ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20181201

Publicerad 2018-12-01 19:50:00 i Notes,

  • Efter valet har jag som många andra funderat över Sverigedemokraterna. Varför har de fått fäste, är de farliga, och om de är farliga, hur farliga då? Riksdagens övriga partier är kartlagda sedan länge. Vi kan deras grundanalys, vilka konflikter de bottnar i och vad som driver dem och deras väljare åt ett eller annat håll. Men Sverigedemokraterna kämpar i alla fall jag fortfarande med att greppa. Att de som röstar på partiet ännu inte tycks vilja stå för sina val offentligt gör inte uppgiften lättare. I brist på bättre blickar jag inåt, för att se om det finns något där som lockas av den konservatism och nationalism som SD står för. Och jag hittar faktiskt en del. För i ärlighetens namn skräms även jag av tanken på ett Sverige där den svenska identiteten, som vi känner den idag, inte är norm. När jag sökte jobb under sensommaren letade jag i första hand efter svenska företag. För mig är det lättare att knyta an till etniska svenskar (eller de som kommit en bit i sin integrering) än nykomna ryska och indiska programmerare. Överlag alltså, och på samma vis tycker jag det är avkopplande att prata svenska på fikapausen. (Visserligen förstår jag att samma “lika-barn-leka-bäst” argument kan användas för enkönade arbetsplatser, något jag verkligen inte vill se.) Det visade sig dock finnas få sådana arbetsgivare för webbutveckling i Stockholm så det etniska perspektivet var en screening jag var tvungen att släppa, men det säger ändå något om drivkraften bakom SD. I deras partiprogram står “Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ‘folk’ i begreppet”. Än så länge är det ingen, vad jag förstår, som på allvar ifrågasätter att våldsmonopol och lagstiftning bör utgå från något annat än den något diffusa identitet som nationell kultur och geografi innebär? Ibland flyger min fantasi iväg och tänker att det kanske skulle gå att organisera sig i gigantiska blockchainkedjor med likasinnade världen över, eller att jag har mer gemensamt med de som bor i storstäder oavsett land, än de som vet hur Lucia och Midsommar firas, men riktigt där är vi trots allt ännu inte. Så om vi primärt har valt att organisera oss människor efter kön och nationell identitet, är det egentligen så förvånande att människor vill försvara den ordningen när gränserna luckras upp?

    För intryck, människor och idéer rör sig allt snabbare över nationsgränserna. Mark S. Weiner, en amerikansk juridikprofessor, som under läsåret 2018 är gästprofessor vid Svenska institutet för Nordamerikastudier vid Uppsala universitet, skriver mycket intressant i DN:n om globaliseringen och dess effekter på det politiska landskapet i västvärlden. Han menar att både Miljöpartiet och SD är reaktioner på globaliseringsspecifika utmaningar som liberalismen har haft svårigheter att hantera. Att Miljöpartiet är ett svar på de ekonomiska marknadernas tendens att externalisera kostnader för miljön och att SD på motsvarande vis är en reaktion till det faktum att en ökad invandringen skapar sociala och kulturella spänningar. Liberalismen har länge haft en underutvecklad teori om kulturen beroende på att dess begrepp om gemenskap är välkänt svagt” och vidare “att förklara den nostalgiska önskan om att ‘bevara Sverige svenskt’ eller att ‘göra Amerika stort igen’ med enkel rasism är i ljuset av detta att göra det alltför enkelt för sig – även om rasism naturligtvis spelar en roll. Etno-nationalismen är snarare en ram inom vilken man målar upp det sociala samhälle som globaliseringen eroderar.

    Min förståelse av Sverigedemokraterna just nu (den har redan hunnit ändrats ett par varv sedan de kom in i riksdagen 2010), och hela den nationalistiska vind som blåser över västvärlden, är baserat på antagandet att kultur i grunden existerar för att göra samarbete människor emellan lättare. Nationalstaternas gränser följer därför i grova drag indelningen mellan olika kulturer. Den i snabb takt ökande globaliseringen gör att kulturell identitet inte är bundet till geografi på samma sätt som tidigare och att allt fler människor i sin vardag möter personer med annan kulturell bakgrund än den egna. In- och utvandring har naturligtvis funnits genom alla tider, men inte i den omfattning som sker idag. Och utöver rena fysiska förflyttning av människor kors och tvärs, sköljer intryck och ideer över oss via media och informationsteknologi.

    Hur smältdegeln landar vet vi inte än, men jag noterar att redan Adam Smith i sin bok “The Theory of Moral Sentiments” skrev att “morality emerged as a consequence of certain aspects of human nature in response to social conditions”. Det har funnits en tid, inte allt för länge sedan, då de enda vi litade på och kunde samarbeta med var vår direkta familj. Klanen. Enligt Matt Ridley i “The evolution of everything” började människors moral utvecklas när det skapades hov runt regenter. Formeln är att ju fler människor på desto mindre yta desto mer raffinerade regler (aka moral) för samlevnad evolverar. Yuval Noah Harari, författaren till Sapiens, skriver i en artikel med rubrik “We need a post-liberal order now” att vi människor rent genetiskt känner gemenskap med ett hundratal nära släktingar och vänner och att det har varit snudd på oändligt svårt att öka upp cirkeln till miljoner människor vi aldrig har träffat. Ändå är det precis det som nationalstaterna har lyckats med. Nu menar han att utmaningen ligger i att forma en liknande solidaritet till hela jordens befolkning om cirka åtta miljarder, vilket i hans ögon är en långt mindre överväldigande uppgift än det tidigare hoppet i skala av lojaliteter. En väg dit Harari pekar på är gemensamma problembilder. Klimathot, artificiell intelligens, genmodifierade barn och kärnkraft är alla skeenden vi måste hantera gemensamt som ras snarare än olika nationer separat. Men utöver det tycker jag mig faktiskt se att det håller på att formas något av en global kultur även i traditionell mening, trots de stora olikheter som fortfarande naturligtvis råder. “Slumdog Millionaire” är berättelsen om en gatupojke i Indien som mycket oväntat svarar rätt på alla frågor i den indiska upplagan till “Vem vill bli miljonär”. Men än mer fascinerande är enligt mig att uppenbarligen tittar man i Indiens slum på samma sorts TV som vi i Sverige eller i Hollywood, där filmen gjordes. Shoppinggator som Drottninggatan ser förvånansvärt likadana ut världen över. Zara, HM, Uniqlo och Media Markt är internationella retailkedjor. För att inte tala om all kultur som flödar i våra smartphones; Facebook har över två miljarder användare. Twitter, Instagram och Pinterest är globala fenomen.

    Olika lojaliteter kan naturligtvis krocka, men här håller jag helt med Harari:

    It is true that sometimes different loyalties might collide, and then it is not easy to decide what to do. But who said life was easy? Life is difficult. Deal with it. Sometimes we put work before family, sometimes family before work. Similarly, sometimes we need to put the national interest first, but there are occasions when we need to privilege the global interests of humankind.

    Ok. Det här var det stora perspektivet. Kultur finns som ett kit för att få oss människor att samarbeta i stora grupper. Den tekniska utvecklingen gör att gamla geografiska avgränsningar för kulturella gränser luckras upp och att vi på något vis måste lära oss hantera en större intrycksmängd än vi är vana vid, samt forma en kultur och lojalitet med hela mänskligheten. Men hur dra ner macro perspektivet till micro för att förstå vilken fot vi ska stå på idag?

    Jag har landat i att det faktiskt är högst förståeligt att människor känner att utvecklingen, både den kulturella och tekniska, går för snabbt. Sedan att utveckling, det är sedan gammalt, inte egentligen går att hindra är en annan sak. Lena Andersson reflekterar över liknande frågor i sin artikel “Världens gång mot det rätta och rimliga” där hon som en kommentar till filmatiseringar av rösträttsrörelsen för kvinnor i Sverige i början av seklet och DDR-statens dödsryckningar sjuttio år senare skriver “Filmmakarna arbetar med facit i hand men facit är inbyggt i den samtid som skildras” och sedan slagfärdigt sammanfattande i ett av mina favoritcitat: “Tingen har sin utvecklingsgång och medvetandet kan inte låtsas vara där det inte är”. Men sammantaget är det ändå en rimlig önskan Sverigedemokraterna står för. En önskan om lugn och ro och bekanta sammanhang och lösningar. När jag tog mig tid att läsa igenom hela deras partiprogram slog det mig att allt det här har jag upplevt IRL. Hela Sverigedemokraternas kärna, en överordnad nationell kultur, värdering av familjen, ordning och trygghet och viktigast av allt, en lugn förändringstakt där förändringarna inte riskerar rasera det som tidigare åstadkommits, är enligt min uppfattning exakt så som Schweiz är och styrs. Den allmänna uppfattningen att Sverigedemokraternas utopia är Nazityskland, tror jag själv inte stämmer, gissningsvis hade de nöjt sig utmärkt med Schweiz. Nu trivdes jag personligen inte så bra där, jag är lite för emot kärnfamiljen och tycker att livet handlar mer om att ha roligt än att slava i bankfabriker, men det är inte min poäng. Min poäng är att dagens centrala skiljelinje i politiken INTE är att hantera balansgången mellan individs- och statsansvar, det vill säga den traditionella höger/vänster skalan där skatter är den centrala omfördelaren, utan snarare hur vi ska tackla den enorma förändringsvåg, kulturellt och tekniskt, som väller över oss. Jag ser framför mig ett konservativt- och progressivt block där det konservativa försöker stänga gränser och mildra konsekvenserna för förlorarna i de allt snabbare rörelserna så gott det går. Att vara man och svensk kommer inte att vara samma fördel imorgon som det är idag. Såklart är det smärtsamt. I den progressiva ringhörnan hittar vi surrogatmödraskap, genmodifierade barn, en smältdegel av olika kulturer i skolor, bostadsområden och på arbetsplatser och ytterst en nedmontering av nationalstaten. Mp, Centern, Fi är i det progressiva laget, resten faktiskt konservativa enligt min analys. Att se Sverigedemokraterna som ett högerparti är enligt min åsikt helt fel. De drömmer sig tillbaka till femtiotalet, då var Sverige redan socialistiskt. Det viktigaste i en demokrati är att makten oscillerar kring en rimlig mittpunkt. Makt korrumperar och det enda som skiljer en demokrati från en diktatur är att makten då och då byts ut. En bred mittöverenskommelse som en del ser som vägen framåt, har som enda effekt att förskjuta mittlinjen eftersom ett maktskifte förr eller senare är ofrånkomligt. De som vill stänga ute SD från all makt bäddar faktiskt bara för, vilket många också försöker säga, för att de förr eller senare får ensam majoritet.

    Om någon undrar så röstade jag själv på FI.

    https://www.dn.se/nyheter/politik/viktor-barth-kron-talmanskabblet-i-all-ara-nasta-val-blir-betydligt-mer-spannande/?fbclid=IwAR2QLI8NZhD1BczSU_m9HICIOfsm1lw0ERSj6oHxn-h6F3oBJC8jIEgIRR4

    https://www.dn.se/ledare/kolumner/mark-weiner-sd-framgangen-ar-del-av-en-revolution-som-liberaler-nu-maste-ta-pa-allvar/

    https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2018/10/poland-polarization/568324/

    https://www.economist.com/open-future/2018/09/26/we-need-a-post-liberal-order-now

    https://www.dn.se/nyheter/politik/viktor-barth-kron-talmanskabblet-i-all-ara-nasta-val-blir-betydligt-mer-spannande/?fbclid=IwAR2QLI8NZhD1BczSU_m9HICIOfsm1lw0ERSj6oHxn-h6F3oBJC8jIEgIRR4

    https://www.dn.se/ledare/lat-inte-sverigedemokraterna-kidnappa-konservatismen/?forceScript=1&variantType=large

    https://www.dagenssamhalle.se/kronika/nar-ska-partiers-tveksamma-rotter-borja-ses-som-datid-24359

    https://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-granska-sd-men-glom-inte-vansterpartiet-1/?forceScript=1&variantType=large

    https://www.dn.se/ledare/kolumner/lena-andersson-varldens-gang-mot-det-ratta-och-rimliga/

    https://sd.se/wp-content/uploads/2013/08/principprogrammet2014_webb.pdf

  • Tarmbakterier är i nära samarbete med din hjärna? Att läsa in sig mer på. Bok: Kimchi och kombucha - Den nya vetenskapen om hur tarmbakterierna stärker din hjärna. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1133382?programid=950

  • Det har kommit nya tangentbord där bokstäverna sitter på smartare ställen, hur lång tid tar det att lära om?

  • Omöjligt att söka ett enklare jobb, jag är inte kvalificerad för att packa ihop tomater på Ica. Problematiskt att den svenska arbetsmarknaden är så in or out.

  • Borde staten ta ett mer aktivt ansvar för människors hälsa? Det finns reglerat avsatt tid för mat och sömn, men inte träning?

  • Gabriella Löwengrip, ja vad ska man säga? Är det viktigt att saker är verkliga eller inte? https://www.isabellalowengrip.se/2018/11/19/min-klon-gabrielle/ https://www.instagram.com/gabriellelowengrip/?utm_source=ig_profile_share&igshid=15n4ol826k476

  • “How the mind works” Steven Pinker: - Män krigar för att få sexualpartners. Kvinnor investerar mer i varje barn. Kvinnor tycker emotionell otrohet är värst, män sexuell.

  • Varför är ingen i Visby på vintern?

  • Om du inte är på en människas topp tre lista längre, är det då samma människa? Vad avgör hur en människa är, rimligtvis vad hon har för mål och vad som förutspår hennes val? Hennes preferens på människor är extremt viktiga här.

  • Det går förvånansvärt snabbt att glömma bort jobbiga saker som graviditet och hur det är att söka jobb.

  • Tiptap och Voi får problem med myndigheterna, jag blir galen.

  • Det roligaste jag gjort i mitt liv är att prata med dig.
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela