ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20161217

Publicerad 2016-12-20 16:45:00 i Notes,

  • På min arbetsplats använder vi flera olika språk. Det blandas friskt mellan engelska, svenska och tyska och ibland småpratar vi om för- och nackdelar med det ena eller andra uttryckssättet. Är man till exempel roligare på engelska? Så känner Alex. Kenneth menar att han gärna pratar svenska, men att han föredrar att skriva, framförallt när det är jobb, på engelska eftersom svenskan saknar många av de nödvändiga databegreppen. Hur skriver man saker som bugg, issue och choice list på rätt sätt? För mig är svaret på problemet simpelt, om det inte finns något bra alternativ - skapa ett. Lättast är att ta det engelska ordet och ge det en ny svenskklingande ändelse. Klart! Jag ser inte problemet med att importera, och eller skapa nya ord, utan tycker tvärtom processen är naturlig (och fin) och i linje med hur vi alltid, när vi lärt oss nya saker, har utvecklat språket med inspiration från omvärlden. Många svenska mat- och klädord kommer från franskan (baguette, sandal). Från det tyska språket har vi under Hansa-tiden lånat in mängder med termer för handel och samhälle (mynt, omständighet) och nu flödar alltså den digitala engelskan in i våra liv. Jag känner mig bara glad över att få vara med på resan. Så känner inte Kenneth. Han vill tala och skriva svenska som den har funnits länge, med ord som för tillbaka till våra rötter och den versionen av vårt språk kan mycket riktigt inte hantera ett datamigrationsprojekt år 2016. Än en gång blir jag påmind om hur vår fallenhet och dragningskraft till det gamla respektive nya påverkar de människor vi är och de val vi gör. Den här skiljelinjen framstår allt tydligare och tydligare för mig och jag börjar tro den är ungefär lika fundamental för en människas världssyn som gudstro eller vänster\högerskalan. Men vad är lockelsen med det ena eller andra? För att säga att vi bara väljer “det bästa” alternativet håller inte. Jag föredrar det nya och Kenneth det gamla. Punkt. Helt oavsett vad som är mest optimalt för situationen. Sedan rationaliserar vi båda två våra val med logik, men det är troligen bara en efterkonstruktion, gissar jag. Det vi söker är egentligen något annat än ren optimalitet. Låt mig belysa med ytterligare ett exempel. När jag får höra att både Kenneth och Drew fortfarande använder sina Hotmail adresser, brister jag ofrivilligt och automatiskt ut i gapskratt. Även jag skapade ett Hotmail konto någon gång under högstadiet. Jag gissar adressen löd något i stil med “carpe_diem_81@hotmail.com”. Men det kontot är sedan länge begravt av digitalt damm och ersatt av motsvarande Gmail lösning. Hotmail är för mig ett nostalgiskt minne från en annan era, när internet var ungt och de snurrande gifanimeringarna desto fler. Men som respons till min lite nedlåtande reaktion frågar Kenneth, med en trotsig glöd i blicken, om måste man byta bara för att byta? Vad är egentligen bättre med Gmail än med Hotmail? Gör de inte samma sak? På den frågan har jag inget riktigt bra svar. Jag kan rationalisera med saker som att Gmail har obegränsat lagringsutrymme, att jag skriver de här texterna på Google-docs eller att min telefon (Android) är djupt integrerat runt Gmail-kontot. Men det är egentligen inte helt sant. Jag använder Gmail för att det är det nya, jämfört med Hotmail det vill säga. Skulle det surfa upp något ännu nyare, i mina ögon häftigt, sätt att kommunicera skulle jag med säkerhet hoppa på det med. För mig har nyttfaktorn uppenbarligen ett egenvärde. Att jag gör hela den här äggfrysgrejen, är när jag tänker efter, mycket för att jag tycker det är fascinerande och inte, som man kan tro, för att öka mina chanser att bli mamma. Jag vill känna mig i framkant. Kenneth söker rötter. Det är min bästa gissning än så länge. Min tankesketch över attraktionen med framåt och bakåt. Det gamla ger kontext, sammanhang. Vi människor är inte bara små prickar i ett oändligt universum (oändliga antal universum?), utan del i en berättelse som funnits långt före oss och kommer att fortsätta länge än. Det ger oss mening och skänker gemenskap. Sekelskiftshusen i Vasastaden har en själ, boxarna i Oerlikon inte. Framåtlängtare som jag själv lockas istället av överraskningen. Det finns inget, inget, som gör mig gladare än att förvånas. När Kenneth dyker under matsalsräcket med den fulla matbrickan kiknar jag inombords av glädje. Så totalt oväntat. Att jag åker UberPop hem med matkassarna kanske egentligen inte är för att det fungerar bättre än att cykla eller gå, utan helt enkelt för att det känns roligare. För mig alltså. Rent objektivt, om du nu finns något sådant, antar jag att båda synsätten har sin relevans. Men nu är jag ju skapt som jag är och därför fortsätter jag med glädje att drömma om automatiska hålla-koll-på-glasögon-system, teleportering, självkörande bilar, 3d-printade hamburgare och allt annat kul framtiden har att erbjuda! Att skänka pengar till Skansen och restaurera Zorn får någon annan göra. Den konservativa versionen av Camilla Läckberg (och mig):

       

  • På CS avskedas tio procent varje år, de som får sämst på utvärderingen. Kanske bra? Problemet är att man blir stämplad. Men återigen, det är ingen som ser ner på en person som skiljt sig eller där relation tagit slut. Eller det var ju så förut faktiskt. Kanske kommer vi att komma dit med jobben med?

  • Zuich borgmästare är lesbisk, stor chock. Finns tydligen fler hetero- och homosexuella i Zürich än i resten av världen. Ännu större chock. Men det var någon Uber-chaufför som nämnde att Zürich är mycket bra om man vill bli lämnad i fred. Så länge du inte stör någon annan får du göra som du vill. Den ultimata klassiska liberala världen? Lite otippat ändå när urschweizarna är så måna att inte förändra sig. Lite som att det tydligen går lysande att vara homosexuell i Saudiarabien, eftersom män tar mycket på varandra offentligt där, och ingen tittar i sovrummet. Oväntat. Roligt.

  • Panikattacker igen. Hög puls i flera timmar, sedan rinner energin ut genom fötterna. Vad är det som händer i kroppen? Jag tror att det mesta ligger i generna faktiskt.

  • Om kanel. Det finns igen äkta kanel: http://taffel.se/blog/det-finns-ingen-akta-kanel

  • Det här ”jag har inte tid” argumentet gör mig galen!!! Jag tror aldrig att jag har använt de orden. Jag säger vad jag gör i stället. Typ ”Jag vilar” ”Jag reser” ”Jag har en massa inbokat” Osv. Det är en sådan märklig illusion att säga att vi inte har tid. Vi har ju inget annat än tid. Är det för att ta ifrån oss vårt eget ansvar vi säger så här? Lyssnade på podcast, “Der Traum ist aus”, där kvinna levt ett år utan att köpa saker och ett år utan att göra någonting. Det som provocerade mest var tydligen att inte göra något. Det pallade folk inte. Men jag förstod aldrig om hon hade trivts? Annat intressant var att hennes pappa var född i DDR, hennes farfar i nazityskland och innan dess var det något kejsardöme. Tre olika system på tre generationer. Vad får oss att tro att vi hittat det ideala slutläget nu?http://www.ardmediathek.de/radio/H%C3%B6rsaal-DRadio-Wissen/Der-Traum-ist-aus-von-Greta-Taubert/DRadio-Wissen/Audio-Podcast?bcastId=21794112&documentId=39452184

  • Pinker “How the mind works”: Gener på identiska tvillingar påverkar många, även små saker, och också om barnen växer upp på olika platser: “Identical twins are far more more alike than fraternal twins, who share only half their genetic recipes, and most strikingly, they are almost as alike when they are reared part as when they are reared together. Identical twins separated at birth share traits like entering the water backwards, and only up to their knees, sitting out elections because they feel insufficiently informed, obsessive counting everything in sight, becoming captain of the volunteer fire department and leaving little love notes around the house for their wives”. Pinker säger också att vi inte tänker i meningar, eftersom språkkommunikation alltid utelämnar det som anses underförstått. Jag har funderat mycket på detta tidigare. Intressant att få svar.

  • Varför gillar man att hustak är sneda? Hus utan sneda tak känns otrevliga. Alltså boxarna? Varför? Kommer preferensen att ändras med tiden?

  • Varför blir ögonfransböjare sämre med tiden? Konstruktionen ser så stabil ut! Som en gaffel. Gafflar går inte sönder.

  • Tyskland subventioner tydligen energimarknaden med jättebelopp. På nivån att Schweiz känner sig tvingade att göra likadant även om de inte vill. Varför har jag inte hört om detta tidigare? “Der einfache Stromkunde bleibt als Zahler auf der Strecke. Vor 15 Jahren hat man dort gesagt, die Förderung von Wind und Sonne koste maximal 800 Millionen Euro pro Jahr. Heute sind es 23 Milliarden Euro. Jährlich! Viele Haushalte können sich Strom gar nicht mehr leisten.” http://www.tagesanzeiger.ch/schweiz/standard/Der-Stromkunde-bleibt-auf-der-Strecke/story/22896218

  • God jul!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela