ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20160911

Publicerad 2016-09-11 18:24:00 i Notes,

  • Hur skulle världen bli och se ut om vi tog bort bilarna, eller begränsade användandet kraftigt? På allvar alltså. Ta bort dem. Det började med att jag läste en artikel i DN som handlade om att bilismen börjar bli omodern. Att det är män och rika som kör och kvinnor och fattiga som dör, men framförallt att det omkommer fler personer i trafiken varje dag än det gör i världens alla krig tillsammans. Lite samma tanke som med alkohol, att om alkoholen skulle nyintroduceras till samhället skulle vi troligen förbjuda den. Är det vettigt att acceptera så mycket död och fara för vi ska ta oss runt? Sedan var det det här med att Stockholms stad bestämt sig för att skärpa villkoren runt parkeringen. Det kommer att bli dyrare, den avgiftsbelagda tiden längre och avgifterna sprida sig från city ut i närförorten. Min syster, Peter och min mamma fullkomligt kräks (ord lånat av Henrik Hedlund) över den här utvecklingen och själv har jag så svårt att se problemet. Ryggmärgsreflexen från min familj är “klart att du inte bryr dig - du bor ju istan och har ingen bil”. Så är det. Men kanske är det jag som ligger före helt enkelt? Behov är märkligt relativa saker och beskrivs bra av Maslows behovstrappa. Visst. Vi behöver mat, värme och kärlek, i alla fall än så länge, men bil? Jag är inte klar med den här tankeexperimentet, utan det är som så många av mina andra tanketrådar work in progress, men några reflektioner har jag. För det första, jag föredrar av ett antal anledningar europeiska städer framför många platser på andra håll i världen. En viktig anledning till det är att de stora städerna i Europa formades före bilens intåg. Massiva trafikmardrömmar som Mexico city, Rio, Hong Kong, Los Angeles har jag inte mycket för. 1-0 i ren empiri för städer med lägre beroende av bilen således. Sedan har vi den här tanken att bilen nödvändigtvis måste ersättas med något annat transportmedel. Det är den gamla vanliga missuppfattningen att om något tas bort måste det alltid ersättas med något annat som gör exakt samma sak (se valfritt dataimplemantationsprojekt). Lösningar är bara till för att fylla behov, och den egentligen sanningen är att vi har flera olika behov, så det finns en hel myriad av olika lösningar som ger det önskade resultatet ett fint och bra liv. Det handlar mest om att anpassa sig. När min syster vaknar upp en typisk lördag är schemat ofta fullt av besök till olika stormarknader, Ikea, järnaffärer och loppmarknader. Jag klickar hem i stort sett allt på nätet och ägnar min lördag åt att prata med mina grannar. Vad är ett sämre och bättre liv? I en tillvaro med betydligt lägre bilåkande skulle vi förmodligen bo mycket närmare varandra. Färre förorter med perfekta gräsmattor och fler höghus och grovsopprum. Vad är bättre och vad är sämre? Är det bättre att prata med min gamla barndomsvän Lolo i förorten, bilfärdsavstånd, än att dricka te med Kia som bor två trapport upp? Jag förstår inte. Och då har jag ännu inte gått in på alla de utmärkta bildelningsalternativ som börjat få fäste. Tjänster som UberPop, Sunfleet, Car2Go och DriveNow. Det är ett faktum att bilar står oanvända 90% av tiden i storstadsregioner. Jag kan för mitt liv inte förstå varför det ligger många så varmt om hjärtat att äga i största allmänhet, och i bilar just i synnerhet, när det ändå handlar om ett föremål som slukar sådana enorma mängder tid, pengar och energi för att hållas i drift. I Zürich har jag på fyra dagar blivit erbjuden bilhjälp två gånger av två, visserligen välmenande, medelålders män som fått höra att jag skulle byta hotell under helgen. Det tycks ligga så långt från deras föreställningsvärld att jag faktiskt inte behöver bil ens när två gigantiska resväskor ska transporteras i en ny bergig kullerstensstad som Zürich. För i Zürich finns, till min stora glädje, UberPop och därmed inga intercentrala transportproblem av bilkaraktär. Till Arlanda åkte jag i en Car2Go. Att alla måste äga sin egen bil tycker jag är ungefär lika rimligt som att alla måste äga en egen ko för att kunna bre sin morgonmacka med smör. Men men. Undersökningen fortsätter. http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/snart-far-vi-se-bilismen-i-backspegeln/

  • Skilsmässor snurrar mycket i mitt huvud just nu. När jag fikar, äter frukost och middag på Östermalm ser jag många personer över sextio som ser så unga ut. Pigga ögon och moderna kläder. De är garanterat skilda. Men kanske är det så att skilsmässor är en konsekvens av att vi vill leva längre, och då menar jag inte bara att andas och finnas till, utan leva. Att känna spänning inför morgondagen. Visst, det sliter säkert på barnen när skilsmässan sker, men å andra sidan får ju de också ett liv där de känner sig levande under flera år. Det finns helt uppenbarligen flera sidor av skilsmässomyntet.

  • Text om att det inte är säkrare att använda cykelhjälm: http://www.howiechong.com/journal/2014/2/bike-helmets

  • Vad gör att man känner sig hemma på en plats? Att man förstår människorna runt sig? Att man har rätt människor med sig? Hur lång tid tar det? I mitt fall är hem där min koala finns.

  • Hjärnan är inte en dator: “By the 1500s, automata powered by springs and gears had been devised, eventually inspiring leading thinkers such as René Descartes to assert that humans are complex machines. In the 1600s, the British philosopher Thomas Hobbes suggested that thinking arose from small mechanical motions in the brain. By the 1700s, discoveries about electricity and chemistry led to new theories of human intelligence – again, largely metaphorical in nature. In the mid-1800s, inspired by recent advances in communications, the German physicist Hermann von Helmholtz compared the brain to a telegraph. Each metaphor reflected the most advanced thinking of the era that spawned it. Predictably, just a few years after the dawn of computer technology in the 1940s, the brain was said to operate like a computer, with the role of physical hardware played by the brain itself and our thoughts serving as software.”https://aeon.co/essays/your-brain-does-not-process-information-and-it-is-not-a-computer

  • Föreläsning på Cafe&Co av en man som förverkligat sin längtan att segla till Svalbard. Han frågade publiken vad som hindrar de flesta av oss från att gå från dröm till handling. Vad stoppar? Intressant att reflektera över för egentligen finns få uppenbara anledningar. http://www.bokus.com/bok/9789187949128/arktisk-feber-for-egna-segel-till-svalbard/

  • Människan kan urskilja tio miljoner olika färger. Det är många.

  • I Zürich är kvinnorna hemma med barnen. Jag hamnade i bråk över saken. Lustigt att jag aldrig blir för gammal för att explodera. Måste finslipa på argumentationen.

  • Vad är en smaksak och vad är fakta? Om man föredrar äpple eller päron är det en smaksak, om man gillar tygblommor eller äkta är smaksak, men om jorden är rund eller inte är fakta. Jag skulle vilja hitta definitionen mellan fakta och smak. Handlar det om vad som berör andra? Eller oss alla gemensamt? Per Bertilson på Nordea.

  • The Night Manager - bra serie. Om det är så att pengarna i Zürich kommer från vapenhandel så spyr jag.

  • När Schweizarna går på lunch är sällskapet uppdelat med hundra meter. Mycket olikt Rio där gäster aldrig lämnas ur sikte, men jag gillar nog det här lätt asociala klimatet bättre. Lättare att sova.

  • Jag stukade foten och svimmade. Vaknade upp tio meter bort på en soffa med en massa främlingar som sprang kors och tvärs och ambulans på väg. Innan jag föll kände jag en impuls att gå och lägga mig, ungefär som en expressfylla på vodkashots. När jag vaknade var det först rätt skönt, som att jag hade sovit djupt och inte visste riktigt var jag var. Jag hann tänka många tankar. När jag förstod att jag hade fallit ihop blev jag livrädd, och nu menar jag inte metaforiskt. Jag trodde att jag hade dött och kommit tillbaka. Jag var panikslagen över att det skulle ske igen, att jag skulle försvinna, att jag skulle dö. Men det jag verkligen kommer ihåg, och som fastnat, var de känslor och tankar som dök upp under stunden jag var rädd för mitt liv. Det enda jag tänkte\kände var att jag kan inte dö nu, för min vän är inte här. Och det var fel. Så reagerar tydligen jag när jag tror att jag ska dö. Inte för att informationen påverkar mitt liv särskilt mycket, men det är omtumlande att möta sina innersta känslor på det här viset. Jag tror att inför döden tappar vi de eventuella fasader vi har inför oss själva och att det därför är rimligt att anta att det man känner i ett sådant läge är ovanligt äkta och ofiltrerat. 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela