ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20161015

Publicerad 2016-10-15 23:06:00 i Notes,

  • Processning av Schweitz: Det är rent och fint här, men det konservativa draget skaver i bakgrunden konstant. När jag är utomlands är det annars vanligtvis bristande organisation och klasskillnader som brukar irritera mig. Att det ligger plastflaskor jämt fördelat överallt (Thailand), att internetbanken bara har öppet under arbetstid (Mexiko) eller att man kan anställa en slav 24/7 för 3500 SEK månad och förvara denne i en garderob om natten (Hong Kong). Men jag undrar om inte den här bubbel- parat med det var bättre förr mentaliteten driver mig ännu mer till vansinne på ett lågintensivt vis. Bubbligheten består i att landet gör sitt allra bästa för att vara en alldeles egen liten enhet i mitten av Europa. Smöret ska komma från de egna kossorna (handelstullar). Språket är en twistad variant av tyska. Bankdata får aldrig lämna schweiziska servrar, om så till en kollega på ett utlandskontor. Givetvis är man inte med i EU. Jag märker jag lyckas inte riktigt förmedla bubbligheten i exempel och ord (jag ber att få återkomma) men alla jag mött här, och den som någonsin arbetat i Schweiz, förstår säkert vad jag menar. Man känner sig både skyddad och avskuren från omvärlden, vilket är lite paradoxalt med tanke på det stora inslaget av utländsk arbetskraft som driver ekonomin. Om en labil anti-intellektuell dokusåpakaraktär blir president i USA, eller inte, känns helt plötsligt inte längre relevant. Utanför bubblan. Ursprungligen gissar jag att den här mentaliteten uppkom som en konsekvens av den begränsade framkomligheten i det bergiga landskapet. En svensk expat formulerade det hela som att han levde i en guldbur, vackert och bekvämt, men ändå en bur. För egen del handlar det nog i grunden om att jag faktiskt vill vara en del av världen, med både dess upp och nersida. Bring it on. Och ännu har jag inte kommit till de konservativa dragen, som att kvinnor är hemma med barnen och att männen försörjer familjen, vilket nästan skrämmer mig. Men det är också sådant som att jag aldrig tidigare sett så många ortodoxa judar, män i helsvarta kåpor och matchande svarta hattar, småpojkar med långa hårlockar som ramar in ansiktet och tonårsflickor utan smink. Inget ont i det visserligen, om det vore ett livsval i en flora, men jag upplever inte att Zürich har någon HBQT community som väger upp på den progressiva sidan. Ju längre tid jag är här slås jag också av att jag ser väldigt få asiater, sydamerikaner eller mörkhyade med afrikanska drag på gatorna. Jag kan inte säga att jag saknar min lokala Konsum-rom, tvärt om faktiskt, men jag börjar sakna den diversitet av människor jag är van vid från Stockholm. Det förvånar mig men Söderförorterna (Akalla, Husby, Rinkeby) verkar ändå skänka något till staden jag trots allt inte vill vara utan. För att sammanfatta har jag alltid varit mer nyfiken på framtiden (flygande bilar?) än rötter (vackra gamla bondgårdar) och här krockar jag och den bergiga bubbla jag utforskar just nu något.
  • Blandade snabba schweiziska noter: *Arbetslösheten är runt 2 procent. Grymt. De har något sorts lärningssystem som verkar fungera väldigt bra för att få in ungdomar på arbetsmarknaden. *Zürich är en liten stad till ytan men ändå en storstad i mentaliteten (utbildad befolkning, märkeskläder). Trevlig kombination. *På tåget samlar de alla kidsen i en vagn. Uppskattat! Borde införas i Sverige. *Allt är sinnesdyrt. McDonalds 180 SEK. Noterat på kantinkvittot att restaurangen bjuder på själva tallriken, raden för "Teller" är "0 CHF". Uppskattat. Det enda som är gratis i Schweiz? *Oändliga antal betalningslösningar. CS accepterar bara American Express. Andra ställen enbart kontanter. På ett tredje ska man köpa kuponger i förväg. *Cykelkorgen sitter bakom föraren. Större risk för att saker ramlar ut och att man dessutom missar att så sker. Dumt, men kanske mer manligt? *Hur mycket av skoltyskan finns kvar efter 15-års träda? Ska bli spännande att se! Också för att undersöka hur vårt minne fungerar. *Det finns mer betong i staden än vad man i förstone kan tro. Egentligen rätt liten yta i city som är gammal och charmig. *Det finns ingen gammal biograf. Obegrepligt i en stad med så många gamla fina byggnader. Förmodligen för att schweitzarna egentligen gillar betong. *Det verkar bara vara små länder som kan bli skatteparadis. Varför går det inte att skala? Schweitzarna själva verkar ha förhållandevis lätta jobb i den statliga administration *Staden är uppdelad i en solsida och en skuggsida, olika sidor av sjön. *Godispaus på bion. Inte rimligt. *Fyrfilig motorväg precis vid sjön. Inte rimligt.

  • Polska på hiking hade ett rör från sin ryggsäck som hon kunde dricka vatten ur. Hur kan vattnet flyta rakt upp? Bör googlas.

  • Sitter framför en öppen spis där veden inte brinner upp på det femstjärniga hotellet Baur au Lac och skriver. Känner mig besviken på att brasan inte är verklig. Jag vill fortfarande förstå varför det är viktigt att saker är riktiga. Frågan ställs även i HBO serien Westworld, men där rör det människor.

  • Westworld lanseras som ett AI-drama. Jag tycker intressant att fundera på varför vi människor har behov av berättelser, alltså i Westworld fallet att besöka parken för att våldta och mörda. Vad är kicken med det egentligen? Jmfr dataspel som Counter Strike.

  • Rolig kollega på CS som dyker under ett räcke, limbo style med en full matbricka inklusive två vattenglas, för att spara omväg på tio meter. Mest oväntade, och därför härliga, jag sett på länge!

  • Finns det ett motsatsförhållande i att tysta människor oftare än andra har intressanta tankar? För att de observerar mer?

  • Diskussion med bekant som menar att han har som mål med sitt liv att varje dag vara mer fri än dagen innan. Det intressanta är att jag aldrig har känt mig ofri själv, trots att jag inte kan sova och att det finns mängder av saker som begränsar mig, men jag har aldrig tänkt eller känt den tanken. Jag undrar vad det beror på. Varför vissa känner sig fria och andra inte?

  • Roger har teori om att en del människor är rollmänniskor och att det är farligt för att riskkoncentration då blir för hög. Exempel föräldraskap vs arbetliv eller vänskapsrelationer\egna intressen. Jag håller av någon anledning inte riktigt med. Att utreda.

  • Föräldrar tror att de har ett större ansvar att ta hand om sina liv än vi andra. Jag håller inte med. Jag kan inte heller välja att inte leva. Enda friheten jag har jämfört med föräldrar är att jag har möjligheten att ta livet av mig. Annars måste jag hålla ihop precis som de. Roger menar att konsekvenserna blir högre om en förälder inte håller ihop. Må vara sant. Men jag tror varken det är lättare eller svårare att hålla ihop beroende på hur många människor som är beroende av dig. Om det “bara” är en (dvs du) eller en hel familj eller en klan. Det är lite som att gå upp för ett berg, det är lika jobbigt om du måste göra det gratis, om du får tusen kronor eller en miljon för att göra det. Berget är fortfarande lika högt. Om du håller ihop kan du ta hand om barn i bara farten. Det är alltså inte den extra börda många föräldrar verkar tänka. Jag ser stordriftsfördelar. Kan du ta hand om en person (dig själv) kan du också ta hand om två tre till. Men det är inte alltid lätt att ta hand om sig själv (jag vet), men det beror INTE på om du är en förälder eller inte. Tillägg: När jag cyklade till fiket imorse kom jag på det, en bra analogi för mina tankar om föräldrars vs icke föräldrars möjligheter och ansvar i livet är att köra bil. Visst, om du kör en full bil med passagerare så kommer fler att dö om du krockar. Men är det därför rätt att säga att det är mindre viktigt att som ensamförare köra ansvarsfullt? Eller att det skulle vara svårare att köra flerpersonbil än att köra själv? Min tanke är att bilåkande är precis lika komplicerat vare sig bilen är full eller inte. Och argumentet att det är viktigare med körförmågan vid full än ensam bil är också lite märkligt. Jag tror man ska se död som en moralisk absolut bottenpunkt. Att ta liv är helt enkelt det värsta du som människa kan göra. Det är lite skevt att säga att tre dödsfall är värre än ett. För varje liv är oändligt värdefullt på något vis. Påminner mig om när jag satt på en föreläsning under utbildningen i nationalekonomi där det diskuterades hur stort pengavärde trafikverket satte på varje sparat liv. Alltså förra året omkom 45 personer i trafiken, hur mycket pengar kan vi satsa på att inga ska dö nästa år? Jag kommer ihåg att min kurskamrat Caroline, som förlorat sin pappa och ett syskon i en bilolycka, reste sig upp och gick ut ur salen. Sedan har vi argumentet att "barnen har inte valt att bli födda", men det har ju inte jag heller. Jag har inte valt att existera, likväl gör jag det och jag måste därför ta hand om mig själv. Punkt. Sara M sa någon gång att innan hon fick barn "hade hon valet att inte gå upp till jobbet". Men så är det faktiskt inte. Det är inte så att jag som barnlös har något reelt val att inte gå upp på morgonen, för då rasar mitt liv. Och mitt liv är alltså också ett liv. Jag har väldigt konkret ställts inför den här situationen så jag vet vad jag pratar om. Där jag verkligen behövt kämpa för att välja dagen, vilket jag alltid gjort och troligen alltid kommer att göra. Men valmöjligheten är INTE större för mig än för den med barn. Jämförelsen med bilen är kanske att jag har valet att transportera mig med motorcykel om jag skulle vilja (farligare), men hur många människor gör egentligen det? De allra flesta lever sina liv, föräldrar som icke-föräldrar, i situationer och sammanhang som mer liknar bilexemplet. Lugna, hyfsat stabila flöden där ansvar för barn varken gör till eller från.

  • Intressant program på P1 om att man måste ha en plan för pensionärsåren. Det går inte att starta med ett nytt intresse när man “inte behöver göra något”, så den plantan måste sås redan under yrkeslivet.

  • Rapport om att UBS haft power point presentationer där de instruerat hur man kan smuggla ut pengar ur landet genom att lägga diamanter i tandkrämstuber. Underhållande!

  • Sara T meddelar att en kvinna i hennes bostadsrättsförening målat in samtliga gatustenar, skalenligt, på ett pappersark inför husets gårdsrenovering och att det hade tagit henne en arbetsvecka. Nytt rekord i bostadsrättsföreningsstyrelsemärklighet!

  • Vi mår medicinskt dåligt av att inte ha status: http://www.economist.com/node/21552539?fsrc=scn%2Ftw%2Fte%2Fpe%2Fed%2Fmiseryindex

  • Om man vill känna att man har en, relativt sett, normal och ordnad familj: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/668162?programid=909 Alla borde nog inte skaffa barn trots allt. (Jag?)
 
 

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela