ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20171001

Publicerad 2017-10-01 17:40:00 i Notes,

  • En av vår tids stora frågor är uppenbarligen globaliseringen. Vi människor är relativa varelser och det viktiga för vårt mående är vår näromgivning och vår relativa position i densamma. Det vi ser nu är hur vår näromgivning i snabb takt blir både större och mer diversifierad. Det fascinerar mig och en ganska stor del av mina tankar går till att fundera över varför vi känner som vi gör för invandring och om det eventuellt finns något vi som samhälle borde justera? Under min utslagning har jag sett fler serier än vanligt. En av dem Sverige Televisions filmatisering av Raskens med Sven Wollter i huvudrollen och hans liv i de småländska skogarna under 1800-talets andra hälft. Raskens och hans medmänniskors sfär var oerhört snäv. Den kvinna Rasken spetsat in sig på, Nergårds-Anna, är den “mest självupptagna däkan (kvinnan) i tre rotar”, men påpekar hans vapendragare Oskar snabbt, “den grannaste i fem”. (Jag antar att varje by, rot, hade en ungefär fem gårdar. Fem gånger fem är tjugofem och större än så gick det uppenbarligen inte att föreställa sig världen.) Homogeniteten i tankarna i bondesverige verkar ha varit i stort sett total. Storbönder och pigor tycks mest ha funderat på saker som vem som låg med vem och om det fanns tillräcklig med vinterföda för en eller två kor på torpet. Jag har även tittat igenom “Mina drömmars stad” i SVT:s öppna arkiv som utspelar sig under samma tidsepok. I staden är livet, av givna orsaker, mer komplext. Skillnaden mellan den som äger och inte än större. Fattigdomen mer brutal. Det jag funderar på när jag ser de här berättelserna om ett fattigsverige som kommit och gått, är om de kan hjälpa oss att förstå den oro för invandring vi ser och känner idag? På det stora hela misstänker jag att det inte är kulturella skillnader per se som skapar friktion. Djursholm är mångkulturellt. Rika människor har alltid flyttat på sig. Diplomater och entreprenörer. Sportstjärnor och Kamprad. Nej, det som skaver gissar jag är att vi fått en global statarklass som helt enkelt skräpar ner våra relativt uppstädade västerländska samhällen. Munni och Arif kan inte förstå att jag vill använda en gammal lastpall i min inredning. De kommer från ett skräpigt Bangladesh och för dem ska gammalt rensas ut och ersättas med platta paket från Ikea. Åsa köper däremot med glädje gamla smutsiga trämjölkkar på auktion för dyra pengar. Rester från ett fattigsverige som nu har blivit pittoreskt. Det jag funderar på är om tiggarnas skitiga bäddmadrasser i framtiden kommer att utgöra länken bakåt för någon sorts framtida robotsamhälle där alla lever i överflöd? Förutom fattigdom fanns i bondesverige en enorm brist på bildning. Saras dotter Livia kommer alldeles säkert att vid fem års ålder att passera Raskens och Henning i deras förståelse av världen. Det går knappt ens att hitta exempel på felaktigheter, för dialogen i serierna är så erbarmlig, men att Ida enbart föder söner är något som grämer henne mycket. Tio barn och inte en endaste dotter. Vad är det för FEL på henne? Jag gissar att ett dagisbarn av idag kan reda ut detta utan större problem. På samma vis tror jag att vi idag skräms av en befarad okunskap som de globala statarna för med sig. En fåraherde från Afghanistan med två års koranskola i bagaget måste rimligtvis ha vissa luckor i hur långt vår samlade mänskliga colossus har nått i att reda ut hur det ena och andra fungerar? Det jag landar i är faktiskt att vår värld tycks behöva någon sorts global socialism. Eller att vi som samhälle bara bör släppa in så många människor som vi kan bilda och försörja. Människor har inte problem med olika synsätt, det berikar och för oss på det hela framåt. Skräp, fattigdom och okunskap däremot. Det är vi rädda för. Och det tycker jag faktiskt att vi har all rätt att vara. Jag vill inte sätta mig i en tidsmaskin tillbaka till slutet av det svenska artonhundratalet bara för att flygbiljetterna har blivit billigare.

  • En bitråd är om vuxna människor ska få låtas vara som de är? Kanske är det mest barnen som bör bildas och ekonomiskt jämnas ut?

  • Efter nära ett halvår i ett invandrartätt område är jag inte rädd för invandrare längre. Det tog verkligen så lång tid. Lite som att vänja sig vid värme i ett varmt land, som Thailand. Jag tog på mig Bangladeshkläder en dag. Då kände jag mig inte svensk längre. Det var märkligt tycker jag. Hur kan trettiofem år av liv och erfarenheter försvinna av en sådan enkel handling?

  • I fantasyserierna är ledarna allt som oftast äldre kvinnor. I polisserierna förekommer nästan alltid en otrohet, för att familjefadern sedan går tillbaka till den traditionella basen som kärnfamiljen utgör. Berättelsernas roll som moralbärare är tydlig.

  • Varför jag gillar plikttrogna människor? Jag förstår inte det. När jag egentligen vill leva livet fullt ut?

  • Vänskap uppstår bara vid jämlika förutsättningar och bra kunskapsöverföring. Det gör det svårt att byta land eftersom kunskapsöverföringen blir så mycket lägre. Kan dock vara smidigt vid kärlek att inte helt förstå varandra, för då kan man projicera in vad man vill på den andra människan.

  • Min kropp visar upp en sådan spännande buffe av reaktioner när den är i obalans. Först kraschar den energimässigt. Så att jag måste sova och vila i ungefär en vecka. När det är gjort kommer paniken. Puls och andnöd. Ibland vill jag också kräkas. Hur går det att lugna ner systemet? Det är mycket svårt att röra på sig om man inte känner motivation.

  • Detta med a laget, b och c laget och den oförståelse de olika lägren känner för varandra. Till exempel tycker a laget att “varför träffar du inte bara någon”. Problemet är att för varje misslyckande läggs de andra på varandra och jag blir mer och mer ledsen. Att skiljas från Johan var inte alls lika tufft som det är att bli bortvald av en man idag. Det spränger nästan bort mig från jordens yta och eftersom jag vill existera utsätter jag mig inte för den risken. Jag tycker även att manskroppen har börjat kännas märklig. Varför är det så?

  • Den mest spännande tanken just nu är från Smo; går det att dela på barnansvaret när det är det viktigaste du har? Jag har alltid varit tveksam till delat ägande.

  • Improvisationsteater: Det går bara att bli förvånad om det finns ramar. Mycket märkligt att ha dialog med person som du inte fått möjlighet att sätta in i fack. Det går nästan inte. Direkt obehagligt. Att lystra till sitt eget namn verkar djupt rotat. Att agera på någon annans namn går emot fundamentala kretsar.

  • Menskopp. Cool grej. Men förmodligen ett exempel på när marknadsekonomin inte riktigt fungerar, för lite pengar att tjäna trots stort värde.

  • Språket har verkligen en enorm kraft. Som att jag skriver här. Men jag försökte även vara ärlig i ett mycket mindre forum bara för att beskriva min verklighet på en frivillig läsbasis. Men det gjorde tydligen för ont. Jag förstår inte riktigt detta och fascineras av det. Funderar på att skaffa en lösenordsskyddad blogg med mer personliga funderingar. I valet mellan psykisk och fysisk misshandel skulle jag lätt välja fysisk. Är vår yttrandefrihet verkligen given? Ord skadar. På riktigt. 

  • När jag tittar på skildringar av det förgångna förfäras jag av 1. Att de var så okunniga 2. Inte kunde umgås med dem de ville. Sara fokuserar nästan enbart på den ökade andelen våld och död. Jag tycker inte  att våld och död är så farligt, men däremot att inte kunna vara sig själv. Umgås med den man vill. Att leva som ett vidare begrepp än att bara andas, det är det centrala för mig.
  • Till dem jag sårar, jag söker bara vänskap. Sedan är jag säkert som en klumpig elefant i en porslinsaffär. Ni får hålla mig på avstånd. Jag tror inte att jag kan ändra på hur jag är. Jag kan jogga, sova och äta. Men där slutar mina ideer för hur jag blir en bra medmänniska. Tankar emottages tacksamt! (Men också, jag undrar om rutfolket väljer eller vill vara rutiga? Hm.)
  • De senaste länkarna:

- Intensiv träning viktigare än längd?:  http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-nar-tva-minuter-av-traning-racker/

- Depression är en inflammation, andra källan: http://www.telegraph.co.uk/science/2017/09/08/depression-physical-illness-could-treated-anti-inflammatory/?WT.mc_id=tmgliveapp_iosshare_ApZYk4tlhy4x

- Viktigt att vara snäll?: https://mobile.nytimes.com/2017/04/07/education/edlife/be-nice-you-wont-finish-last.html?mc=adintl&mcid=facebook&mccr=intEDUstudents&ad-keywords=IntlAudDevEDU&referer=https://m.facebook.com/
 
- Relationer ska inte behöva arbetas på: https://svenska.yle.fi/artikel/2016/09/02/man-ska-inte-behova-jobba-for-sitt-parforhallande
 
- Natrual Cycles, preventivmedel utan biverkningar! : https://www.va.se/nyheter/2017/09/13/nu-krossar-hon-de-sista-motstandarna--nya-studien-visar-att-natural-cycles-faktiskt-ar-effektivare-an-p-piller/
 
- Troligen min diagnos, överkänslig: http://levrikare.se/lifestyle/design/28-kropp-sjael/sjael/354-tio-saker-du-beh%C3%B6ver-veta-om-h%C3%B6gk%C3%A4nsliga-personer,-hsp
 
- Tveksamt om satelitstäder är lösningen på urbaniseringen: http://asikt.dn.se/asikt/debatt/det-enda-nya-fororter-leder-till-ar-okad-trafik/
 
- Jag har alzeimer: https://www.ted.com/talks/lisa_genova_what_you_can_do_to_prevent_alzheimer_s/transcript?utm_campaign=social&utm_medium=referral&utm_source=facebook.com&utm_content=talk&utm_term=science#t-764656
 
- Jenny Strömstedt om familjeupplägget: http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/barn-ar-jobbiga-foraldrar-orkar-inte-med-sina-barn-hur-blev-det-sa/
 
- Jag tror inte på att jobba åtta timmar om dagen: http://nordic.businessinsider.com/8-hour-workday-may-be-5-hours-too-long-research-suggests-2017-9?utm_content=bufferbe795&utm_medium=social&utm_source=facebook.com&utm_campaign=buffer-science&r=US&IR=T
 
- Dålig uppfostran inte anledningen bakom radikalisering: https://www.svt.se/opinion/david-eberhard-om-familj?cmpid=del%3Afb%3A20170927%3Adavid-eberhard-om-familj%3Anyh%3Alp
 
- Barnen bestämmer för mycket: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/david-eberhard
 
- Kontorslandskap inte effektivt: http://www.dn.se/nyheter/varlden/katrine-marcal-sitter-du-i-kontorslandskap-da-kan-du-lika-garna-arbeta-full/>
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela