ylvas pusselbitar

- Vänskap is the shit (och att skapa och att förstå) -

Notes / questions / funderingar / ny fakta per 20180913

Publicerad 2018-09-13 12:27:00 i Notes,

  • Jag är i jobbsökartagen och det har nyligen varit val i Sverige, och kanske är det därför min hjärna bestämt sig för att rota runt i meningsfullhet och utveckling ett varv till? För att guida i vad jag ska göra med mina dagar för att de ska kännas meningsfulla och vad Sverige bör göra för att på bästa sätt utvecklas åt rätt håll. När jag gick ut KTH sökte jag först jobb på olika konsultbolag som specialiserat sig mot CSR (Corporate Social Responsibility) och etiska fonder. Titeln på mitt examensarbete var “Hur företag marknadsför sig som miljövänliga”. Jag är läkarbarn och under gymnasietiden ägnade jag all min tid åt politik i Liberala Ungdomsförbundet. Många av mina val handlade om att söka mening, eller “att rädda världen” som jag ibland kallar den här längtan efter ett värde utöver villa/volvo/vovve. Men så blev det inte. Jag började arbeta med teknik på banker och har så gjort under tio år. Nu som uppsagd står jag återigen inför frågan om jag borde skruva upp meningsfullhetsparametern i mitt liv på något vis och hur det i så fall görs på bästa sätt? Några av cheferna på mitt gamla jobb funderade över samma saker och deras svar blev att starta ett företag Deedster (A), som är tänkt att hjälpa människor minska sitt klimatavtryck. Produkten är en app där du på ett citat “lekfullt sätt kan utmana dig själv och dina grannar till en mer hållbar livsstil”. Inför riksdagsvalet hamnade jag i samtal med en Niclas Ihrén, grundare av ett nytt politiskt parti, Initiativet (B). Niclas story är att han efter KTH jobbade på Cap Gemini och IBM i tio år innan han med hans egna ord fick en “existentiell cancer”. Hans kemoterapi, återigen Niclas egen terminologi, blev att skruva upp meningsfullheten i sina aktiviteter. Nu har han alltså startat ett politiskt parti och betalar hyra och mat genom konsultande på Matters Group (C), ett CSR företag mycket likt de jag själv sökte mig till som nyutexaminerad ingenjör. Förtillfället hjälper han Samsung kartlägga hur mobilanvändande påverkar den psykiska ohälsan. Men meningshungern kan drabba även andra än superdrivna A-lags-presterar-konsult-handels/KTH människor som Niclas eller min förra chef Monica. Björn Tesch, kajakklubbman (återigen, jag vet), har i tjugo år arbetat som fotograf. Hans hemsida är full av vackra bilder på mat, saker och människor, främst har han arbetat med matfotografering (D). Men nu, när barnen tagit körkort känner även han av det akuta meningsunderskottet som drabbade mina chefer och Niclas Ihrén. Han tycker att han har plåtat och varit delaktig i att sälja så mycket onödigt till så många människor under så lång tid att det står honom upp i halsen. Inte en fotografering av Red Bull till. Hans åtgärdsplan skiljer sig dock något från tidigare segment, han har inget behov av att skapa en app som automatiskt gräver brunnar i Afrika, däremot funderar han på att bli elektriker. Att hjälpa människor i deras hem, det känns meningsfullt för honom. Eller att arbeta som ambulanssjukskötare. Jag var också på en rundtur i Norrsken House, ett stort, glammigt, företagskluster i centrala Stockholm vars syfte är att genom teknik och företagande rädda världen (E). Tanken är att skapa sociala unicorns, i kontrast till de traditionella tekniska succéer som Skype och Spotify. En social unicorn definieras här som ett företag som inverkat positivt på en miljon människor. Ett typiskt Norrsken företag är QuizRR “Develops digital training solutions to advance corporate responsibility in global supply chains. The training is essentially about human rights and the benefits of dialogue at the workplace – to help people improve their lives. Beyond audit.” (F). De är alltså den här sortens företagande, eller yrken, som människor spontant associerar gör världen bättre. Som ger mening. Om vi istället skiftar fokus och tittar en stund på hur människor menar att värdeskapande görs genom våra gemensamma resurser (skatter) och lagar. Jag röstade på FI i valet (en av få). Det gjorde jag eftersom mitt liv påverkas negativt av de roller som av tradition lagts på kvinnor och män. Roller som formats för gamla verkligheter och som långsamt ändras på ett sätt som ger oss alla större wiggelingspace. (Jag har inte kommit på något bättre ord på svenska. Tänk er skillnaden mellan en trettonårings och en trettioårings syn på sig själv och sina möjligheter att variera från gruppens mall. Det är ditt wiggelingspace). I just mitt fall handlar det om att människor antar att ju mer läppstift och kortare kjol jag har, desto mindre seriös gällande arbete och mindre tänkande är jag. Det är en konnotation jag gärna skulle vilja ändra på. Inte heller är det helt lysande, för mig, med de roller och mål som uppstår i familjebildarfasen. Jag har helt tappat mina kvinnliga vänner (och min syster) eftersom de till hundra procent är upptagna med att skapa perfekta familjehem, ettårskalas och familjesemestrar. Männen uppfattar jag reduceras till resurser i kvinnornas familjebyggarvisioner och förlorar möjligheten att umgås med personer som får dem själva att må bra (som då exempelvis mig). FI delar i mångt och mycket den här analysen och därför fick de min röst. Men när vi pratar om vad som för samhället vidare från A till en bättre plats B, då är vi inte överens. (Med en bättre plats menas här en värld där människor har ett större utrymme att leva på olika sätt och av färre “du-är-skyldig-att” beroenden mellan människor.) FI:s svar är nästan enbart att transferera mer pengar från höglönegrupper eller att bygga ut kvinnojourer. Jag tänker i mitt stilla sinne att ingen av dessa saker stärker, empower, kvinnor mer än i bästa fall på marginalen. En av mina favoritmetoder för att förstå utveckling, eller vad som är meningsfullt, är att se bakåt, jämföra med hur det är nu och försöka förstå vad som bidragit positivt historiskt. Alltså att försöka svara på frågan HUR världen blir bättre. För om vi vet det, så kanske vi kan stilla den meningshunger som växer i så många av oss, samtidigt som vi med lite tur kan skruva upp de processer som för oss framåt och accelerera takten. Att ännu snabbare röra oss från A mot ett bättre B. Den här gången har jag jämfört min verklighet mot den i Barcelona på medeltiden (Katedralen vid havet, Netflix (G)) och, lite mer i närtid, skillnaden mellan idag och hur det var när jag växte upp eller precis hade flyttat hemifrån. I medeltidens Barcelona var kvinnans roll snäv och fokuserad på uppgifterna att bilda familj och ta hand om hemmet. Det gick absolut inte att ha sex utanför äktenskapet, för hur skulle då mannen veta att det var han som var far till barnen och vilken anledning fanns annars att vilja ta ansvar för mat och husrum? En kvinna som varit otrogen kunde med laglig rätt hållas inlåst i ett skjul eftersom det inte gick att lita på henne. Efter en våldtäkt hade gärningsmannen valet att slippa straff helt om han istället gick med på att gifta sig med kvinnan. För då var ju problemet med vem som skulle betala för ett eventuellt barn borta. Ser ni något annat problem? Kvinnas smärta? Hennes hat? Inte relevant på medeltiden. Större delen av moralen verkar ha handlat om vem som skulle försörja vem, och undvika det kaos som ogifta kvinnor och faderlösa barn innebar. Det gick inte heller för en man att leva utan en kvinna, eftersom matlagning och städning tog så mycket kraft och tid. Utan en fru blev det inget att äta. Det blev inga tvättade kläder eller soppade golv. Giftemål arrangerades utifrån ekonomi där en hemgift exempelvis kunde användas för att starta ett företag eller köpa ett hus. Ok. Så vad har hänt som gör att världen inte ser ut så här idag? Enligt min analys är det framförallt att vi har blivit nästan ofattbart effektivare på allt. Det gör i sin tur att det inte krävs lika mycket arbete för att ordna basbehov som tak över huvudet och mat på bordet. Det behövs inte längre en eller flera heltider (24/7) för att bo i ett rimligt rent hus och äta lagad mat. Vi har preventivmedel som gör att sex inte är samma sak som barn. Det finns abort. Kvinnor har yrken, eftersom primärt hemarbetet sker effektivare, vilket innebär att kvinnor kan bidra till sin egen och sina barns försörjning. Det ger givetvis makt. För att starta ett företag kan vi gå till en bank, och behöver inte längre gifta oss med någon vars föräldrar har ett startkapital. Vi kan lita på människor vi inte är släkt med, dels på grund av lagar och rättsväsende, men framförallt, tror jag, eftersom vi hittat sätt att microhjälpa varandra. Idag får vi lite hjälp av en stor mängd människor, istället för som förut, all hjälp från samma pool av närstående. Det finns dammsugare, tvättmaskiner, halvfabrikat, HM och kondomer. Som alternativ till att din fästmös pappa bidrar med startkapital till krukaffären, finns idag banker som samlat ihop pengar från en mängd investerare och tillsammans lånar de i grupp ut till både motsvarande krukaffärer och skomakare. Imorgon kanske vi med blockchains och Bitcoins än mer effektivt kan finansiera nya initiativ och organisera oss i än vidare cirklar? Jag tänker att det som har hänt efter medeltiden främst är teknisk utveckling och kunskap, som gjort att allt fysiskt arbete blivit lättare samtidigt som vi kan få hjälp och stöd i våra liv från fler människor än den omedelbara familjen. I en sådan kontext tycker jag det är tveksamt om motsvarande kvinnojourer i Barcelona eller någon sorts guidebok till hur man är snäll mot sin kvinna där hemma (Jämför appen för hur du lever klimatsmart i ditt vardagsliv. "Skriv in i appen varje gång du ger din kvinna pengar hon kan bestämma över fritt eller låter henne bestämma själv när hon vill ha sex.") gör varken till eller från. Eller visst, det skulle ju ha en effekt. Men ändå på marginalen. All sorts teknisk utveckling (ångmaskin/boktryckarkonst/tvättmaskin), microhjälpande (dagis/banklån) och kunskap (p-piller) verkar däremot ha hjälpt kvinnor (och män) enormt. Det jag menar är att för mig verkar det som att först kommer teknisk utveckling, sedan ändrade värderingar. Inte tvärtom. Om man tar ett något mindre grepp och tittar på utveckling stärkt mig under de år jag hittills hunnit vara vuxen (cirka 15), kommer jag att tänka på följande. Att kunna handla på nätet. Mina föräldrar ägnade mycket tid åt att köpa saker. Mat. Kläder. Prylar till hemmet. Ikea och Jula. Det tog mycket tid och var faktiskt en stor del av familjelivet. Själv klickar jag hem allt det där. Allt från en ny kofta, till solmogna tomater från danska bönder (Årstiderna) till ett duschfilter från Claes Ohlson. Det gör att det är mycket lättare att bo själv. Ett annat exempel är kombinationen GPS och bilpool. När jag växte upp var definitionen av frihet att äga en bil. Det var också en viktig del av att vara vuxen. Att köpa bil var en stor investering som gärna delades på två löner. Många diskussioner mellan mamma och pappa handlade om hur man hittade till olika platser, oftast var det pappa som var bäst på att läsa karta och navigera. Det var både dyrt och svårt att ta sig runt. Ett grupprojekt. När jag förra helgen tillsammans med min vän Amelie hämtar upp en Sunfleet bil två kvarter bort för att sedan slå in Hålö på GPS:en och 45 minuter senare hälsa på min nya kattunge, då tänker jag att det här, det är kvinnlig frigörelse. Den rörlighet och frihet som kraften i synergin mellan Sunfleet/Google Maps har gett mig. Att inte behöva tänka på att handla mat eller vad jag ska laga (Årstiderna), det stärker kvinnor. Både Årstiderna och Sunfleet har ytterst möjliggjorts av informationsteknologin. Att kunna samordna vem som vill ha mat/transport på ett snabbt och enkelt sätt. Om jag vill slipa min köksbänk kan jag gå in på Taskrunner och smidigt hitta en person som äger en slipmaskin samt knowhow och för en billig penning låta hen microhjälpa mig i mitt hem. När jag sedan funderar på hur köksbänken bäst ska oljas, går det enkelt att lära sig på internet hur det görs. Det behövs inte längre någon man som är expert på hemmafix, som när jag växte upp. Bilarna är smarta och går bara att serva på verkstad, så inte heller en meckarman är nödvändigt i aktiebolaget Familj AB. En ensamstående kvinna kan få donerad sperma från Danmark. Det är microhjälp i sin prydnad. Långt från Barcelonas medeltida verklighet. Som flytthjälp har jag två glada chilenare. Ingen pojkvän eller pappa i sikte. Det är också frigörelse. För att lära mig nya tekniker som öppnar upp för nya sorters jobb, behöver jag inte längre signa upp för dyra år på KTH, utan jag kan på några månader med hjälp av Codecademy, ett utbildningsföretag på Manhattan, uppnå samma sak. Det är frihet och gör att jag känner mig empowered. Anders Hansens böcker “Hjärnstark” och “Fördel ADHD” ökar min självkännedom enormt och ökar radikalt chanserna för mig att få ihop mitt liv. Det är kunskapens makt. Ingen av de här framstegen, gissar jag, har primärt drivits av en vilja att rädda-världen, utan troligen helt vanlig nyfikenhet. I dagens annonser på HM och Zara:s hemsidor finns både korthåriga modeller och andra hudfärger än vitt. Normerna på hur en riktig kvinna ser ut luckras upp. Det är inte bara Cindy Crawford looken som säljer längre. Barnsuccén Frost handlar om kärlek mellan två systrar, istället för som motsvarigheten på mormors tid, Snövit, när en hjälplös prinsessa blir räddad av en stark prins. Hollywoodeposet Wonder Woman skildrar en hjältinna som är båda stark och sexig på samma gång. Men om DreamWorks, Zara eller Warner anlitat någon CSR konsult för att puscha normerna åt ett större wiggelingspace för kvinnor är jag frågande till. Det var nog helt enkelt marknadskrafterna. Världen blir verkligen bättre och bättre. Men jag tror personligen inte att det är rädda-världen-projekt som gör skillnad. Det är min slutsats. Utan kunskap, teknisk utveckling och microsammarbeten som gör människor starkare, mer empowered. För starka människor har mycket lättare att stå upp för sig själva och sina rättigheter, och på det här sättet utvecklas också värderingar, tror jag. Så min plan är att söka jobb som apputvecklare. En modern teknologi som möjliggör en massa microhjälpande (och dessutom ger mig en legitim anledning snoka runt i olika miljöer, vilket som ni anar är nästan det bästa jag vet). Önska mig lycka till!

    A, https://www.deedster.com/

    B, https://initiativet.se/var-historia/

    C, http://www.mattersgroup.se/

    D, https://www.bjorntesch.se/

    E. https://www.norrskenfoundation.org/

    F,  https://www.quizrr.se/

    G, https://www.netflix.com/se/title/80150507

    H, https://www.acast.com/psykiatrikerna/daniel-dennett

    I, https://medium.com/@richardnfreed/the-tech-industrys-psychological-war-on-kids-c452870464ce

    J, https://www.youtube.com/watch?v=ufhKWfPSQOw

  • Är mikrobryggerier exempel på att organisationer inte alltid växer sig maximalt stora?

  • Feelings/emotions vs känslor. Känslor finns till för att styra oss mot bra val (Hansen). Medvetandet verkar vara det samarbetsorgan hjärnan har för alla dess olika processer. Om jag är väldigt hungrig blir jag medveten om det. Alltså medvetandet inte en process utan this i programmering, den information som andra funktioner behöver ha tillgång till. Hjärnan är svaret på frågan vad ska kroppen eller tankarna göra härnäst. Ett grässtrå står still och behöver därför ingen hjärna. Blir det tråkigare att vara människa om vi förstår i detalj hur vi fungerar? Jag känner mig på något vis lite lurad när jag förstår det är dåliga dopaminreceptorer som gör mig nyfiken (ADHD) eller att det är ägglossningen som gör mig intresserad av män. Kvar blir bara en maskin. Dennet tycker att vi blir vackrare ju mer man förstår. Jag vet inte. Romantiken vs upplysningen?

  • Pensionärer som lär sig spanska för att kunna säga åt människor att vara tysta på stranden i Spanien. Dagens pensionärer är inte fysiskt slitna på det sättet som vi tänker oss. Jag tycker ändå att de lever deppiga liv. Samtidigt vill jag ju själv lära mig spanska och flytta till Mexiko?

  • Är det verkligen så självklart att det finns en rätt till abort? Jag misstänker det är vår enorma drivkraft till sex (och allt vad det ger människor) som gör att kvinnans rätt (framförallt, men också männens) till ett meningsfullt liv övertrumfar det lilla fostrets intressen av att leva eftersom vi idag ännu inte har några hundraprocentiga preventivmedel.

  • Så härligt med tanten som visade för mig hur jag skulle använda SL Just In Time.

  • Rakat hår verkar vara på väg upp. Även när man köper kläder online så märks det att affärer som Zara har mycket mer andra hudfärger och kort hår än tidigare. Nice.

  • Natural Cycles intervjun. De funderar så oerhört mycket på hur jag uppfattar saker och hur det ska bli så lätt som möjligt att använda deras produkt. I början av datasvängen var det enda, enda, som betydde något att prylen kunde utföra uppgiften (totalt ingenjörs point of view). Men det verkar helt ändrat nu.

  • Varför röstar folk på SD? Är det för att människor stryker runt lite sysslolöst likt det jag såg i Skåne förra våren? Se inlägg folk är inte rädda för andra kulturer utan fattigdom? Beror det på tiggarromerna (återigen fattigdom)? Sedan kanske lite ISIS, böneutropp och islam? Svårt avgöra hur extrema SD är. Vänsterpartiet har väl också rätt ocharmiga rötter? (“Jag dödar dig när revolutionen kommer” - Ali Esbati cirka år 2000.)

  • Varför får så många psykbryt av att lyssna på Ring P1. Så känner inte jag.

  • Alla informationsoutbreak leder till minskad tilltro till auktoriteter. PT ger exempel med doktorer och patienter. Granne säger att staten i början hade monopol på radio och tv (Vad var tanken med det egentligen? Andreas menar det handlade om en uppfostrande strävan. Huh!)

  • Medium känns lite som framtidens nyhetsplattform! Blandar lekmän och professionella. Man får lite från gammelmedia (det bästa). Man betalar en slant, men inte så mycket. Spara artiklar. Stryka under. Man applåderar järnet och på det sättet för amatörerna lite betalt. Det går att se hur lång tid en artikel tar att läsa. Det finns en redaktion som skapar teman och lägger fram förslag, men en del av innehållet kommer också att komma till dig för att du följer vissa personer eller baserat på din historik. En blandning mellan dn.se och Facebook. Det går att hitta artiklar som intresserar dig (jag har skrivit om kvantfysik) utan att följa hela min svamliga blogg om allt möjligt. Fab! https://medium.com/

  • Otroligt obehagligt lyssna på pod som är gjord av tio år yngre som intervjuar 25 år yngre om psykisk ohälsa. Att höra 12 åringar prata om medberoende och att man ska prata självmord med sjuåringar känns så, eh, deppigt. Ska inte barndomen vara bekymmersfri? Men det är kanske så här vårt samhälle är nu. https://www.podomatic.com/podcasts/psyksmart/episodes/2017-11-14T23_14_27-08_00

  • Hygglo! Microsammarbete i praktiken. Mitt tält har varit i en musikvideo och min väska hämtar oljetavlor i Georgien. Så coolt! https://www.hygglo.se/

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Ylva Rehnberg

“Men Lila visste hur hon skulle dra in mig i sina privatsaker. Och jag kunde inte stå emot - å ena sidan sade jag att det fick vara nog, men å andra sidan blev jag förkrossad av tanken på att inte vara en del av hennes liv, av hennes sätt att uppfinna livet.“ “På rad efter rad handlade det om återuppståndelse: en extatisk uppståndelse som innebar att alla gamla band bröts samtidigt som det knöts ett nytt band på ett obeskrivligt härligt sätt, för det handlade både om uppståndelse och uppror - han och hon, hon och han som tillsammans lärde sig leva på nytt, rensade livet från allt gift och återuppfann det som ren livsglädje och tankeglädje.”

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela