ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20180101

Publicerad 2018-01-01 15:49:00 i Notes,

  • Den senaste tiden har jag funderat mycket över varför människor triggas av att bli bra på olika sorters fysisk aktivitet och idrott. För er som var sportiga under uppväxten antar jag att ni tycker att frågan är märkligt ställd. Lite, varför vill man må bra? Eller varför träffa människor, ha roligt och, som proffs, även ha möjlighet att tjäna pengar? Känns ju givet? Eller du som tycker att se en ishockeymatch med vännerna, kanske med en öl i handen, är definitionen av livskvalitet. Du undrar säkert också hur jag inte direkt kan se glädjen med sport och rörelse? Men jag är helt uppriktig. Jag förstår inte. Jag ser att ni gillar det. Att ni till och med älskar det. Men varför? Orsaken till att mina tankar har börjat snurra runt det här är min personliga tränare Magnus och hans instagramkonto. Det är en verklighet så olik min. För mig är träning ett medel. Jag behöver kunna springa för att må bra. Det rensar ut mina tankar och lugnar ner mig. Ju mer vältränad du är, desto mer orkar du. Sömnen förbättras också med alla positiva effekter som det innebär. Men träningen är inte ett mål, utan något som behöver bockas av. Jag ser på träning mycket som andra kroppsliga behov, som att äta, sova eller varför inte gå på toaletten. För att maskinen Ylva ska fungera så måste jag träna. Punkt. Att ha träning som mål med livet är för mig lite som att äta skulle vara det. Eller sova. Eller ha sex. Hur trevligt det än är att äta (sova\ha sex), skulle jag inte vilja göra det större delen av min vakna tid under ett långt liv. Det vill min personliga tränare. Via hans instagramkonto har jag även börjat följa en av Sveriges bästa (antar jag) gymnastikinstruktörer och hans son, som är aktiv gymnast. Det är hela liv vi pratar om. Världar av människor som bara är uppbyggda runt att kroppen ska röra på sig på mer eller mindre omöjliga vis. Från cirka nio års ålder och uppåt. En ändlös räcka foton och filmer på hopp, snurrar, handstående, spagat och splitar. Jag kan inte sluta titta men samtidigt växer hela tiden känslan i mig av meningslöshet. Vad blir bättre för gymnasten, eller någon annan i världen, av att hen kan snurra på en barrstol tjugofem varv och sedan landa utan att darra på båda fötter? Jag förstår verkligen inte. Min personliga tränare, trots våra olikheter, både imponerar och fascinerar mig i hur seriöst han ser på just fysisk aktivitet. Hans engagemang är helt i linje med den glöd jag ser i blicken hos dem som är bäst på att lösa tekniska problem på mitt jobb eller de som är experter på finansiella investeringar. Han liknar lite min gamla VD Johan Lundman till sin person. Saker är inte bara, de är viktiga. Magnus blir glad från hjärtat när jag kan bända min stela kropp till att nå mina tår, eller för första gången lyckas bära upp min egna kroppsvikt i ett räcke. För egen del övar han på att kunna vika ner magen mot golvet när han sitter ner och, som jag lite skämtsamt säger, stå på ett lillfinger hemma i vardagsrummet. Tills helt nyligen har han vad jag förstår haft en elitkarriär inom baseball. Magnus frågar mig om inte jag har någon hobby som det inte finns någon uppenbar nytta med. Och det gör det ju. Alla mina funderingar har trots allt tveksamt värde för utvecklingen i världen. För mig är diskussion och debatt en sorts sport. Det är långt ifrån själva pusselbitarna om hur världen är som är det roliga, faktan, utan det är själva diskussion. Vägen dit. Där är vi helt överens Magnus och jag, det är processen inte målet som är behållningen. Precis som Karin Boye skriver. I Magnus fall vägen mot att för första gången kunna stå en timme på huvudet (eller vad det är han övar på för stunden) och i mitt fall att reda ut vad det är för poäng med känslor kontra logik, eller något annat liknande abstrakt. Visst, på en metanivå är det givetvis rimligt att vi människor triggas av att nå mål. Jag är med så långt. Men det måste väl ändå finnas någon poäng med de målen? Eller? Jag är dock tveksam. Att bota cancer, kolonisera Mars eller frigöra oss från hämmande könsroller verkar som betydligt vettigare sysselsättningar för vår energi än att både reda ut funktionen med känslor (mitt intresse) eller stå på huvudet en timme (Magnus och gymnasterna)? Varför tycker då jag, Magnus och Coach Dan Gymnastic att det är just detta vi ska ägna våra liv åt? Meningslösa, svåra, ändlösa, utdragna, kamper? Man skulle teoretiskt kunna tänka sig ännu mer uppenbart poänglösa mål, som att bli bäst i världen på att gräva en djup grop och fylla igen den. Eller varför inte tävla i vem som kan hålla andan längst. Varför gör människor inte det? Att något är svårt verkar trots allt inte vara enda kriteriet för att människor ska investera kraft och tid åt uppgiften (för då skulle det finnas världsmästerskap i att hålla andan trots allt). Så någon nyttokoppling måste ändå finnas där, om än vag, är min slutsats. Gällande sport gissar jag att den kopplingen är en rest från en forntid då fysisk styrka\vighet verkligen gav reella fördelar som en mer lyckad jakt (mer värdefullt kött) eller ökad makt i gruppen (vikingar). Men den verkligheten är sedan länge borta. Kroppens fysiska form, utöver fungerande basfunktioner, avgör idag mycket lite, om något alls, hur framgångsrik en person är socialt eller ekonomiskt (utanför själva sportvärlden då, som alltså är ett mysterium för mig). Idag är det istället uppenbarligen hjärnans styrka och vighet som leder till makt, status och pengar. Hur kan människor fortfarande vara så dedikerade, på denna intensiva och seriösa nivå som Coach Dan och Magnus, att utmana sina kroppar att utföra visserligen svåra, men ack så meningslösa, uppgifter? Jag förblir svarslös. Infallsvinklar uppskattas. PS. Relaterat är meningen med e-sport eller sådant som fåniga smartphoneappar typ Faceswap? Finns det någon röd tråd för mänsklig aktivitet och våra intressen, utöver rent livsuppehållande måsten? Är det trots allt det som hjälper reproduktionen vi ägnar oss åt (jmfr tanken om den själviska genen) eller finns det någon annan förenande faktor? Kom ihåg att människor riskerar livet i Nordkorea för att kunna se Titanic.  
    Bakgrund: Denna text beskriver min inställning till träning väl: https://www.expressen.se/kultur/ide/min-kropp-blev-mer-an-ett-foremal-for-hat-eller-atra/

  • Tema alla kvinnor säljer sex och alla män köper sex: Kia, håller med, men förstår inte varför inga transaktioner går åt andra hållet? Det finns trots allt kvinnor som har tillgångar utöver sin kropp att pytsa in i byteshandeln. Jmfr Isabella Löwengrip och Pingis Hadenius. Kanske är det en tidsfråga. Viking berättar att kvinnor i USA svarar “bestäm du” på frågan var middagen ska ätas, i Sverige ställer dejtande kvinnor krav (även om middagen fortfarande betalas av mannen). Fling: “Vad vill du av mig?” Jag: “Inget. Ha sex. Ha roligt.” Fling: Mycket förvirrad. “I alla andra fall hade jag blivit avslängd från sängen”. Uppenbart att fling förväntar sig att betala för sex med något annat än sex. Hedlund: De skilda folket har mycket kravlöst sex. Dominika Peczynski: Om slut shaming. “Slut shaming är ett begrepp som innebär att en kvinnas hela karaktär blir bedömd utefter hur sexuellt utlevande hon antas vara. Kvinnan i fråga kan i själva verket vara en frigid nucka men om hon genom sin klädstil, utstrålning, sätt att sminka sig, prata eller bära sitt hår, signalerar att hon är sexuellt lättillgänglig är det legitimt att stämpla henne som slampa och hora. Det hela är logiskt utifrån antagandet att sex för människor, sedan vi slutat vara jägare och samlare, blivit jordbrukare och därmed också börjat arbeta åtskilda utan möjlighet för män att ha sin kvinna under uppsikt och därmed kunna kontrollera att hans avkomma verkligen är hans, är en handelsvara. Kvinnor byter sex mot beskydd och materiell trygghet för sig och sina barn. Män väljer helst en partner som inte utstrålar sexuell lust och lättillgängligt för att förvissa sig om att hon inte kommer vänstra. En kvinna som antas ge bort sex alltför billigt, utan krav på motprestation i form av en fast relation, på så sätt dumpar priset på sex och därmed rubbar konkurrensförhållandena och maktbalansen mellan könen.” Min slutsats är att alla kvinnor, i dagens samhälle majoriteten, som har ett pris på sin sexualtiet är de egentliga “hororna” i kontrast till föraktade slamporna. Jag tror inte att problemen med #metoo kommer att försvinna innan kvinnor ligger för att de är kåta och ingen annan anledning. Känslan av övergrepp uppstår troligen när båda parter inte är överens om priset. För att kunna göra karriär som män och bilda familj som jämlikar måste kvinnor vara lika känslomässigt stabila och ekonomiskt starka som män.

  • Screening ADHD och högfunktionell autism: Att inte kunna ljuga och småprata är en dysfunktion. Även högkänslighet för ljud och klädlappar.

  • Första gigantiska känslo vs rationellkonflikten jag upplevt i mitt tänkande. Jag kan argumentera mot monogami, bra, men det är ändå det jag känslomässigt vill. Vad är känslor? Kanske gammal kunskap som lagrats i ett annat kroppsligt system?

  • Andreas har skrivit bok om varför vi inte kan föra konstruktiva samtal med varandra, och varför ingen förstår att världen blir bättre och bättre. Andreas menar att vi inte ser de problem som är egentliga problem när vi tror att allt är problem. Barn är bättre på marshmallowtestet idag än tidigare (oväntat). Nioåringar kan ändra uppfattning utifrån rationella argument. Jag tror att vi måste kunna ändra åsikt lättare i framtiden. Det vill säga vara barn längre.

  • Bye bye Sweden. Folk emigrerade för att de ville bära hatt och slippa folk som sa åt dem hur de skulle vara (inte så mycket fattigdom som man kan tro). Förmodligen detsamma idag? Jag tycker att klassamhällets alla regler påminner mycket om de könsroller som finns nu.

  • Auctionet: Jag kan inreda hela fjällhuset från sängen. Gamla, fina, stolar med historia från Sundsvalls Auktionshus som fyra dagar och till ett pris av sex hundra kronor står i mitt vardagsrum. Taskrunner sista pusselbiten att klara sig utan man (förutom sex).

  • Star Wars; Leia har botoxat sin panna. Så ofattbart obehagligt att titta på. Får INTE göra det. Rynkor är ansiktsuttryck som stannar kvar. Människor som grimaserar mer, som jag och smo, borde få fler rynkor då?

  • Folk tror inte att man kan leva utan bil. Fascinerande.

  • Tingsrätten påminner mycket om en flygplats. Scanning av vapen och väskor. Och sedan stora anslagstavlor dit man ska. Och till och med blipp blipp precis som när man ska till gaten. Jag såg inte graviditeten, säkert för att jag inte var öppen för det. Otroligt vad hjärnan kan censurera ut. Rätten frågade vad jag amorterade, svårt att förstå varför det är relevant? Fortsatt tveksam till skriven lags funktion. Tidigare trodde man att människor inte kunde uppföra sig utan en gud, idag tror vi att lag behövs. Jag visste inte att det jag gjorde var brottsligt och jag skulle ha gjort samma sak idag givet samma situation. Jag känner ingen ånger alls. Jag undrar hur många brottslingar som gör det? Alla människor gör ju det som de tror är bäst. Jag tror inte på uppdelningen i goda och onda människor. Det är bara olika verklighetsbeskrivningar och utfallsrum. Därför förstår jag inte riktigt lagens funktion. Om man vill få människor att fungera väl tillsammans bör man nog ge människor ett större utfallsrum av positiva val. Jag tror att alla människor hellre vill andra människor väl än illa. Om någon gör en handling som skadar en annan är det alltid för att den som skadar inte tycker sig ha något annat val. Gäller nog allt från förtal (jag) till de som stjäl, bedrar eller slår. Jag får inte höja bostadslån för att betala böter. Svårt att förstå varför banken bryr sig om vad jag vill låna pengar till? Om jag har betalningsförmåga och säkerhet?

 

Länkar:

https://www.di.se/nyheter/hyresratten-sanker-din-inkomst/

https://www.di.se/bil/forskare-nio-av-tio-bilar-forsvinner-i-framtidens-trafik/

http://blog.framtidsfeministen.se/2017/11/27/halften-av-alla-gifta-har-separat-ekonomi/

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela