ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20171116

Publicerad 2017-11-16 22:06:00 i Notes,

  • Hur går relationer sönder? Är det enstaka händelser som är boven eller handlar det snarare om nötande processer som en dag når en tipping point? Hur mycket kraft bör egentligen läggas på att laga beroenden mellan människor? Är längd lika med bra (en återkommande fråga) eller bör människor få komma och gå i våra liv som lösningar på en fri marknad. Först gåspenna, sedan skrivmaskin och nu dator. Först Kalle, sedan Pelle och nu Adam? Går det egentligen att utvecklas som människa utan att byta sammanhang? Är genetiska band viktigare än andra kopplingar och varför finns kärlek? Frågor som dessa bubblar runt i mig just nu. Min paradtanke om kärlek är att den uppstår om man träffar någon som bara genom att vara nära puttar en i en sådan riktning att man gillar sig själv bättre. Egentligen är det alltså inte den andre du älskar, trots att det känns så, utan ditt egna nya, vackrare, jag. En liknande idé är att kärlek finns för att driva oss att bli de bästa tänkbara varianterna av oss själva. Jag känner ofta att jag vill göra en present av hela mig. Den stabilaste, mest skapande, vackraste kvinna jag kan vara, att ge till dem jag älskar, inslaget i ett rött sidenband med en rosett on top. Från mig till er. Men det är också något med kärlek som handlar om ren identifiering. Som rör att inte kunna avgöra var den egna personen slutar och den andra börjar. Vad är jag och vad är pappa, egentligen? Samma sak är det med pusselbitar. Det är inte ett val jag har att komma ifrån eller över dem, för de finns inom mig. När jag är som mest mig själv hittar jag dem där, på samma minnesadress som det står “Ylva” i min inre hårddisk. Identifieringen leder i sin tur till samvariation, som också är det tydligaste tell tell sign av kärlek jag hittat. Om en annan persons sinnesstämning kraftigt påverkar dig, uppåt som nedåt, då kan du vara rätt säker på att du älskar hen, om du så vill det eller inte. Kärlek är inget val. När min mamma, syster eller pappa mår bra respektive mindre bra åker mitt eget mående upp och ner med dem. Det är helt ofrånkomligt. Men jag tror inte att samvarierandet begränsar sig till genetik. Om gränsen till dig och någon annan har suddats ut av ren samhörighetskänsla, då blir effekten densamma. Samvariation, eller kärlek som det vanligen kallas, kan vara direkt problematisk om du inte är stark nog att bära den. Jag satt nyligen bredvid en kvinna på en bröllopsmiddag som jobbade för en organisation med namnet “Maskrosbarn”. Hon berättade att den tydligaste röda tråden bland dem som klarar sig bra trots tuffa uppväxter, är att de inte tagit ansvar för kaoset runt omkring dem. De har istället satt en tydlig gräns mot närstående och fokuserat på att laga sina egna liv. Högintressanta ord jag burit med mig sedan dess. Hos mig har det nyligen skett två, eller egentligen tre, uppbrott som utlöst den här funderingsvågen. En ytlig och en nära relation har försvunnit. I det första fallet handlade det om familjen jag bodde hos i förorten. Upptakten var att de tyckte att jag diskade för dåligt (så klassiskt). Problemet var inte att jag inte diskade, för det gjorde jag, men jag diskade för illa. För lågkvalitativt. Olja fanns kvar på kanterna av tallrikar och liknande. Vilket fick mannen i familjen att skicka arga meddelanden till mig: “we do not understand what is wrong with you?” och “do you think we are your servants?”. För mig starka ord. Dessutom som jag upplever det tagna ur tomma intet, eftersom min bristande diskförmåga aldrig tidigare förts på tal. Jag var inte heller i balans. En man hade kommit och gått med följden att mitt sköra system svajade (den tredje splitten). Sedan några veckor före diskkonflikten hade jag därför isolerat mig mer än vanligt och vårdat relationen med familjen mindre, men mitt diskbeteende som sådant var egentligen inte förändrat. Jag tolkar det som att toleransen för mina tillkortakommanden gick ner när min uppsida gjorde det. Men istället för att försöka förbättra uppsidan, som alltså minskat, skedde ett utfall mot min nedsida. Jag gissar utan ens reflektionen att det egentliga problemet var att de saknade mig. Den glada och trevliga Ylva. Allt fokus lades istället på min bristande diskförmåga. Kommunikationen om irritationen gjordes dessutom på ett sätt som inte gav mycket utrymme för försoning. Jag tog oerhört illa vid mig av de skarpa formuleringarna. Tiden som återstod av min vistelse använde jag inte köket och bytte i princip inte några ord med familjen. Det är något i den här historien som i mikroformat fångar hur även djupa relationer, som kanske äktenskap, går om intet. För när dammet lagt sig kände jag en tomhet fylld av två starka känslor: 1. Att vi egentligen alla tre, jag, Munni och Arif, tycker mycket om varandra som människor. Vi är kompatibla. Nyfikna på världen. I ungefär samma ålder. 2. Att det inte skulle gå att hitta tillbaka eftersom jag tappat förtroendet för dem. Vilket är sorgligt. För något som egentligen troligen hade sin orsak i att jag blivit mindre socialt aktiv, att de saknade mig, inte kunde identifiera problemet, samt starka ord i en konflikt. I efterhand känns förloppet onödigt, men likväl irreversibelt. En annan för mig mer allvarlig separation är förlusten av min syster, som också är (var) en god vän. Det är fortfarande svårt att riktigt greppa hur det kunnat ske. Delvis har det att göra med att vi i vår familj är mycket målinriktade och har svårt att göra avsteg från den plan vi lagt ut. Min syster har gått upp i målet att skapa ett fint familjeliv och där har kontakten med mig inte fått plats. När jag sedan bad henne om utrymme i hennes liv för att hjälpa mig med mitt barn, och det inte fanns, blev jag så besviken att jag var tvungen att bryta. Lärdomen här är nog att det är ytterst farligt att be människor göra val där det finns utfall som är svåra eller omöjliga att leva med. Jag har tidigare tänkt att den finaste gåva du kan ge till din omgivning är att inte tvinga dem till komplicerade prioriteringar och beslut. Mardrömmen är väl att tvingas avgöra vilket av två barn som överlever, vem skulle kunna återhämta sig från det? Men även (mer vanliga) tankegångar som om du skiljer dig från mig får du inte träffa ditt barn mer, är elaka. Eller i det lilla formatet, om jag har en fest samma dag som en annan nära vän till dig har detsamma, då måste du välja mellan oss två. Om jag istället tar ett annat datum, och på så vis eliminerar en målkonflikt, då är jag en bättre vän till dig. Jaha. Går detta att summera? Jag gör ett försök. Sök inte konflikter för att du saknar någon, utan försök istället att uppmuntra kontakt om det är det du vill åt. Om en konflikt finns, använd inte ord eller uttryck som inte går att läka. Samt undvik i möjligaste mån att ställa din omgivning inför val där det finns utfall som inte går att förlåta. Sedan kanske förlorade plantor inte är hela världen trots allt? Livet är långt och antalet människor på jorden många. Eller? Ok. Hepp!

  • Jag pratar mycket med dem jag möter om att det idag egentligen inte finns några rationella argument för monogami. De flesta håller med efter lite diskussion. Att det inte går att älska två personer samtidigt motsägs enkelt av att människor har fler än ett barn (och jag förmodar älskar flera av dem?). Att det mest intima som går att göra med en människa är att ha sex med hen är inte heller sant. Jämför att stötta varandra vid svåra situationer eller att mötas i åsikter om världen. Om jag gick fram på gatan och hade sex med en främling skulle inte vi vara särskilt mycket närmare varandra efteråt än någon annan godtycklig person. Däremot verkar sex kunna förstärka redan existerande känslor av närhet. Som fernissa höjer glansen på en träytas ådringar. Jag är fortfarande övertygad om att anledningen till den starka kulturella (och emotionella) preferensen för monogami bygger på axiomet att sex är detsamma som reproduktion, vilket inte stämmer.

  • På föredrag om kvantdatorer. Svårt. Koden måste skrivas på ett sådant sätt att exekveringen alltid ger samma svar. Annars kan beräkningen behöva köras om några gånger för att ge statistiskt övertygande svar. Själva poängen är alltså att en kvantdator kan utföra ett stort antal beräkningar simultant, eftersom den drar nytta av kvantvärldens obestämda tillstånd. Idag finns fysiska kvantdatorer om cirka sju qubits implementerade. Det skulle behövas datorer om säg hundra qubits för att göra signifikant skillnad mot dagens teknik. I summering; teorin för kvantdatorer är här, men inte praktiken.

  • Jag bryr mig mindre och mindre om vad andra tycker. Det är skönt för det gäller att ta ansvar för sitt eget liv. Har jag en inre ålder på 27? Det passade mig inte särskilt väl att vara barn. Jag trivs inte överdrivet med att vara närmare fyrtio heller. Folk i allmänhet är för tråkiga. Jag tror jag måste föryngra mig. Risken finns dock att jag stör mig på den nya, yngre, omgivningens brist på livserfarenhet (“min utbildning är ovärderlig och relevant”). Spännande att se hur försvarsmekanismer slår in överallt när vi människor tagit ansträngande beslut (bröllopsfest, barn, KTH-utbildning).

  • Även i långa lyckliga äktenskap kan de ingående parterna sörja sina alternativ-liv (nuvarande hyresvärd).

  • Vad är det för poäng med känslor? Jag måste reda ut detta. I Japan finns någon sorts digitalt tamagotchi flickvänsupplägg som tydligen slagit stort. Skaparen kallar det medmänniska +0.5. Det vill säga, sällskap, men inte problem. Relaterat till frågan om det verkligen är viktigt att saker är verkliga, eller inte. https://www.dailydot.com/irl/video-game-girlfriend-loveplus-japan https://www.netflix.com/watch/80182437?trackId=14183197&tctx=16%2C19%2C322ed1a2-617f-4ff5-b7ee-9c38979fd8ce-13286563

  • Var på mässa om hur matcha svenska storföretag med ny teknik. Kone, finsk hissutvecklare, meddelar att några RnD ingenjörer “i en bunker” inte längre kan driva utvecklingen inom storföretag. Man måste skaffa sig företagspartners menar (den mycket attraktiva) VD:n, varför då inte bryta ner gigantföretagen och samarbeta i mindre enheter? Mötte KTH student som hävdade att det finns akademiskt stöd för stordriftsfördelar i multinationella företag. Jag är mycket tveksam. Skulle vilja läsa källor (om så är fallet).

  • Bok som stannar kvar. Charlotta von Zweigbergs roman “Fattigdomsfällan”. Högrekommenderad läsning (#perininberg) om hur det är att leva på bidrag i Sverige. Argumentation för medborgarlön. De irrationella beslut som omfattande administration orsakar är densamma inom offentlig verksamhet som globala (amerikanska) företag. Intressant att kyrkan beskrivs som den enda platsen där den fattige inte skuldbeläggs utan möts som en jämlik. I Sverige har vi en syn på lidande som går ut på att det är ok så länge problemen inte stör andra (“de funktionella”). Samma för fattigdom (boken) som psykisk ohälsa (mig). https://www.adlibris.com/se/bok/fattigfallan-9789170378799 https://www.dn.se/dn-bok/fattigdom-ar-mer-tabu-an-nagonsin/

  • Jag börjar mer och mer tro att internetporr kan bli ett rejält problem för framförallt små pojkar (7-15 år). Deras hjärnor verkar inte vara redo för den stimulans porr ger. Eller så är det ok? Porr kanske är bättre än riktigt sex? Barn kan vi ordna via IVF. Återigen, är det viktigt att saker är verkliga? https://www.svtplay.se/video/15611640/porrens-drivkrafter/porrens-drivkrafter-avsnitt-1

  • Enorm skillnad i hur bostadsrätter stylas i Kärrtorp och Vasastan. Mycket underhållande att notera hur filtar minutiöst skrynklas före visningar för att se lagom levande ut. Ny hobby.

  • Det är något med #metoo som måste analyseras. Jag tror det handlar om att se sex som en kvinnlig handelsvara. Att vi kvinnor säljer sex för försörjning, husrum eller avancemang i karriären. Det är ej en slump att flest övergrepp sker i attraktiva branscher med hög konkurrens (media, affärsbyråer). Sara tycker att Lulu Carter har ett val. Att hon byter sexuellt ofredande mot en åtråvärd karriär inom inredningstv. För Sara handlar det om en självklar trade off (som vi kvinnor är vana att göra). Egentligen är tankesättet samma som när syriska fjortonåriga flyktingflickor säljs som sexslavar till äldre män (även om det kallas en andra fru). Det är rationellt ur flickans perspektiv, hon vill ju leva. Men det är naturligtvis sorgligt. Kvinnor bör rimligtvis få ha sex för att de är kåta, ej som vara i en praktisk bytesbalans? http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/887423?programid=2946 https://www.youtube.com/watch?v=O4E0dGlnAVE

  • Jag tror att färgglada (galna) människor som jag kommer mer till vår rätt senare i livet när ni andra är uttråkade och inte vet vad ni ska ta er för, medans sådana som jag bara fortsätter att färgglägga världen som vanligt. Business as usual. 
 
Länkar: 

Tema hyresrätter: - Tanke om att man ej bör kunna säga nej i kön: http://www.stockholmdirekt.se/nyheter/debatt-ta-bort-ratten-att-tacka-nej-i-bostadskon/repqji!wMlbCPUZKwD7m8svuN2uSw/ - Hyresrätter ger en försämrad löneutveckling: https://www.di.se/nyheter/hyresratten-sanker-din-inkomst/
 
Tankar om varför Sverige skapar många startups: https://www.theatlantic.com/business/archive/2017/09/sweden-startups/541413/

Kan min bäbis sova hela natten?: https://www.forvaringsdrottningen.com/2017/10/10/sova-hela-natten-vid-4-manader/

Jämställdhet, äldre kvinnor måste ses som attraktiva: https://www.dn.se/nyheter/sverige/asa-beckman-forst-nar-aldre-kvinnor-anses-attraktiva-kan-vi-na-jamstalldhet/

Träning is the shit om man inte har ett balanserat inre: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6563515

Systemfelet: https://www.aftonbladet.se/a/8r0Od/stressen-och-tristessen-gor-oss-utbranda
 
Använder vi telefonerna för mycket? http://www.helloshim.com/jobbar-din-telefon-for-eller-emot-dig/
 
Mer porr och barn: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/W4X5L/foraldrar--prata-med-dina-barn-om-porren
 
Natural cycles får in riskkapital: https://www.breakit.se/artikel/9672/p-piller-i-appform-darfor-satsas-en-kvarts-miljard-pa-natural-cycles
 
Vad som styr våra (politiska) åsikter: https://www.vox.com/policy-and-politics/2017/11/9/16614672/ideology-liberal-conservatives
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela