ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20170709

Publicerad 2017-07-09 17:33:00 i Notes,

  • Den idé jag är mest nyfiken på och utforskar just nu är den om tanken på kravlösa relationer? Går det? Relationer som enbart är givande för båda parter i alla sina punkter? Det här är en ny tråd hos mig, fortfarande under konstruktion och jag vill redan i förväg be om ursäkt för eventuella logiska felsteg och missar. Postulaten för den kravlösa relationsteorin är två: 1. Du har själv det yttersta ansvaret för att må bra och du har ingen moralisk rätt att kräva av någon annan att de ska återställa dina balanser för något du själv har kunnat påverka. 2. Människor mår bra av att hjälpa andra människor. En annat sätt att formulera den här teorin är att säga att “jag vill bli en ö”. En del tolkar det, felaktigt, som att jag vill leva ensam för att undvika att bli sårad. Det är inte så jag menar. Jag menar bara att ingen annan människa ska behöva känna sig tvingad att hjälpa mig. Jag tror att saker löser sig utmärkt ändå. Förmodligen till och med till det bättre. Låt mig utveckla och ha lite tålamod för det kan ta en stund att ta resonemanget i mål. De senaste fem åren har jag levt utan en man och den senaste tiden har jag även minskat kontakten med min familj (mamma, pappa och syster). Det betyder att jag just nu lever utan klassiska “du måste alltid ställa upp för mig” relationer. Det som har hänt i stället är att jag har ett starkt nätverk av vänner och att jag tar ett större ansvar för att hålla mig själv i balans. Jag kan inte jobba för mycket och räkna med att Johan lagar all mat hemma. Jag kan inte ta på mig stora projekt av något slag i en hetsig planering, flytt eller fest, och utgå från att pojkvän eller familj ordnar det. (Så kunde jag göra förut.) När jag väljer att fortsätta drömma om den stora kärleken, som är en instabil person som ofta skadar mig, har jag ingen moralisk rätt att utgå från att Sara Ljunggren ska möjliggöra det, som hon betraktar som ett missbruk, genom att trösta och stötta mig i tuffa lägen som när jag blir hotad om uppsägning eller polisanmäld. Jag har ansvaret för min egen hälsa och måste för att kunna fortsätta söka detta mål veta med mig att jag är stark nog att bära det svåra, själv. Men bara för att jag inte har några krav på andra människor betyder det på intet vis att jag inte tar emot hjälp eller hjälper. Här kommer postulat nummer två in. Det enklaste sättet för en människa att må bra är att hjälpa en annan människa. Det är jag övertygad om. Så känner jag själv och just mitt specialområde är människor i livskris. Som när min syster Åsas stora kärlek Alf var otrogen. Åsa trodde att Alf var en perfekt människa, eftersom hon inte skulle bli kär förrän hon just träffade en perfekt person, och när hon väl blev förälskad gjorde hon det omvända logiska antaget att Alf då måste vara ofelbar. När han visade sig inte vara det blev hon förkrossad på ett sätt jag sällan sett. Eftersom Åsa också hellre ger än tar, visste hon inte hur hon skulle söka stöd, men jag kunde nå fram. Jag kunde finnas där för henne. Och det var inget offer från min sida. Jag mådde bra av det. När Sara Mojeri bröt med sin fästman strax innan de trettio, trots att hon enligt sin livstro måste vara gift och ha barn vid den här åldern, blev det också oerhört svårt för henne. Jag fanns där under en mycket stökig period och det var härligt. Sara Ljunggren hade under ett års tid svåra magsmärtor. Då tröstade, stöttade och utmanade jag. Det var inget betungande det heller utan återigen vackert att känna sig behövd och att kunna göra skillnad. Åt andra hållet så följer Amelie M med mig på bröllop när jag tycker det är jobbigt att vara själv. Amelie B och Mariana tar hand om mig när jag är sjuk. Cissi och Aleksander hjälper mig att forsla hem soffan på Blocket. Roger försöker efter bästa förmåga se till att min jobbsituation flyter. Och Sara L hjälper mig konstant med allt från praktiskt pyssel som att skicka medicin till Zürich till att följa med till brottmålsadvokater. Ingen av de här människor har något krav att hjälpa mig och de kan alltid säga nej. Men de hjälper mig ändå och jag vill gärna tro att de mår bra av det. Jag tror att de här kontrakten, skuldkontrakten, tar fram mycket ovackert i människan. Min mamma har alltid haft inställningen att mot dem som är henne närmast har hon rätt att bete sig illa, "att vara sig själv". Om det varit mycket på jobbet, om mormor är elak, vad som helst - då ska vi som barn kunna hantera att hon skriker åt oss trots att vi inte är orsaken till frustrationen. För “det har man rätt till” i nära relationer. Min faster Viola valde när hon blev gammal att flytta in en lättskött lägenhet, vilket gjort att hon har kunnat klara sig själv i mycket högre grad än exempelvis min mormor som istället höll sig kvar i ett stort hus hon på inget vis var kapabel att sköta om. Det krävde hon istället att hennes dotter, min mamma, skulle göra. Min mamma i sin tur, som är relativt nyligen skild, gjorde ett liknande val när hon köpte ett landställe utanför Norrtälje, trots att hon knappt klarar av att sköta det praktiska runt det egna radhuset, och utgår från att Åsas man Peter ska sköta det åt henne. (I praktiken får Peter hantera underhåll för tre fastigheter, min mormors hus, min mammas radhus och min mammas landställe. Förutom sin egen bostadsrätt och eventuella skuldåtagande på den egna sidan av släkten som jag ej känner till). Själv har jag valt att köpa ett litet nybyggt hus i bostadsrättsform i Sälen som är extremt lättskött, för att det 1, är litet 2, är nybyggt 3, är i brf form. Det jag menar är att vi människor har stora möjligheter att själva välja hur mycket vi kräver av vår omgivning. Jag tycker det är vårt moraliska ansvar att hålla nere de krav vi har på andra och se till att ta hand om oss själva först. Det gäller även i högsta grad sådant som mat, sömn, träning och glädje. En människa som planerar sitt liv så att hen får mat, sömn, röra på sig och dessutom har tid att då och då göra något som hen tycker är riktigt roligt (inte en lyx som många tror, utan tvärtom livsnödvändigt), kommer enligt min erfarenhet att hamna i långt färre konflikter än det omvända. (Kanske borde även sex in på denna lista?) Men idag tycks många enligt mina intryck sätta mål som representabla hem, jobb och barn före de egna basbehoven vilket resulterar i att de blir olidliga medmänniskor för sin näromgivning. Som fru, barn, man och vänner. Jag har sett Sara Mojeri säga till sin man “Du måste älska det liv du har valt”, när hon krävt något ansträngande av honom. Jag och Sara var för några år sedan bästa vänner, andades samma luft, tills hon under loppet av några få månader blev gravid och gifte sig. Under den här perioden gick vi från intensiv gemenskap till noll över vad som kändes som en dag. När jag inte gick på hennes bröllop tyckte hon, och alla andra, att jag betedde mig omoget och elakt. Ur mitt perspektiv försökte Sara Mojeri klämma in för mycket på för kort tid och hon utgick från att hennes omgivning skulle möjliggöra det i grunden omöjliga upplägget. I mitt tycke skulle hon ha gjort det lättare för sig, och därigenom sina vänner (som jag), genom att först föda barnet och sedan när det var hanterat, gifta sig. Då hade jag kommit på bröllopet. Ni förstår vart jag vill komma? När jag bollade den här tanken med mina favorit-tanke-plank, Kia och Therese, berättade Therese om en situation där hon tycker att hon har krav på sin syster. Hennes pappa har bränt ut sig och svårt att ta hand om sitt liv. Therese bor själv i Stockholm medan hennes syster bor nära pappan i Linköping. Därför tycker Therese att hon kan ställa krav på sin syster att ta hand om pappan och hålla henne informerad. Jag är tveksam och svarade med ett fiktivt exempel från hur det kunde vara förr som jag plockat upp från Netflix i deras filmatisering av 'Anne på Grönkulla'. I serien är Anne adopterad av ett syskonpar i sextioårsåldern. Anledningen till att systern inte bildade familj när hon var ung, var att hennes mamma förlorade ett barn, blev deprimerad och oförmögen att sköta de kvinnliga sysslorna på gården. I den situationen utgick ett krav på systern som gjorde att hon inte kunde gifta sig med sin fästman. Hon offrade alltså hela sitt egna, framtida, familjeliv för att ta hand om sin mor. Med våra värderingar idag tycker vi det är absurt att begära en sådan uppoffring av en kanske sextonårig flicka. (Men om motsvarande situation gällt ett barn, då är det mer oklart? Dvs offra hela ditt eget liv för ett barn?) Trenden över tid verkar alltså vara mindre krav och mer frivillighet och glädje. Det tycker jag är en mycket rimlig utveckling. Kanske borde samhället hjälpa Therese pappa? Eller någon av hans vänner som vill ställa upp för att de mår bra av det? Eller så borde pappan kanske ha känt ett större ansvar att inte försätta sig i riskzonen för utbrändhet? Extremexemplet av uppoffrande kravkultur återfinns i Mellanöstern (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/887423?programid=2946). De uppoffringar de här tonårsflickorna gör för sin släkt får vilken svensk som helst att må illa. Jag rekommenderar en genomlyssning. Själv ska jag försöka ta detta med frivilliga, kravlösa, relationer så långt det går. Jag vill inte att någon, förälder, barn, man eller vän, ska umgås med mig om de inte vill. Mitt mål är att klara mig själv så långt det går och i den mån jag behöver hjälp av andra, få det av människor som mår bra av att finnas där för mig. Det skulle kunna leda till sådana saker som att inte bo tillsammans med en eventuell framtida man. Jag är inte alls säker på att Projektet Hem och Familj är det jag vill ha. Det jag längtar efter är god mat, samtal och sex. Någon att förstå och upptäcka världen med. Inte någon som försörjer eller sätter upp hyllor eller ens räddar mig när jag får ångest. Over and out.
  • Ytterligare exempel på kravfyllda mänskliga relationer: http://www.imdb.com/title/tt0118892/?ref_=ttrel_rel_tt “Just because you took a vow doesn’t mean you have the ability to love.”  
  • De finaste totalt kravlösa relationerna jag har just nu är de med Munni och Lars B. Den första delar jag lägenhet med och den andra sitter jämnte mig på jobbet. Båda finns där per automatik, vi hjälper varandra av och till och vi trivs ihop. Helt utan krav. 
  • Om man är bra på att minnas måste man ha en god fantasi eftersom vi återskapar minnen varje gång de återkallas. Radiolab.
  • SL kortet gäller som transport i Skärgården i vinter. Fantastiskt! Men risken finns att slå ut mindre rederier?
  • Två case där marknadsekonomin inte tycks fungera. 1. Storlek på företag (300-1000 är bäst) och multiprodukter där ingen ekonomisk vinning finns. Som motion, kokosolja, vaselin, kanske även säkra perioder (Natural Cycles?)?
  • Är demokratin på väg bort? Ärligt talat är det ju mer och mer ett skämt (Trump) lite som vårt kungahus. Anledningen att de kan vara skämt är eftersom de inte har någon egentlig makt. Skulle gärna se värld där 51 % inte fick styra över 49%, det är i tangentens riktning. Men så tänker jag på robotarna, det kommer att behövas otroligt mycket omfördelning för att människor ska kunna överleva. Eller så blir alla isis-krigare? Det vill säga börjar tro på en gud för att hitta mening med sina liv? Jag har formulerat det som att “isis är ett lyxproblem” vilket driver Mariana galen.
  • Har laddat ner rolig app som säger sig kunna veta när man kan ha sex oskyddat. Fantastiskt! Kanske är ett stort problem löst, bara teleportering och 3d-skrivare för prylar kvar.
  • Munni får spel om jag ber henne om en kudde. Förstår inte det svenska vänskapskonceptet.
  • Demens, när något inte längre är som det var. Gradvisa förändringar och insikten om att saker inte är bra. Hustrumisshandel och mansmisshandel. FIS.
  • Kommer samhället att ta hand om barn på samma sätt som de redan idag tar hand om gamla?
  • Sex utan barn och barn utan sex. Märklig värld.
  • Helt och rent har inte med pengar “utan känsla för detaljer” att göra som Anna Moren Fjeld sa på Finlandsbåten. 'Svartsö Hotell och Vandrarhem' mycket mer avslappnande än Bredäng. Återigen know how viktigare än ekonomiska resurser.
  • “Varför skiljde vi oss inte tidigare”. Detta verkar vara vanlig tanke hos skilda män. Det krävs tydligen mod att skilja sig?
  • Magdalena Andersson är inte inställsam, det har Lena Andersson rätt i. Roligt att se.
  • Economista - Kvinnor som gillar aktier och privatekonomi. Kul grupp på nätet och att kvinnor tar makt över sina liv.
  • Fyrtioåriga män behöver sex. Är det egentligen en dålig sak? Mer ett basbehov. 
- http://www.dn.se/sthlm/marijana-dragic-de-gnider-sina-svettiga-pappakroppar-mot-oss/
- http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/6EXA3/toppchef-doms-for-sexkop--togs-pa-bar-garning
- http://www.iflscience.com/health-and-medicine/masturbating-frequently-reduces-risk-of-prostate-cancer/
 
 
  • Män kan också bli utsatta för maktövergrepp: http://www.dn.se/insidan/kvinnors-vald-mot-man-maste-ocksa-uppmarksammas/
  • Altruism tar fram extra krafter i oss: https://www.svd.se/bli-battre-pa-allt-genom-att-tanka-mindre-pa-dig-sjalv/om/perfect-guide
  • Makt skadar hjärnans mirroringfunktion: https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2017/07/power-causes-brain-damage/528711/?utm_source=twb
  • Ekonomi och kärlek: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/914883?programid=3812
  • PM Nilsson om tåg: http://www.di.se/opinion/pm-nilsson-rakna-med-decennier-av-tagforseningar/ http://www.di.se/nyheter/pm-nilsson-lana-till-hoghastighetsbanan/
  • Finns inga bra förorter för den som inte vill bo i villa: http://www.dn.se/kultur-noje/lena-andersson-det-samsta-fran-flera-varldar-byggdes-in-i-forortens-dna/
  • Att vara envis och att ha en stark vilja är inte samma sak som att veta (eller tro sig veta) vad som är bra för andra människor eller att vara våldsam, ond och elak. Jag antar att universum inte kommer att förstå detta trots att jag säger det. Men jag säger det likväl.
  • KRAM på er. TACK för att ni läser!!  ♥
 

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela