ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Varför världen blir bättre och bättre

Publicerad 2016-02-19 10:00:00 i Längre,

En observation jag gjort, och som jag skulle vilja utforska, är varför så många som studerar världen med intresse verkar så övertygade om att det kommer att gå åt helvete. Med allt. Om det finns någon positiv person därute, upplever jag att det är en Joey-i-Vänner-typ, glad men lite dum. I vredesmod skickade jag följande text till en vän: “Alltså ärligt. Jag skulle verkligen uppskatta om du tog dig tid att någon gång utveckla varför världen är lurad, varför den håller på att gå under, varför pengar inte kommer att vara värda något etcetera. Jag försöker fråga ibland men då muttrar du bara som om det vore självklart. Jag skulle säga att makten blir allt mer decentraliserad, att mer information finns för fler människor hela tiden (motverkar konspirationer) SAMT att världen på det stora hela blir bättre och bättre för var dag som går. Evolutionen och tiden är en positiv agil och antifragile kraft allt i ett.”

 

Mitt första mål med den här texten är att hitta argument och bevis för mitt grundantagande att världen i princip hela tiden, och överallt, blir bättre och bättre. Om man liksom jag tycker att bevis och fakta pekar på det, blir det även intressant att fråga sig om det finns någon speciell förklaring till trenden? Är den hittills positiva utvecklingen en lycklig slump eller kan vi förvänta oss att det fortsätter på samma sätt? En tredje fundering är varför vi människor, trots allt som oftast går åt rätt håll, ändå är så övertygade att just nu kommer det nog att gå åt helvete, trots allt. För att sammanfatta. Jag vill hitta bevis till att världen blir bättre och bättre. Jag vill förstå varför världen blir bättre och bättre. Jag kommer att fundera kring vad det är som gör att så många inte inser att världen blir bättre och bättre, bevis och fakta till trots.

 

Jag tycker det är viktigt att komma ihåg att vi människor är konstruerade för att förstå historier, inte fakta och statistik, och att det finns ett tydligt glapp mellan de två. Lyckligtvis finns det en hel rad skönlitterära beskrivningar att reflektera över för den som vill undersöka tanken på om världen utvecklas åt rätt håll. Jag kommer att tänka på en bok som heter “Katedralen vid havet” skriven av Ildefonso Falcones. Den beskriver Barcelona på 1300-talet. I boken är det slående ur orättvist samhället var. Människor föds till slavar eller herrar. Blir du våldtagen måste du leva ditt liv som prostituerad i samhällets utkant. De fattiga drabbas regelbundet av svältperioder. Feodalsamhället gör att i princip ingen kan känna sig säker från att falla i onåd hos instansen ovanför. Mitt intryck är att det inte bara var de fattiga som var utlämnade åt ständigt godtyckliga maktutövningar, utan i princip alla på samtliga nivåer upp till kungen och frågan är om ens han kunde betraktas som fri på det sätt som vi definierar ordet idag. Det vill säga att forma sitt eget liv. Den sammanlagda bilden är tämligen förfärande.

 

HBO har gjort en filmatisering av livet i romarriket runt kristi födelse; “Rome”. Den är en mycket underhållande och rekommenderas varmt för att få en känsla av hur det var att leva där och då. Men inte heller här skildras på något vis en värld jag skulle vilja leva i. Återigen ett förfärligt klassamhälle. Återigen enorma orättvisor och fattigdom. Återigen ett moraliskt förfall. Conn Igguldens serie böcker om det stora mongoliska riket och Djingis Kahn är en annan variation på samma tema. Den tillvaro som skildras är fattig, karg och mycket våldsam. Nu senast såg jag en serie på Viaplay, “Outlander”, om livet på de skotska högländerna under 1700-talet. Förutom en förbluffande okunskap om de mest elementära vetenskapliga fakta, som att synd inte orsakar sjukdom, beskrivs en värld bestående av den vanliga historiska cocktailen av okunskap, misär, fattigdom och orättvisor.

 

Det är slående för mig hur samtliga historiska skildringar, oavsett vilken period eller del av världen de riktar in sig på, alla visar upp en tillvaro som är långt mycket hårdare, fattigare, tuffare, obekvämare och framförallt orättvisare än de samhällen som finns idag. Är det någon som på allvar hellre hade valt att leva i Djingis Kahns Mongoliet, i Cesars Rome eller godtycklig plats i Europa under den mörka medeltiden?

 

Om man skärper sina ögon börjar man se tecken på att världen går åt rätt håll i princip överallt. I stort som smått. En gammal Ylva-tanke är vilka element av vår samtid som framtiden kommer att döma oss för? I efterhand är det så lätt att se problem och felsteg. Slaveriet i USA är ett exempel. Hur kunde de göra så? Förintelsen är ett annat. Att barn arbetade i gruvor och fabriker under industrialiseringen ett tredje. Det är omöjligt att med nutida värderingar kunna relatera till hur människor kunde acceptera den här sortens förhållanden och grymheter. På samma vis tänker jag att det måste finnas okontroversiella vanor vi har idag, som kommer att framstå som helt orimliga imorgon. Jag har funderat en hel del på vad det skulle kunna vara. Att vi äter kött? Att vi förstör miljön? Eller något helt annat som vi idag inte ens kan föreställa oss som ett problem. I 1800-talets Amerika var det få som ifrågasatte slaveriet. De svarta var födda till att arbeta? Praktiskt taget en annan ras? Idéer vi idag tycker är vansinniga. Men underförstått menar vi, när vi kritiserar historien, att samhället hela tiden utvecklas på ett positivt sätt. Inte sant?

 

Jag var på en ishockeymatch och träffade en kollegas tolvåriga dotter. Hon såg ut som en liten docka. Blond och otroligt söt. Under kvällens gång noterar jag att hon är smart och fokuserar på små udda detaljer i omgivningen. Vid något tillfälle ser jag att hon har en bakgrundsbild på sin telefon där det står “Feminist” i stora rosa bokstäver. När jag var tolv hade ingen cool snygg tjej gjort det ställningstagandet. Men för henne är det helt naturligt. Utmaningen för feminismen, tror jag, är att få ihop kvinnlighet med att vara just stark. Det är något jag själv och många med mig kämpar med. Kollegans tolvåriga dotter verkar dock förena de två utan några som helst problem. Jag förstår hon är en människa bland många. Men ändå! Det gör mig så glad. Förändringar i den lilla världen är precis lika viktiga som förändringar i den stora. Kanske rentav viktigare. När mina kollegor får allergiska utslag av Gudrun Schyman i synnerhet, feminism i allmänhet och min femtitalistpappa inte tror att kvinnor kan bära möbler (för svaga) blir kontrasten mot Joanna slående. Ett exempel av många, i min vardag, av utveckling som går åt rätt håll. Att världen blir bättre.

 

När jag var liten fanns det inga effektiva behandlingar för cancer eller AIDS. Jag kommer väl ihåg att jag drömde om att bli forskare för att kunna bidra till just det. Jag tänkte att det var det vackraste en människa kunde ägna sig åt. Att rädda liv. Skillnaden mot idag är vad jag förstår enorm. HIV och cancer är inte längre på samma vis synonymt med de dödsdomar de en gång var. HIV – viruset behöver aldrig bryta ut i AIDS och cancer tillfrisknar många ifrån. En av min mammas bekanta gick bort i bröstcancer. Jag minns fortfarande hur förfärligt det var att träffa familjen och att se de överlevande barnen i ögonen. I kontrast har jag idag en bokcirkel med min kollega Jenny, som diagnostiserades med samma sjukdom för några år sedan. Förrutom att hon föredrar att byta om på kontorets omklädningsrum, istället för nere på gymmet (hon saknar ett bröst), har jag inte uppfattat några bestående men hos henne. Det är en fantastisk utveckling som jag aldrig läst om i någon morgontidning. Jag undrar varför.

 

Även inom miljöarbetet har jag lite oväntat ramlat över framgångsagor som stödjer tanken att världen allt som oftast går åt rätt håll. Boken “Miljöpolitik för moderater”, skriven av Mattias Svensson, tar upp miljöproblem som faktiskt hanterats under min livstid. Innan jag läste Svenssons bok trodde jag att miljöförstöringen ständigt gick åt fel håll, en gut feeling jag vet att många delar, men här skymtar en delvis annan sanning fram. Positivt exempel ett gäller den förtunning av ozonlaget som en gång fanns över Australien, orsakat av freonutsläpp från den gamla sortens kylskåp. Framgångssaga två rör försurningen av svenska skogar. Båda två stora miljöproblem som diskuterades intensivt i det offentliga samtalet när jag växte upp på nittotalet. Försurningen studerade jag till och med i skolan. Scoopet är att både försurning och ozonhål, enligt Svensson, verkar vara åtgärdade problem vid det här laget. På tjugo år har mänskligheten tillsammans hittat lösningar på just de här knutarna. Det visar att negativa miljötrender faktiskt går att vända. Otroligt hoppingivande.

 

Ubertaxi är ett utmärkt aktuellt exempel på hur modern teknik förbättrar våra liv. Jag åker Uber om det är för kallt för att gå. Med matkassarna hem från storköpet. Jag har till och med flyttat till ny lägenhet till stor del med hjälp av Uber. Tidigare, pre-Uber, kändes taxiåkande ofta slösaktigt och lite för lyxligt. Det fanns en ångest i valet som påminner om det många känner för ohälsosam, men god, mat. Skönt i stunden men inte långsiktigt hållbart, om det skulle bli en vana. Därför kunde det också vara svårt att till fullo njuta av det bekväma med konceptet. Men inte längre. Ett prisdropp på cirka sjuttio procent är en påtaglig justering, och gör att taxi idag känns betydligt mer attraktivt prissatt än tidigare. En Ubertransport kan mentalt jämföras med att köpa en fika på Espresso House, och det gör många varje dag, när konventionell taxi mer motsvarade en tröja eller ett par skor på H&M. En betydligt högre alternativkostnad. Taxiåkandet är helt enkelt en av många saker som, definitivt, inte var bättre förr. Och jag älskar varje stund av det.

 

För att få en känsla över hur världen utvecklas över tid måste man antingen processa stora mängder statistik eller läsa böcker där författaren gjort det jobbet åt dig. Själv bestämde jag mig för att bekanta mig med en bok som heter “The Great Escape” skriven av Angus Deaton. Deaton tilldelade Nobelpriset i ekonomi 2015 för sin analys av konsumtion, fattigdom och välfärd. Som ni förstår är det en ovanligt bred fråga jag ställt mig denna gång. Världen är komplex och vad som är bra är givetvis öppet för stor diskussion. Vad är ett bra liv? Vad är en bra värld? Deaton gör en nedbrytning på materiellt välstånd, psykologiskt välstånd och utbildning samt möjligheten att delta i samhället. Det psykologiska välståndet delar han sedan upp i hälsa och lycka. De delar av det goda livet som lättast verkar gå att hitta stöd för i ren fakta och statistik, är ekonomisk utveckling, livslängd och i viss mån även tekniska framsteg. Jag börjar med att diskutera ekonomi.

 

Faktum är att den ekonomiska utvecklingen varit så massiv att jag nästan tappar intresset att studera exakt hur massiv den har varit. Jag registrerar bara att den är skyhög, lite som USA:s statsskuld eller hur många stjärnor det finns på himlen. Matt Ridley skriver i inledningen till sin bok ‘The Evolution of Everything’, att lite beroende på vems uppskattning man tittar och hur korrigeringen för inflation görs, tjänar en genomsnittlig person som lever idag mellan tio och tjugo gånger mer, i reala termer, än en person på 1800-talet. Det vill säga hon har råd att köpa tio eller tjugo gånger så många varor och tjänster. Han fortsätter med att konstatera, att om utvecklingen fortsätter i samma takt, och mycket lite tyder på det inte skulle göra det, kommer den genomsnittsliga världsmedborgaren tjäna sexton gånger mer år 2100 än idag. Det skulle i så fall motsvara 175 000 dollar i dagens penningvärde och det sett över hela världen. Antal personer som lever på en dollar om dagen, justerat för inflation, föll med tre fjärdedelar mellan år 1981 och 2008, och då har världens befolkning ändå ökat med nästan två miljarder under perioden. Ett annat sätt att beskriva samma siffra, är att de som lever på en dollar om dagen i världen har gått ner i procent från 42% till 14% under samma tidsperiod. Om man snävar in perspektivet på en region, säg USA, har GDP vuxit från 8000 dollar om dagen år 1929, till 43238 dollar 2012. Det är mer än en femfaldig ökning på cirka åttio år. Deaton visar ett diagram som tydligt visar att livslängd och inkomst har ökat världen över mellan år 1960 och 2010. Cirklarnas storlek motsvarar landets befolkningsmängd och utvecklingen är som synes positiv. “This is perhaps the most important fact about the wellbeing in the world since World War II: that things are getting better, that both the health and income parts of wellbeing has improved over time.”

LongerRicher.png

Johan Norberg konstaterar att 1.25 miljarder människor lyfts ur fattigdom sedan 1990. Det är 138.000 människor varje dag de senaste 25 åren.

Policy Research Note No.3: Ending Extreme Poverty and Sharing Prosperity: Progress and Policies

Följande graf visar Sveriges BNP per capita från femtiotalet till dagens datum. En fyrfaldig förändring.

Eriksson och Segerfeldt , Migro 2015

Det kan vara svårt att processa och ta till sig siffror och förstå vad de egentligen innebär. Matt Ridley gör ett trevligt case av hur lång tid en människa behöver arbeta för att få tillgång till en timmes artificiellt ljus. Först frågar han sig hur lång tid det skulle ta för en enskild person som bor på en gård, att ordna med en timmes ljus för att läsa en bok på kvällen. Först måste du hitta ett får. Döda det. Få ut fettet. Skapa ett ljus och så vidare. Det tar lång tid. Hur lång tid tar det då att arbeta ihop pengar för att köpa en timmes läsljus? Han menar att i Storbritannien idag tar det cirka en halv sekund. På femtiotalet tog det cirka åtta sekunder. Skillnaden i sju och en halv sekund, är det Ridley kallar den egentliga välståndsökningen, för det är sju och en halv sekund du nu kan välja att lägga på något annat, jämfört med förr. År 1880 tog det femton minuter att tjäna ihop till samma ljusmängd, och under 1800-talets början cirka sex timmar. Det vill säga en vanlig person i början på 1800-talet hade inte råd med läsljus. Jag tycker Ridleys ljusexempel är en bra illustration över hur mycket bättre världen har blivit på grund av den ekonomiska och tekniska utvecklingen. Och jag gillar hans ansats, att se den egentliga vinsten av mänsklig utveckling som en förmåga att lägga vår tid på det vi vill göra i kontrast till det vi måste. Eller att vi helt enkelt hinner med fler saker.

Den förväntade livslängden i världen är idag femtio procent längre än vid 1900-talets början, och den positiva trenden ser ut att fortsätta. Femtio procent. Det är en av mina absoluta favoritfakta att bära med sig i bataljen mot alla dem som av oklara anledningar betvivlar att mänsklighetens utveckling går åt rätt håll. I genomsnitt ökar den förväntade livslängden cirka två till tre år vart tionde år. För fallet USA handlar det om en ökning från 47,3 till 77,9 år mellan sekelskiftets start och idag. För att problematisera bilden lite finns det fortfarande länder som inte nått lika långt. Länder där vart fjärde barn inte förväntas att uppleva sin femte födelsedag, som Sierre Leone, Angola,  Swaziland, Kongo och Afghanistan. I dessa länder är medelivslängden fortfarande bara något över fyrtio år. Intressant är också att förväntad livslängd inte har något entydigt samband med inkomst. Chile och Costa Rica har ungefär samma förväntad livslängd som USA, trots att de tjänar en fjärdedel så mycket och endast har tolv procent av USA:s hälsoutgifter. En genomsnittlig invånare i Indien idag, är ungefär lika rik som en britt på 1860-talet, men har en förväntad livslängd ungefär som en europé på 1950-talet. Deatons analys är att även utan inkomstförbättringar lever människor längre och längre med tiden på grund av ökad kunskap om hygien, medicin och kost. Insikten att en dos salt och socker kan rädda ett barn vid akut diarré, är ett exempel på hur kunskap kan rädda liv även utan något större kapital. Sammanfattningsvis har alla vi som lever idag många extraår att glädja oss åt jämfört med våra förfäder. Eftersom världen just bara blir bättre och bättre. Även i denna aspekt.

För mig är det uppenbart att den tekniska utveckling hela tiden för världen framåt, men samtidigt tycks vi också ständigt rädda. När jag var yngre bekymrade sig många, inklusive jag själv, för fåret Dolly och kloning. Skulle kommande generationer klonas i burkar och inte födas på naturlig väg? Kärnvapen sände chockvågor av oro världen över och en aktuell teknik som skrämmer är skapandet av artificiell intelligens. Före vår tid är jag säker på att betydande energi har lagts ner på att oroa sig över allt från skrivkonsten, tryckkonsten till självaste hjulet. Det kanske finns någon mening med denna ständiga oro, men jag vill gärna tro att det kommer att fortsätta att gå bra på samma sätt som det alltid har gjort det hittills. Än är jorden inte uppsprängd i ett atomvapenkrig.

Industrialiseringen är något av ett mönstercase på hur teknisk utveckling skapar välstånd, och jag vill påminna om hur världen var då jämfört med hur den är nu. Då ett samhälle där var och en förhand tillverkade vad som behövdes för enskilt bruk, nu diversifiering och ständiga enorma välståndsökningar. Processen startade med ångmaskinen. Genom den behövde industrin inte längre ta hänsyn till energikällans geografiska läge. Tidigare hade industrin drivits av vattenhjul vid forsar, som dessutom frös till is under vinterhalvåret. Men i och med ångmaskinerna behövde man inte längre ta hänsyn till vattenströmmar eller årstider. Industrin kunde istället bekvämt placeras i närheten av råvarorna eller städer där efterfrågan fanns. En annan fördel med ångmaskinen var att den kunde monteras på vagnar och båtar. Ångmaskinen revolutionerade därför också kommunikationerna. Tåg och ångbåtar var både snabbare och bekvämare att färdas med än tidigare transportmedel. Det blev möjligt att passa tider när man inte längre behövde ta lika stor hänsyn till vädret. En enorm framstegsoptimism präglade västvärlden under 1800-talet och vetenskapsmän och uppfinnare var dåtidens hjältar. Vilket är förståeligt med tanke på hur snabbt utveklingen gick, men den tog inte slut där. Om 1900-talet skriver Wikipedia sammanfattande så här:

“Århundradet [1900 talet] upplevde en anmärkningsvärd förändring i många människors levnadssätt, som ett resultat av tekniska, medicinska, sociala, ideologiska, och politiska förnyelse. Troligen gjordes fler tekniska framsteg i perioden efter första världskriget än den totala summan av teknisk utveckling än i något annat århundrade innan den industriella revolutionen.”

Lika fantastisk är den tekniska utvecklingen efter millenieskiftet. En Youtube video med titel “Did you know” belyser med spännande fakta. Här får vi lära oss att de tio jobb som var mest efterfrågade år 2012, inte existerade år 2004, vilket i förlängningen betyder att vi idag utbildar för yrkesliv och tekniker som ännu inte finns. År 2013 gjordes 31 miljarder sökningar på Google per månad, jämfört med 2,6 miljarder år 2006. Det första kommersiella textmeddelandet skickades i december 1992 och år 2013 översteg antalet skickade meddelande per dag invånarantalet på vår planet. Det tog radion 38 år att nå en publik om 50 miljoner användare, medan Facebook gjorde samma resa på bara två. Antal apparater med internetuppkoppling var cirka tusen år 1984, en miljon tio år senare och idag surfar vi på över en miljard enheter världen över. Men mest intressant på senare tid är hur informationsmängden fullkomligt exploderat parallellt med vår tillgång till densamma. En jämförelse jag fastnat för och tycker ger perspektiv, är att en läsare av New York Times idag på en vecka möter mer information än en person på 1700-talet gjorde under en hel livstid. En tidning och en vecka mot ett helt liv. Det är svårt att relatera till hur begränsad och snäv världen var för våra förfäder.  “Did you know” hävdar att den uppskattade genererade unika informationsmängden för år 2013, var mer än de föregående fem tusen åren tillsammans. Hur big data och den ständiga tillgången till all världens information kommer att forma oss är en process vi alla upplever här och nu. Jag tycker det är snudd på oändligt fascinerande. Sammantaget anser jag det ställt bortom allt tvivel att den tekniska utvecklingen sedan artonhundratalet och framåt varit, och är, magnifik och medfört, och medför, enorm glädje till mänskligheten. Någon däremot?

I Steven Pinkers bok, “Better Angeles of Our Nature”, konstateras att våldet i våra samhällen varit på tillbakagång i årtusenden och att den nuvarande perioden förmodligen är den fredligaste i historien. Nedgången är, menar Pinker, enorm i storlek och synlig i både korta och långa tidsskalor samt över en mängd områden som millitära konflikter, mord, folkmord, tortyr, straffrätt, behandling av barn, homosexuella, djur och raser och etniska minoriteter. Han är dock tydlig med att: ”Nedgången inte har varit jämn, den har inte fört våld ner till noll och det är inte säkert att den fortsätter”. Summeringen av Pinkers resonemang är vad jag förstår ungefär som följer. I förhistorisk tid (lite oklart vad som menas, men förmodligen innan det fanns stater) dog femton procent av alla människor för andra människors händer. Det är radikalt många fler än idag. I Europa, även under dess blodigaste perioder som under 1600-talet eller första halvan av 1900-talet, har motsvarande siffra bara nått upp till tre procent. Risken för mord har även den fallit radikalt. Sannolikheten att bli mördad i Europa idag är femtio gånger lägre än för fem hundra år sedan. Fakta som enligt Pinker stödjer Hobbes grundläggande insikt att “utan stater är människans liv svårt, brutalt och kort”. I kontrast, när staten har ett våldsmonopol, mår de flesta bättre. Våldsmonopol och ökad handeln ser Pinker som huvudorsaker till den fredliga utvecklingen. När människor är mer värda som handelspartners än som fiender, minskar incitamenten att döda dem. Så enkelt är det. Tiden efter andra världskriget fram tills idag, cirka sextiofem år, är den längsta period av fred mellan i världens ledande nationer i vår historia. Våldet har flyttat från nation mot nation till mindre grupper och visserligen lett till en ökad terrorism. Men i jämförelse med fullskaligt krig är det ändå en förbättring, med färre dödsfall som en konsekvens.

Den tydligaste moraliska tendensen i dagsläget är, enligt Pinker, en pågående rättighetsrevolution som verkar för människors lika möjligheter i samhället. Han syftar på historiskt svaga grupper som etniska minoriteter, kvinnor, barn och homosexuella och pekar på de enorma framsteg som gjorts de senaste femtio åren. På femtiotalet i södra USA kunde en man bestraffa sin fru fysiskt för att hon inte köpt hem rätt sorts kaffe. Givetvist absurt idag. Jag tycker att Pinker sammantaget övertygande argumenterar för att vi lever i den mest fredliga och moraliskt överlägsna av alla tidsåldrar, hittills.

Moises Naims bok “The End of Power: From Boardrooms to Battlefields and Churches to States, Why Being In Charge Isn’t What It Used to Be” argumenterar för att “in the 21st century, power is easier to get, harder to use – and easier to lose”. Jag är lite anarkistiskt lagd och tror att maktkoncentration är farligt. Att makt korrumperar är en av mina favoritteser. Naim gör spaningen att makten försvagas, är mer flyktig än den en gång var och det på flera arenor. Den politiska makten har drabbats dels genom väljarna blivit allt mer lättrörliga och dels genom att staten förlorat sitt tidigare informationsövertag. Han tar givetvis USA som exempel, men jag tycker att samma trend går att se även i Sverige, där en rad nya mindre partier försvagat alla politikers maktposition. På internetsidor som Wikileaks sprids all tänkbar konfidentiell information och de styrande kan inte längre verka i det dolda på samma sätt som tidigare.

Maktens decentralisering och snabba omsättning går enligt Naim även att se på en rad andra håll. Krigsmakt idag drivs av terrorist och gerillaceller, snarare än statsledda arméer. I näringslivet gör den snabba tekniska utvecklingen att de som var dominerande spelare igår, inte nödvändigtvis behöver vara det idag. Nokia, Yahoo och BlackBerry är alla exempel på företag som sett sina aktiekurser minska drastiskt till förmån för nya tekniska lösningar som Google, Facebook och Amazon. Den tid en CEO sitter på sin post minskar stadigt vilket Naim tolkar som ett tecken på ämbetets minskade maktbas. Kanske har han rätt. Naim pratar om en “more, mobility, and mentality revolutions”, där kontentan är att fler människor än tidigare har större möjligheter att söka likasinnade även utanför den egna geografiska närheten. Det gör att liktänkande på olika platser kan formera sig och utmana den etablerade makten. Jag tror att han har rätt och ser det som en positiv utveckling. Även maktfördelningsmässigt tycks världen bara bli bättre och bättre.

Att världen alltid blir bättre och bättre är min främsta och mest genomgripande tes för att förstå vår värld. Matt Ridley har skrivit en bok på temat, ‘The Rational Optimist’. När han var klar med den ställde han sig samma fråga som jag nu. Hur kommer det sig att vi kan se dessa ständiga förbättringar på så många olika plan över en så lång tid? När det enligt mig är nästan givet att en positiv utvecklingen existerar, tycker jag det är svårare att svara på varför. Matt Ridley gör ett ambitiöst och intressant försök i boken ‘The Evolution of Everything’ och jag ska försöka återge huvuddragen i hans inspirerande resonemang:

“To put my explanation in its boldest and most surprising form: bad news is manmade, top down, purposed stuff, imposed on history. Good news is accidental, unplanned, emergent stuff that gradually evolves. The things that go well are largely unintended, the things that go badly are largely intended.”

Han exemplifierar med två listor på negativa respektive positiva händelseförlopp ur vår historia. 1, första världskriget, den stora depressionen, nazistregimen, andra världskriget, finanskrisen 2008. 2, ökning av global inkomst, den medicinska utvecklingen, att vår jord dagligen förser sju miljarder människor med mat, renare floder och luft, Internet. Ridley’s analys, och jag är benägen att hålla med, är att punkterna på den första listan orsakats av ett uppifrån-ner beslutsfattande där relativt få personer genomfört medvetna planer av något slag. Lista nummer två är i kontrast oplanerade fenomen där miljontals människor deltagit med små steg utan avsikt att radikalt förändra vår värld. Det går att hitta motexempel, som månladningen eller ökningen av allergier, men på det stora hela menar Ridley att goda saker utvecklas gradvis tillskillnad från problem och katastrofer som ofta händer plötsligt. Framförallt menar Ridley att godhet evolverar.

Vi människor har ett starkt behov av att söka mening och orsak i det som händer. Vi letar efter förklaringar och intentioner, även där inga finns. Vi vill gärna övertyga oss om att vi kan tänka ut och styra händelseförlopp. Jag gissar att det får oss att känna oss trygga. När vi beskriver vår historia lägger vi därför stort fokus på design, direktion och planering istället för det som Ridley menar ständigt berikar vår värld, de evolutionära processerna. Vi vill gärna se det som att generaler vinner strider, politiker styr länder, vetenskapsmän upptäcker sanning, artister skapar konst, lärare formar förstånd, filosofer styr våra sinnen, präster lär ut moral, företagsmän leder företag och gud skapar moral. Men kanske generalen inte vann kriget, utan malarian som slog ut den andra armen. Barnet kanske inte lär av läraren, utan av sina egen nyfikenhet, vänner och böcker. En uppfinning kanske inte uppfanns av uppfinnaren utan var ett nödvändigt och oundvikligt nästa steg för en teknologi? Tanken är att Darwins teori om evolution i naturen bara är ett specialfall av en mer generell teori om evolution som förklarar de flesta mänskliga interaktioner. På samma sätt som att ögat inte är designat för att se, även om ögat idag fyller den funktionen, kan vi tänka oss att samhällen inte är designade för att fylla mänskliga behov utan gradvis vuxit och växer fram. Evolutionära samhällsprocesser, som moral, ekonomi och teknologi, utvecklas på så vis ständigt som ett resultat av mänskliga handlingar, men inte, som vi ofta tänker oss, som ett resultat av mänsklig design.

Den klassiska synen är att moral kommer ovanifrån från en allsmäktig Gud. Med ett evolutionärt förhållningssätt skulle vi istället beskriva förloppet som att religioner och lagstiftare snarare skrivit ner, formaliserat och kodifierat goda beteenden vilka redan funnits ute i samhället. Lite på samma vis som en språklärare sammanställer grammatiska regler utan att för den sakens skull uppfinna dem. Adam Smith är mest känd för sina ekonomiska teorier i den klassiska boken “The Wealth Of Nations”, men han skrev även ett liknande verk om moral, “The Theory of Moral Sentiments”. Ridley menar att Smith’s tankar om moral egentligen är mycket lika hans mer kända resonemang kring ekonomi. Även här finns en osynlig hand som enligt Smith guidar oss mot en gemensam moralisk kod. Moral ses som en konsekvens av mänsklig drag i respons till rådande sociala förhållanden. Vi gör oss själva glada genom att göra andra glada och moral uppstår därför i en spontan process när människor försöker umgås och komma överens.

När vi föds tror vi alla att vi är världens mitt och det är först genom erfarenhet vi lär oss att ta hänsyn till andra. Sett över en människas liv utvecklas hennes moral. Även på samhällsnivå är det tydligt att moral evolverar över tid. Under medeltiden kunde exempelvis god moral vara att döda för att försvara sin heder. Idag anses det moraliskt att utesluta kött ur kosten. Kontrasten är stor. Synen på pedofili och homosexualitet är ett annat intressant och tydligt exempel på hur samhället har förändrat sina värderingar. För inte allt för länge sedan fanns inga moraliska problem med att äldre män hade sex med betydligt yngre kvinnor, men sexuellt umgänge mellan två vuxna, om de båda var män, var istället förenat med fängelsestraff. Idag tycker vi precis tvärtom. Under medeltiden var diskussionen på Europas universitet så låg att den på allvar cirkulerade kring om det var oartigt att nysa i bordsduken eller om det var ok att konversera med en person som kissar. Situationer som vilken nutida treåring som helst kan hantera. Det professorer och lärda män funderade över igår vet dagisbarn idag. För att inte tala om den globala minskningen av mord, sadism och tortyr. Moralen evolverar helt tydligt över tid och jag skulle argumentera uppenbart till det bättre.

Min tanke är att det som driver utvecklingen i allmänhet, och kanske gällande moral i synnerhet, är hur ofta vi kommer i kontakt med andra människor. Den första moraliska utvecklingsvågen skedde när kungar började hålla sig med hov istället för att vara rena krigherrar. I samma takt som vi blivit mer urbana och bor nära inpå varandra har vi förfinat vår förmåga att samexistera. En tes jag tror på är att handel gör mycket gott för hur vi väljer att bete oss mot andra människor. Bland de mest våldsamma länderna 2014 finns: Syrien, Afghanistan, Sydsudan, Irak, Somalia, Sudan, Kongo, Pakistan och Nordkorea. Bland de mer lugna länderna har vi istället: Island, Danmark, Österrike, Nya Zeeland, Schweiz, Finland, Kanada, Japan, Belgien och Norge. På den andra listan är inslagen av marknadsekonomi och handel betydligt större än den första. Gemensamt utbyte och delat egenintresse verkar skapa stabila, toleranta och vänliga samhällen. En tanke som går emot mångas omedelbara föreställning om en rå kapitalism med ohämmad egoism. Men att handel ger god moral som en konsekvens tycker jag är en viktig insikt att bära med sig när vi diskuterar dagens stora konflikter i världen, som den i Mellanöstern. Allt löses in med vapen. Kanske till och med mycket lite.

Det råder snudd på konsensus, i alla fall i min så kallade filterbubbla, om att ekonomiskt välstånd växer som bäst i en miljö av frihandel där idéer och människor möts. Det vill säga utan central planering. Adam Smiths osynliga hand. När människor anstränger sig för att lösa andra människors problem växer ekonomin och genom specialisering kan vi konsumera mer än vad vi producerar. Nassim Taleb tar matutbudet i New York som ett exempel. Konkurrensen är stenhård och varje enskild restaurang riskerar alltid att slås ut. Den är fragil för att använda Talebs terminologi. Marknaden som helhet däremot, i detta fall New Yorks matscen, är synnerligen stabil och utvecklas ständigt just eftersom dess beståndsdelar inte är det. De bästa restaurangerna består och de bästa koncepten kopierade samtidigt som de sämre rensas ut. Totalen är antifragile, den stärks av förändring, lite på samma vis som naturen stärks av en mångfald av mutationer i generna. Ridley ser tydliga likheter i hur Smith och Darwin resonerar gällande ekonomisk tillväxt och arters utveckling. Frihandel är i sin essens att testa olika företagsidéer där de mest lämpade metoderna består och sprids. Evolutionen i naturen handlar istället om gener som muteras, testas och om de visar sig framgångsrika, förs vidare till nästa generation. Att ekonomisk tillväxt oftast är kontinuerlig, snarare än hoppar, kan ses som en indikation på evolutionär natur. På samma vis som naturens evolution har ekonomisk tillväxt inte heller någon slutpunkt. Det finns ingen perfekt marknad och just därför kan vi förvänta oss en ständig, men gradvis, ekonomisk tillväxt.

Ofta ses teknisk och vetenskaplig, utveckling som ett resultat av att extremt begåvade genier ramlar över idéer som i sin tur förändrar världen. Ångmaskinen, glödlampan, atombomben och transistorn. En beskrivning som är grunden till att vi har Nobelpris och patent. Men, och nu ber jag er att tänka efter, om Edison hade dött av en elektrisk chock innan han uppfunnit glödlampan betyder det i så fall att världen hade fortsatt utan elektriskt ljus? Svaret på den frågan måste rimligtvis bli nej. Runt tiden för Edisons genombrott, fanns det enligt Ridley cirka tjugo andra personer som arbetade på någon version av samma idé. Ridleys tes är att det faktiskt hade varit helt omöjligt för mänskligheten att inte upptäcka glödlampan ungefär när det hände och att den principen gäller nära på all teknisk utveckling.

“Grateful as I am to Sergey Brin for the search engine, and to Steve Jobs for my Macbook and to Brahmagupta (via Al Khwarizmi and Fibonacci) for zero, do I really think that if they had not been born, the search engine, the user friendly laptop and zero would not by now exist?”

Ridley skriver att det fanns cirka sex olika uppfinnare till termometern, fyra till vaccinet, fyra till decimaltalen, fem till telegrafen, fyra till fotografiet, tre till logaritmer, fem till ångbåten och sex till järnvägen. Ni ser systemet. Hur begåvad Einstein än var så är det en omöjlighet att relativitetsteorin inte hade upptäckts första halvan av 1900-talet. Med det här sättet att se på världen är både patent och Nobelpris djupt orättvisa konstruktioner. Innan Google blev den dominerande sökmotorn, fanns en flora andra varianter på samma tema; Archie, Veronica, Excite, Infoseek, Altavista, Galaxy, Webcrawler, Yahoo, Lycos och Looksmart för att nämna några. Ridley blir snudd på poetisk när han beskriver hur det inte är båtmakare som designar båtar, utan istället havet som krossar de med felaktig form och låter de med rätt konstruktion bestå. Men jag förstår hans poäng. Ray Kurzweil har studerat hur datorkraften utvecklats över tid och kommit fram till att den har dubblerats vartannat år i över hundra år, långt innan det fanns elektroniska chips, samma utveckling går att se även genom elektromagniska relän, vakumrör och transistorer. Uppfinningar bygger på andra uppfinningar och Kevin Kelly berättar att i samtliga mänskliga civilisationer har knivar uppstått före eld som föranlett begravningar. Samma sak överallt. Han hävdar till och med att, hur osannlikt det än kan låta, att någon version av Harry Potter var tvungen att uppstå i vår västerländska kultur. Att den var mogen för historier om pojktrollkarlar som går genom magiska järnvägsstationer och har ugglor som husdjur. Ridley har funderat på om han kan komma på någon uppfinning som kommit till oss för sent, efter sin tid, och hans bästa försök är resväskor med hjul. Men när han tänker efter tycker han ändå att det är logiskt att de kom när de gjorde. Tidigare var flygplatserna mindre, det fanns portiers och väskorna var ofta mycket tunga, gjorda av stål. När lätta material som aluminium och plast uppfanns på sjutiotalet, parallellt med att flygplatserna blev större och arbetskraften dyrbarare, kom resväskor med hjul som en konsekvens.

Av de olika utvecklingsprocesser Ridley undersöker, dissekerar och försöker få in i det evolutionära ramverket, är det runt vetenskap jag får de största aha-upplevelserna. Skillnaden mellan det traditionella uppifrån-och-ner-perspektivet och kraften i mänskligt samspel, evolution, är för mig uppenbar. Bevisen överväldigande. Att skillnaden framstår så tydligt här antar jag beror på att vetenskap är själva essensen av mänskligt kunskapsutbyte. Egentligen är det samma fenomen som ligger bakom alla de framsteg vi människor gör, se resonemangen om moral och ekonomi, men när det gäller vetenskap blir det extra rent och tydligt. Vi kan tryggt förlita oss på att så länge som människor utbyter tankar kommer nya tekniska och vetenskapliga framsteg att komma.

Den allmänna teorin om evolution går ut på att saker i allmänhet inte förblir där de är utan att de utvecklas gradvis och obevekligt. Att processer uppvisar enkelriktade orsakssamband (path-dependence) där det alltid finns släktskap som modifieras i en kontinuerlig försöksprocess med selektiv överlevnad (trial and error). Evolutionära processer är i sin essens en ackumulativ förändring utifrån enkla startpunkter, som inte är slumpartad, men samtidigt öppensinnad åt vilket håll den utvecklas. Med Ridleys egna, vackra, ord:

“The word evolution originally means ‘unfolding’. Evolution is a story, a narrative of how things change. It is a word freighted with many other meanings, of particular kinds of change. It implies the emergence of something from something else. It has come to carry a connotation of incremental and gradual change. It implies the emergence of something from something else. It has come carry a connotation of incremental and gradual change, the opposite of sudden revolution. It is both spontaneous and inexorable. It suggests cumulative change from simple beginnings. It brings the implication of change that come from within, rather than being directed from without. It also usually implies change that has no goal, but is open-minded about where it ends up. And it has of course acquired the very specific meaning of genetic descent with modification over the generations in biological creatures through the mechanism of natural selection.”

Världen är enorm och komplex och ett gigantiskt laboratorium för olika tankar och idéer. Det pågår ett evigt experimenterande där de positiva bidragen kopieras och aggregeras upp till den goda utveckling vi kan se på så många områden. När människor däremot försöker toppstyra tror jag, likt Ridley, att risken för bakslag ofta är stor. Det finns för många parametrar att beakta för att ett uppifrån-ner-perspektivet ska fungera. Nordkorea är inte framgångsrikt. Men den här anledningen, att världen är komplex, leder också till att vi kan känna oss trygga i att alla försök till toppstyrning kommer att just misslyckas. Kvar står de, goda, evolutionära processerna som lugnt, stadigt och kontinuerligt förbättrar vår värld.

När jag började skriva den här texten trodde jag att en negativa tankar om framtiden var ett drag som fanns mer hos dem som tänker mycket än lite. Men efter att ha levt med frågan ett tag har jag ändrat åsikt. Jag börjar tro att det finns en anledning till att vi människor känner den här oron och att det kanske är bra att vi gör det trots allt. Det logiska vore att tro att vi kommer att få det bättre imorgon än idag. Alla bevis tyder på det. Men ändå känns det inte så. Jag har inte läst in mig på vilken forskning som finns, eller vad andra har tänkt, men jag har åtminstone två olika idéer om hur det kan komma sig. Den första är att bra saker händer gradvis och att vi därför inte märker dem. Att världssvälten minskat enormt under det senaste kvartsseklet har skett i så små steg att det aldrig blivit aktuellt med inslag i morgontidningar och TV. Det är helt enkelt ingen nyhet. Att många positiva skeenden sker steg för steg är tydligt för mig efter att ha studerat utveckling av moral, teknik och ekonomi. Eftersom de positiva förändringarna inte rapporteras missar vi tyvärr lätt att de sker. Diverse problem i form av krig, terrordåd och börskrascher slås däremot upp stort och slutsatsen att världen går åt fel håll är lätt att dra. Det är också tydligt att vi människor har en stark vilja att vilja fokusera på problem. De som var oroliga för lejon på savannen överlevde oftare än de med en mer avslappnad inställning. Vi vänjer oss också lätt vid positiva förändringar som ett bättre jobb, större bostad eller en ny partner. Det blir vardag och default. När vi vant oss vid något bra lägger vi sedan all vår energi på de problem vi fortfarande ser och ger oss hän åt att förändra våra liv i en positiv riktning utifrån där vi står. Vilket i grunden är en bra process. Att vi ständigt fokuserar på problem och ser mörker, skulle på så vis vara själva garanten för att världen alltid blir bättre. En mycket gynnsam form av självbedrägeri. Men ibland tycker jag att man kan unna sig att syna den kollektiva bluffen, gå emot den egna magkänslan och faktiskt njuta lite av allt fint vi människor åstadkommer tillsammans över tid. Världen blir bara bättre och bättre.

 

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela