varje fluga runt 500 ägg och efter åtta dagar kläcks de. De lever sedan cirka 17-20 dagar och trivs bäst runt 20-30 grader. Egentligen är det märkligt att de inte tagit över jorden vid det här laget. För att få bort dem kan man blanda en del vatten, en del vinäger, två delar honung och några droppar diskmedel.
  • Är verkligheten hotad? Är det viktigt att saker är verkliga? Dagens plastblommar har blivit fantastiskt naturtrogna, jättefina magnolior och pioner till exempel, bryr vi oss då om att de inte är äkta? Dopning i OS, vad är en äkta människa? Om jag har ett fönat färgat hår, är det mindre vackert än ett naturligt rakt, tjockt vackert hår?
  • Någon borde göra en imdb-sida för podcasts. På riktigt. Nu måste jag förlita mig på Hedlund.
  • Fanta uppstod tydligen under andra världskriget för att USA hade ett handelsembargo mot Tyskland och därför inte skickade dit de smakämnen som behövs för att göra Coca Cola. Då bestämde sig den tyska delen av företaget för att göra läsk på de råvaror som fanns tillgängliga, vilket visade sig vara sylt och ost, och så uppstod Fanta. Fleppt. Från Sven. 
  • UR Samtiden om vardagsbeslut. Köper vi rätt sorts pasta och hur går valet till? Forskare satte kameror på folks ögon och kunde därför se vart de tittar i affären och studera blick i relation till köpbeslut. Konsumenternas preferenser var approximerade via enkäter och teamet hade gått igenom hela mataffärens sortiment för att räkna ut vad som var det optimala valet för varje enskild kund. Takeaway är att när man har bestämt sig för något tittar vi tydligen extra länge på det vi vill ha. Sambandet verkar intressant nog gå även åt andra hållet, alltså om man tittar på något länge vill man tillslut ha det. Kärlek på jobbet? Gällande pastaköpen hamnar vi precis i mitten. 50% av pastasorterna är sämre än de vi väljer och 50% är bättre. Finns teoretisk möjlighet att prova sig igenom alla pastasorter för att upptäcka alternativkostnad, men den möjligheten har vi sällan i livet. Vi vet inte vilka parallella liv vi inte lever. Därför så rationaliserar vi val i efterhand. En förmåga pappa helt verkar sakna. Intressant med diffen mellan vad vi tror att vi vill ha, när någon frågar, och vad vi egentligen väljer. Jag blir ofta förvånad av hur många länkar till nöjessidor i Expressen min mobil föreslår. http://urplay.se/program/195854-ur-samtiden-humanist-och-teologdagarna-2016-ratt-eller-fel- 
  • Jag har länge försökt förstå meningen med konst, men kanske är det så att vi kallar all överföring av känslor för konst? Vi förstår världen genom logik och känsla. Siffror skulle i så fall vara ett sätt att överföra logik och känslor istället med konst. Musik tycker jag är en mycket tydlig överföring (och lagring) av känslor mellan en människa och en annan.
  • Diskussion med Tinderman om vad som är bra språk. För mig är bra språk ett språk som inte tar fokus från innehållet, lite som att det säkert kan vara svårt för män att koncentrera sig på vad en snygg kvinna säger. 
  • När vi skriver berättelser är sensory details viktiga för det skapar en känsla av autencitet. Seeing is believing. 
  • Mongo-databaser. Vad är detta för kul? "MongoDB is one of several database types to arise in the mid-2000s under the NoSQL banner. Instead of using tables and rows as in relational databases, MongoDB is built on an architecture of collections and documents. Documents comprise sets of key-value pairs and are the basic unit of data in MongoDB. Collections contain sets of documents and function as the equivalent of relational database tables. Like other NoSQL databases, MongoDB supports dynamic schema design, allowing the documents in a collection to have different fields and structures. The database uses a document storage and data interchange format called BSON, which provides a binary representation of JSON-like documents. Automatic sharding enables data in a collection to be distributed across multiple systems for horizontal scalability as data volumes increase." http://searchdatamanagement.techtarget.com/definition/MongoDB
  • Blir laxen fetare av att den steks eller värms upp? Känns det fetare i munnen då? Daniel-tes. 
  • Jenny K:s gamla jobb är hotat (jurist): "An artificial-intelligence lawyer chatbot has successfully contested 160,000 parking tickets across London and New York for free, showing that chatbots can actually be useful. Dubbed as “the world’s first robot lawyer” by its 19-year-old creator, London-born second-year Stanford University student Joshua Browder, DoNotPay helps users contest parking tickets in an easy to use chat-like interface.The program first works out whether an appeal is possible through a series of simple questions, such as were there clearly visible parking signs, and then guides users through the appeals process. The results speak for themselves. In the 21 months since the free service was launched in London and now New York, Browder says DoNotPay has taken on 250,000 cases and won 160,000, giving it a success rate of 64% appealing over $4m of parking tickets". https://www.theguardian.com/technology/2016/jun/28/chatbot-ai-lawyer-donotpay-parking-tickets-london-new-york
  • Hej då! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela